&&000 SWEDEN 4TH, 5TH AND 6TH GRADES 1980S SWEDEN-456-80S.TXT RE-OCR’D TO HANDFLE DOUBLE COLUMNS SAVED AS UTH-8 25 XEROX PAGES EDITED 31`-MAY 05 BUT NOT PROPER NAMES GUNILLA • EKSTRÖM TECKNINGAR: RAMON CAVALLER EKELUNDS FÖRLAG AB 6th GRADE &&111 Uppgifter Läs Tage Danielssons "Den första kärleken". Fundera över vad du upplevde och tyckte. Tänker du dig att äldre människor har sådana känslor som texten handlar om eller, tror du att det bara handlar om yngre människor när det gäller att "tycka om" någon annan. DEN FÖRSTA KÄRLEKEN Det var en afton i maj. De satt på en undanskymd bänk i parken. Det var i jasminernas tid. Våren vidgade deras hjärtan. - Jag har aldrig känt så här förut, viskade han.Jag vet att det låter banalt, men det är så. - Jag törs inte säja hur jag känner för dej, sa hon, hastigt, för att inte hinna hejdas av sin rodnad. Om jag sa det skulle det bli förstört på något sätt. Det finns inga ord för det. Han kysste henne varligt på kinden. - Gör inte så. Du vet ju vadjag har sagt. Han vände sej bort, troligt, påstridigt. - Jag vill vara hos dej i natt. - Du får inte bli så där igen. Du vet att jag måste vara hemma klockan tio. Varför kan du inte låta det vara bra som det är, varför kan vi inte fortsätta att tycka om varandra så här som nu? - Tycka om! Är det det du gör, tycker om! Som man tycker om en film eller en fåtö j! Tycka om! - Käraste, jag älskar dej, det vet du. Men det är ju bara så att det inte går. - Är ju bara så! Varför måste det vara så? Varför kan inte vi få älska varandra helt och hållet? Varför bara inte vi? Alla andra får ju. Folk ligger ju som packade sillar över hela vårt avlånga land! Varför ska just jag, som äntligen har funnit den första, enda, stora kärleken, jag som bara har dej i hela världen, varför ska just jag inte få? Hon log åt hans patos, resignerat och lite trött. - Käraste du vet) u hur det är. Måste du förstöra hela den här korta stunden med att tala om det där? Är det det enda som betyder nåt för dej ? Jasminerna doftade. Han skämdes. Förlåt mej. Han smekte hennes kind. Det är underbart att vara tillsammans med dej, bara att vara i närheten av dej. Men ibland känns det så svårt. =26 "Finnmark brenner" - Norge under kriget Du ska få läsa och lyssna till utdrag ur en norsk flickas dagbok från Nordnorge under andra världskrigets sista månader. Norge var ockuperat av tyskarna. fil Uppgifter Lyssna och följ med i texten. Vi kommer in i bokens första kapitel. OKTOBER =1944. Honningsvåg, =26 oktober =1944. I halvs¢vne h¢rer jeg noen banker et sted. Irritert trekker jeg teppet bedre over orene. Men Tass har også hort og begynner å bjeffe. Iltert og vedvarende. Jeg skvetter opp i senga. Du store min! Det er fra ytterd¢ra den iherdige bankinga kommer. Er det alt morgen? Nede på kjokkenet er det stilt, og ikke noe lys er å se gjennom loftsluka. Odd, bror min på seks år, har nok ikke hort noe, for han sover tungt og uforstyrret av bråket. Odd, Tass og jeg ligger på loftet. Nede i stua ligger mamma og pappa. Der banker det igjen! Så horer jeg det knirker i stuedora, og noen lister seg ut i gången. Hjertet begynner å banke fortere, og halsen kjennes helt torr. Det må da våere natt ennå. Hvem kommer og banker på hos folk midt på natta? Gestapo? Herregud, det kan ikke vere sant! Förstod du allt? Kanske behöver en del ord förklaras. Tyskarna beordrar alla att flytta söderut (evakueras). De tänker bränna ner allt, så att inte ryssarna ska kunna använda något. Folk vill naturligtvis inte lämna sina hem, så Lallas familj flyr från sin by Kamöyvär upp i bergen till en liten stuga. Lyssna till hur de har det däruppe. =127 Tyskarna kommer ideligen tillbaka. De misstänker att alla inte har låtit sig evakuerats. Här följer två utdrag ur boken som berättar om vad som kunde hända. - Se-e. Vi ser det visst samtidig alle sammen. Det grå uhyret av en schnellbåt kommer sigende med sakte fart rundt berget. Uten et un¢dig ord kaster vi oss ned og smått kryper og smått åler oss til gammen så fort vi kan. Der blir det stor forvirring og bestyrtelse. - Herremin, skynd dokker å finn nokka å dekke ovnsr¢ret med! Dem kan se r¢yken! blir det ropt. Odin og pappa springer ut og legger en balje over ovnsroret. Et par sekker blir så tullet omkring det. En ny dag. Det er stor fare for at tyskerne kan komme ingen med en storre styrke og begynne å lete etterfolk. - Det e best at ingen går ut. Bare i hoyst n¢dvendig cerend, sier Valter. Best som de voksne prater, horer vi flydur. Alle ser opp i taket, som om det var noe å se der. Ingen väger seg ut. - Kanskje det e båta som tråle ette landet på jakt ette oss. Pappa reiser seg fra koykanten, og går til dora. - Du må for guds skyld ikke gå ut nu. - Neida. fE må bare strekke på m£e litt, så ce ikke stivne helt hen. Det blir til at vi sitter for det meste. Og lytter. Sitter på hver vår koykant. Dagen er som en evighet. Välj ett utdrag att försöka läsa samt översätta till svenska. Arbeta tillsammans med en kamrat. Översätt för en grupp som valt annat utdrag. Lyssna återigen på bandet så förstår ni nog ännu bättre. Boken finns även att läsa på svenska. =129 - Hvad hjrelper I dem for? spurgte Kesse grodet. Lige straks forstod jeg ikke, hvad han mente. Så spterrede jeg Ojnene op og stirrede på ham. Han arbejdede med lfflnken til kniven. Lidt efter fik han den af og lagde kniven på bordet. - Hvem? spurgte jeg hjcelpe-lust, for selvf¢lgelig vidste jeg godt, hvem han hentydede til. - Orel og Gluksman og dem. - Skulle vi ikke hjxlpe dem? Han så på mig. - Det er s'gu da dem, der er skyld i hele balladen. feg havde aldrig set mennesker forandre sig lige for Ojnene af mig. Men Kesse lignede ikke sig sele. Han smilede ikke, som han plejede, og Ojnene var halv-vejs lukkede. - De gider jo ikke engang gå i skole om lurdagen. - Det er jo religionen, stammede jeg. - Tss. Kesse blceste foragteligt mellem tcenderne. Der er ikke no get i vejen med religionen, når de skal trcekke penge ud af ncesen på folk. feg havde ingen argumenter. For furste gång i mit liv ville jeg Onske, der havde veeret en voksen til stede, som kunne have hjulget mig. - Hvor har du alt det fra? - Det ved s'gu da alle, sagde han. Det er også derfor de f lyfter, så de ikke behover at betale deres regninger. Förstod du vad Kesse menade? Varför tyckte han så här tror du? En kväll kommer i alla fall judefamiljen, som nu är på flykt undan tyskarna, till huvudpersonens hem. De äter middag tillsammans men blir då varnade för att en fara hotar. Som sorte krager humpede og hoppede familien Orel ned ad trappen med hinanden og kufferterne i handen. I et glimt så jeg storebroderens ansigt, da han b¢jede sig frem og kiggede efter os, mens vognen med gas-generatorens lille klikken korte bort og hivende arbejdede sig op gennem gearene. Så var de borte, vi stod tilbage, og ingen vidste rigtig, hvad vi skulle stille op. Det var kommet så pludseligt, og nu var det lige pludselig forbi igen. Min mor skuttede sig og lagde handerne om skuldrene. =157 (Refräng) Moses Makone var med i ett parti som ville ge Moses Makone fri. För sånt blir man häktad, för sånt blir man piskad, för sånt blir man hängd i ett rep, min vän! För friheten blir man våldtagen! För friheten blir man tagen! Den som vill bli fri som skogarnas djur: han blir satt i bur. Så är lagen. Hos oss. Så är lagen. Den =26 februari =1965 smyger sig Heinrich Dieke över gränsen mellan Öst-Berlin och Väst-Berlin. En östtysk gränsvakt upptäcker honom. Han gör sin plikt. Han för kpisten intill ögat och trycker av. Ksch! Ksch! Ksch! Ksch! Heinrich Dieke springer i zickzack som en liten hare. Dumheter! På en sekund blir han träffad i ryggen, i sidan här! och i bakhuvudet. Han krullar ihop sej som en brinnande papperslapp. Han faller framstupa med utbredda armar. Han är död. Vad har Heinrich Dieke gjort? Vad har han gjort, Heinrich Dieke där han blir nerskjuten som en hag palt i Våldets trettonde rike. Frun och ungarna skriker förstås. Fly hade han inte bort! Vad har han gjort, Heinrich Dieke? Vad har Heinrich Dieke gjort? Han måste ha mördat en kamrat. Det är vad han måste ha gjort. Han måste ha stulit pengar och mat. Det är vad han måste ha gjort. Han måste ha våldtagit svägerskan. Tänt på en soldatkasern måste han. Hans brottsregister måste va stort. En HELVETETS massa måste han 'gjort. (Ritardando) Nej. - Jeg ved ikke, om du er klar over det," fortsatte hr. Lassen. "Men der går jo fiere oh Oder i din klasse. Self¢lgelig vidste jeg det. Josef Orel var den ene, John Gluksman den anden. feg blev mere og mere forvirret. Lektor Lassen rommede sig. `- Jeg ville bare sige, at hvis du, hvis der bliver no get, du mener, vi kan hjcelpe med, så skal du sige det. - Ja, ja. SelvfOlgelig. - Og hvis. Han så meget besvceret ud. Så sagde han direkte: - Vi er blevet underrettet om, at tyskerne vil tage j¢derne. Nu vil jeg sp¢rge dig, om du tror, I hjemme kan huse en familie måske Gluksmans eller Orels, hvis det skulle blive nodvendigt? - Huse dem? - Det er naturligvis kun midler-tidigt. De skal til Sverige, og det skal gå hurtigt. Men du behover ikke at love no get, og selvf¢lgelig skal du sporge hjemme. - Ja. - Der er mange mange, der skal over. Vi bliver nodt til at sprede dem furst. Det skal ske i hold. feg nikkede, men vidste ellers ikke, hvad jeg skulle sige. Min mor ville sikkert blive helt tosset. Og jeg forstod heller ikke, hvorfor Lassen spurgte netop mig. - Jeg beder dig selvf¢lgelig om ikke at sige dette til nogen uvedkommende. Jeg nikkede. - Når jeg ringer i aften, kan du bede din far og mor om enten at sige ja eller nej. De skal ikke f¢le sig forpligtet. Han lagde sin hånd på min skulder. Diskutera innehållet. Förstod du allt? Du kanske behöver ha vissa meningar översatta? Lyssna nu på det andra avsnittet. Huvudpersonen känner behov av att prata med och försöka förbättra vänskapen med Kesse, så han berättar att hans familj skall försöka hjälpa judefamiljen. Då reagerar Kesse på ett för vännen oväntat sätt. =156 Hur kan vi göra för att förhindra det? Att komma i konflikt med en grupp (bli mobbad) drabbar inte bara barn och ungdomar utan även vuxna, t ex lärare. Skriv ner era synpunkter i gruppen så ni sedan kan framföra dem inför hela klassen. Diskutera även varför du kan komma i konflikt med vuxna. Gör på samma sätt som i föregående uppgift. Berätta om bilden. Sätt dig in i den mobbade personens ställe och träna dig att framföra en monolog om personen. MIA En gång berättade en tjej för mig, hur hon och några andra mobbade en mindre kille. - Det var på matrasten, vi släpade upp honom i skogen bredvid skolan. Vi tryckte ned honom i en snödriva. Han lät helkul när han tjura, ha ha ha. Sedan gav vi honom stryk och kletade in honom med) ord. Det ver helkul, han kunde knappt andas. Han hörde honom rossla där i geggan och snön ha ha ha. Hon skrattade hela tiden när hon berättade. Jag tyckte det var hemskt, men jag måste skratta, annars kunde de tycka jag var konstig och börja mobba mig. Efteråt hatade jag den där tjejen. Hon var sadist och hon tvingade mig att skratta. De som mobbar andra är sadister, tycker jag. De njuter ju av andras lidande. =146 CONNY Man ser precis på dem, när man skall få spö, de står där lite hånflinande, de kommer närmare, sen börjar dom. De pucklar på en med knytnävarna, ett slag i taget. Deras hånfulla stirrande blickar borrar sig djupt in, sliter och river. Jag kämpar med klumpen i halsen, jag får inte börja lipa, då har de vunnit. Trots att flera slår mig, hårdare och hårdare säger jag aldrig ettjud. Jag vet inte varför, men jag ryggar tillbaka, vänder mig om och springer, långt bort, ut iskogen. I skogen, mjuk och susande, kan jag gråta ut, där jag blir tröstad. Jag vill egentligen aldrig gå tillbaka till skolan och möta hatet och de hånfulla blickarna, slagen och glåporden. Nej Nej Nej, aldrig mer vill jag dit! Jeg hopper i senga av ropet til Odin. Han ser helt forstyrret ut. - Skynd dokker, tyskerten e på tur! roper han og griper tak i Ansgar. Halvt forvirret og i halvsovne springer vi etter han ut av dora. Jeg tar i farten skoene i den ene handa og jakka iden andre. Vi har heldigvis ligget med kherne på, i tilfelle noe slikt som dette skulle skje. Uten å si noe forten vi oss etter Odin oppover dalen og rekker å gjemme oss bak noen steiner da den f¢rste schnellbåten (motortorpedobåt) dukker fram. Så braker det los med et tordnende spetakkel. Kulene fra maskingevceret smeller i ett mot hytta vi nettopil har vcert i. Schnellbåt nummer to kommer. Også den skyter helt vilt. Kulene hviner og plystrer omkring Orene på oss. Jord og småstein piskes opp i lufta. Vi ligger nede på bakken bak steinene, og mamma holder armene rundt Odd og meg. Lyden av skytingen dronner i fjellene, og det hele er så fryktelig at jeg må holde meg for orene for å slippe å h¢re. Like plutselig som det begynte, er det over. Begge båtene går inn till vceret. =128 "Finnmark brenner" - Norge under kriget A _ Du ska få läsa och lyssna till utdrag ur en t norsk flickas dagbok från Nordnorge under andra världskrigets sista månader. Norge var ockuperat av tyskarna. Uppgifter Lyssna och följ med i texten. Vi kommer in i bokens första kapitel. OKTOBER =1944. Honningsvåg, =26. oktober =1944. I halvsovne h¢rer feg noen banker et sted. Irritert trekker feg teppet bedre over orene. Men Tass har også h¢rt og begynner å bjeffe. Iltert og vedvarende. Jeg skvetter opp i senga. Du store min! Det er fra ytterdora den iherdige bankinga kommer. Er det alt morgen? Nede på kjokkenet er det stilt, og ikke noe lys er å se gjennom loftsluka. Odd, bror min på seks år, har nok ikke hort noe, for han sover tungt og uforstyrret av bråket. Odd, Tass og feg ligger på loftet. Nede i stua ligger mamma og pappa. Der banker det igjen! Så h¢rer feg det knirker i stuedora, og noen lister seg ut i gången. Hjertet begynner å banke fortere, og halsen kjennes helt torr. Det må da v6ere natt ennå. Hvem kommer og banker på hos folk midt på natta? Gestapo? Herregud, det kan ikke vcere sant! =141 Förstod du allt? Kanske behöver en del ord förklaras. Tyskarna beordrar alla att flytta söderut (evakueras). De tänker bränna ner allt, så att inte ryssarna ska kunna använda något. Folk vill naturligtvis inte lämna sina hem, så Lallas familj flyr från sin by Kamöyvär upp i bergen till en liten stuga. Lyssna till hur de har det däruppe. =127 EN PRAKTFULL VÄXTVÄRLD Den fuktiga och varma luften skapar en rik växtlighet. Tusentals arter trängs med varandra, färger och dofter är nästan bedövande. Växterna kan blomma och bära frukt vilken tid som helst på året. Det finns arter som blommar flera gånger om året. Brasiliens regnskogar innehåller mera än 8 000 trädslag. I svenska skogar kan vi bara hitta ett femtiotal arter träd om vi tar med alla. Trädkronorna växer upp till olika höjd. Lövverket bildar ett tätt sammanvävt tak, ca 25 m över marken. Över lövtaket reser sig enstaka höga träd. Under det utbreder sig en våning av lägre träd, mest palmer och ormbunkar. Under dem växer buskar och dvärgträd. Lövtaket är så tätt att det är skumt nere på marken även mitt på dagen. Där nere bland alla nedfallna löv lever mest svampar och mossor. REGNSKOGENS PLÅGORIS Insekter kan vara ytterst besvärande för människor i regnskogen. Den fuktiga värmen är en utmärkt miljö för insekter. De blir mycket större där än i kallare trakter och utvecklas också snabbare från ägg till färdig insekt. Det finns gott om vattensamlingar i regnskogen. Där utvecklas mygglarver. Myggorna är till stort besvär, när man skall starta nyodlingar, bygga vägar eller på annat sätt utnyttja regnskogen. Malaria och gula febern är vanliga sjukdomar, som sprids av myggor. Ur "Gena ". Natur & Kultur Läs upp vad du hunnit skriva i gruppen. Vad är bra och vad kan du skriva mera om? Använder du dig av djungelskildringen? Tänk på det när du fortsätter skriva. Läs upp ditt "färdiga" djungeläventyr, först i gruppen och kanske sedan för klassen. Vad var allra bäst i din skildring. =83 Sista året på mellanstadiet Du tillhör nu de äldsta eleverna på mellanstadiet och kanske också på din skola. Som du gör och beter dig så gör många yngre också. De vill gärna efterlikna dig. Det är därför viktigt att du är en god och bussig kamrat inte bara i klassen utan mot alla yngre också. Du har kanske redan sett att du i svenska kommer att arbeta med en inledning i form av en del repetition. Därefter arbetar du med två teman på höstterminen och ytterligare två teman under våren. Två av årets teman handlar om hur vi är mot varandra, "Att tycka om" och "Fred och frihet". Dessutom kommer du att läsa omkring temana "Äventyr i främmande länder" och "Klassens klassiker". Som avslutning väljer du att antingen repetera eller arbeta med ytterligare språkövningar. Precis som i femman kommer vi nu i årskurs sex att arbeta med en del moment som vi tränat tidigare, både i fyran och i femman, men dessutom tillkommer flera nya moment som vi skall arbeta med. Här kan du läsa om några av de nya moment du ska få pröva va på. TALA OCH LYSSNA Dramatisera och lösa konflikter Berätta själv (monolog) TV, film och video Spela hel pjäs LÄSA Dagbok Uppslagsbok Tidtabeller Texter kritiskt =9 =28 hon var liten trodde hon att man bad om att få börja städa, och det var lite konstigt. Läraren Just då kommer en man ut genom dörren från gymnastikhuset. Han är lång och mager, och har långt hår och kort skägg och stora blå ögon. Han har urblekta jeans och grå polotröj a. Anna står stilla och bara tittar på honom. Han tittar tillbaka, rätt in i hennes ögon. Han ler brett och vitt inne i skägget och kommer emot henne med steg så långa och snabba så det verkar som om han skuttar fram. - Hej, säjer han. Jag heter Esu. Jag tror att du är Anna som jag väntat på. Han sträcker fram en stor brun hand. Anna svarar inte och rör sej inte. Hon räcker inte fram sin hand. Hon bara fortsätter att titta rätt in i hans ansikte och han tittar hela tiden tillbaka. Hon känner sej underligt lam i hela kroppen och huvudet känns alldeles tomt. Men det är inte så otäckt längre. Skolgården blev på nåt sätt tryggare sen han kom ut på den. - Anna ta mej i hand, säjer han. Du och jag ska ju jobba tillsammans nu. Det är som om Anna vaknar till. Hon sträcker fram sin hand och flinar lite skamset. Hans hand är torr och varm och håller hårt. Han släpper inte hennes hand, utan han drar henne försiktigt med sej mot dörren. Det tycker hon inte om. Hon vill inte komma in i klassen hand i hand med magistern som en annan småunge. Det slipper hon också. - Ta av dej kappan och stövlarna nu, säjer han när dom är i tamburen, så går vi in till dom andra. - Nej, nej, inte stövlarna, piper Anna. - Har du hål på sockorna? Det kan väl inte hjälpas. Bättre det än fotsvettiga plattfötter som man får av att sitta inne med stövlar. Du, titta, säjer han, och lyfter plötsligt upp sin egen fot mot henne. =45 - Är du alldeles tokig, pojken min? sade hon. Inte ska du förspilla Guds gåvor på det viset! - Var inte ond, mor lilla, svarade han. Den osten är minsann inte förspilld. Jag vet nog vad den ska bli bra till, jag. Modern gav sig till freds och tog åter itu med sitt yste. Pojken rullade osten i askan ett par tag till. Sedan stoppade han den i sin stora skinnväska och lade sig lugnt att sova. Nästa dag Nästa morgon steg han tidigt upp, klädde sig och slängde skinnväskan på ryggen. Han släppte ut getterna och vandrade med dem in i skogen. Så styrde han kosan rakt fram till jätteberget. Det dröjde inte länge, förrän getterna började bräka och bråka så att jätten vaknade. Nu behövde han inte undra vad det var för buller. Han öppnade strax bergadörren och rusade med stora steg mot pojken. Han var alldeles röd i synen och såg fasligt ond och elak ut. Pojken kände sig ganska rädd, men han höll sig morsk och såg jätten stint i ögonen. Vad gör du här i min hage? röt jätten. - Jag vallar mina getter som ni ser, kära far, svarade pojken. - Packa dej strax bort, ditt usla kryp, skrek jätten. Om du nånsin kommer hit mer, så ska jag krama dej i smulor som jag nu kramar den här stenen. Han böjde sig ned och tog upp en stor gråsten, som låg på marken, och kramade den så den flög i tusenflisor. Men pojken lät inte skrämma sig. Han böjde sig ned och låtsades också ta upp en sten. Men i stället fick han kvickt upp sin ost ur väskan. Och den kramade han, så vasslan rann mellan fingrarna och droppade ned på marken. - Om du, sade han, inte låter mej. vara i fred, så ska jag krama dej, så det inte blir mer än en våt fläck efter dej, alldeles som jag gör med den här stenen. När jätten såg den våta fläcken på marken, blev han vit i synen av förskräckelse. Utan ett ord vände han om och =66 Jodå. Och för att förmannen inte skulle ångra sig hämtade björnen genast sitt knyte och gav sig av. En hel dag vandrade han, en hel natt och en hel dag till, och han gick längs motorvägen, för någon annan väg fanns inte. Han försökte räkna bilarna som körde förbi, men i fabriken hade han bara lärt sig att räkna till fem, så han gav snart upp. Och medan han trött traskade vägen fram började det snöa mer och mer. Blöt och genomfrusen kom han den andra dagens kväll fram till det enda motellet på flera mils avstånd. Bakom disken där inne stod en portier. Han hade visserligen inget att göra, men han såg förfärligt upptagen ut. Han lät björnen vänta en lång stund innan han frågade vad han ville. "Jag är så väldigt trött", sa björnen hövligt. "Jag skulle vilja ha ett rum." "Ett rum, jaha ja", sa portiern och granskade björnen. "Men vi tar inte emot luffare här - och ännu mindre tar vi emot björnar." "Hur sa?" frågade björnen. =90 affisch satt hon i den stora läderfåtöljen och frågade långsamt och förvånat "Vad är det med det då? Det var Elfis pappa som hämtade oss!" Då hoppade Kurt upp och skrek att hon inte skulle ta honom för en idiot. "Vill du att jag ska ringa till Elfis pappa nu?" frågade mamma. "Gärna för mej, var så god och ring!" skrek Ilse. i Mamma skrek att hon faktiskt inte var tokig. Ringa upp en människa som låg och sov halv två på natten! "Det var ju din ide och inte min", sa Ilse. Kurt röt att hon inte skulle vara oförskämd mot hans hustru. Han sa verkligen "min hustru". Och sen måste jag nästan kippa efter andan. För Ilse harklade sej och sa: "Kurt, det angår överhuvudtaget inte dej. Jag behöver inte avlägga räkenskap för dej. Bara för att du har gift dej med min mamma kan du inte komma och ta dej ton mot mej !" Örfilen Då smällde det till. Mamma hade gett Ilse en örfil. Och sen kom Kurt ut ur vardagsrummet och var nära att springa omkull mej. "Kurt!" ropade mamma. "Kom tillbaka! Hon måste be dej om ursäkt!" Men Kurt kom inte tillbaka. Han gick in i sängkammarn och smällde igen dörren ef ter sej. Postmästaren i våningen under oss måste bergsäkert ha vaknat av den smällen. Om han inte redan hade vaknat av allt skrikande. Sen hörde jag hur mamma fordrade att Ilse skulle be om ursäkt och hotade med alla möjliga och omöjliga straff om hon inte lydde genast. Ilse bad inte om ursäkt. Hon kom ut i hallen. Hon sa till mej "Hellre biter jag tungan av mej !" Ilse grät när hon sa det och knöt händerna. Hon knöt =110 - Honom har vi redan hört talas om, sade kungen. Det är en upprorisk skurk, men han lär vara en rasande munter själ. - Men hör på, nådige härskare, bad sheriffen. Jag skickade en häktningsorder med ert kungliga 'sigill till honom. En stor och stark tjänare lämnade över den, men han slog budbäraren och stal 'dokumentet. Och han dödar dina hjortar och plundrar dina undersåtar till och med på allmän väg. - Varför kommer du till mig och klagar? frågade kungen 'vredgad. Det är din sak att se till, att mina lagar efterlevs i Nottinghamshire. Kan du inte det, får du inte vara sheriff längre. Bekymrad och illa till mods återvände sheriffen hem och grubblade på ett sätt att överlista Robin Hood. Till slut fick han en ide. En pil av rent guld Så snart han kom till Nottingham, skickade han budbärare ut över landet för att 'kungöra, att en stor skyttetävling skulle ordnas i staden. Priset till den bäste skytten var en pil av rent guld. Robin Hood befann sig i staden Lincoln, när han fick höra nyheten och skyndade omedelbart tillbaka till Sherwoodskogen. Han samlade snabbt ihop sina män omkring sig och sade: - Vår vän sheriffen i Nottingham har utlyst en bågskyttetävling och priset är en guldpil. Jag vill gärna att någon av oss ska vinna tävlingen, både för det vackra prisets skull och därför att det är den käre sheriffen som har skänkt det. Därför tycker jag att vi tar våra bågar och pilar med oss och beger oss till Nottingham. Vad säger ni om förslaget, mina vänner? Då reste sig unge David av Doncaster och sade: =133 I skolan i Fagersta gick han på hemspråksundervisning ett par timmar i veckan, men han hade ändå börjat glömma en hel del. Det visste nog inte pappa och därför sa han att Kalervo blivit blyg. Efter maten stannade de vuxna och storasyster kvar i huset. Kalervo gick ut. Han stod länge på trappan och såg på äppelträden. De hade börjat tappa löv. Det var ju höst. Han vädrade i luften och tittade upp mot molnen. Allt var som förut! Luften och molnen var som förut! Han vädrade så att han nästan gick sönder. Var han verkligen tillbaka? Drömde han? Han såg på molnen igen och drog djupt efter andan. Jo, han var HÄR. Kalervo skrattade och hoppade ner från trappan, sprang över gårdsplanen och stannade vid grindstolpen. Ollilas hus på andra sidan vägen var nymålat. Någon kikade försiktigt bakom gardinerna. När Kalervo såg ditåt försvann det dunkla ansiktet. Han rodnade och hjärtat bankade i bröstet. Han tyckte precis att det var Läsas ansikte som tittat fram. Liisa och han hade gått två år i samma klass. Men hon gömde sig så fort han upptäckt henne! Vid kiosken Plötsligt kom Kalervo ihåg att han och kamraterna brukat stå vid kiosken på eftermiddagarna. Han blev glad när han kom ihåg det. Han började gå ditåt. Det var bara några hundra meter att gå, runt kröken och där skulle den stå, Koivus kiosk. Han ville springa och samtidigt gå långsamt. Varför vinkade inte Pekka och varför gömde sig Liisa? Det gick runt i hans huvud medan han följde vägen. Han var nervös igen och det tryckte våldsamt i magen. Tänk att f å träffa kompisarna igen! Han hade tänkt på dem nästan varenda timme efter det han flyttat. Fast inte så mycket på senaste året. Men i alla fall. De var ju hans RIKTIGA kompisar. Han hade försökt glömma bort dem för att det gjort så ont i kroppen när han tänkt på dem. Men nu när han var här ville han träffa dem igen. Ville verkligen. Han gick runt kröken. Benen darrade. Där stod de. =146 att han varje dag fått höra hur oduglig och olydig han varit hur Gud nog skulle straffa honom en dag straff a honom, med vad men lite rädd hade han nog ändå känt sig för Gud tänk om Gud verkligen straffade honom . Ja han kanske straffade honom i dag med att, låta polischefen skicka honom tillbaka till Padre Juan nej, så elak kunde inte Gud vara . han hade ju inte straffat Padre Juan under alla år som Nifio varit på barnhemmet och ändå hade Padre Juan tagit Nifios träflöjt och brutit sönder den, bara för att han spelade sen Padre Juan släckt ljuset och fotbollen dom fått av en snäll farbror hade han också tagit för att dom sparkat bollen på syster Martha och många, många gånger hade han tvingat Nifio be Gud om förlåtelse för saker som han inte förstod var fel men Padre Juan visste alltid bäst visste alltid vad som var rätt och vad som var fel och vad som var synd och syndare skulle komma till helvetet, där skulle dom brinna och plågas precis som på den stora tavlan som fanns innanf ör dörren i barnhemmets kapell. Flykten "Svara pojke! Hur känner du Padre Juan?" Nifio väcktes på nytt ur sina tankar och stammade fram: "Jag jag var där ja, jag var där en gång." "Jasså, du var där en gång. Och till tack för att dom tog hand om dej rymde du. Var det inte så?" Nifio nickade till svar. "Hur länge är det sedan du rymde?" Nu hörde Nifio Perritos gråtskällande där ute på gatan. Om han ändå visste vad han skulle svara. Om han kunde säga något så polischefen blev nöjd, ja, kanske så glad så han lät honom gå ut till Perrito. "Jag bara rymde! Rymde bara!" Mera kunde han inte säga. Sen sprang han fram till bordet och bad så snällt och bevekande han kunde "Snälla snälla polisen! Jagvill inte, jag vill inte tillbaka. =146 =171 från vettet när hon stod och speglade sig, han mindes med förtjusning de fyra jungfrur som blivit hysteriska när han flinat mot dem genom ett sovrumsdraperi - han tänkte på den präst som han blåst ut ljuset för och som allt sedan dess stått under ständig vård, han tänkte på Madame de Tremouillac som en tidig morgon sett ett skelett sitta i en fåtölj vid brasan och läsa hennes dagbok och som därefter fått ligga till sängs i sex veckor innan hon kunde stå på benen igen. Med den entusiastiska 'egoism som utmärker alla sanna konstnärer gick han igenom sina mest lysande framträdanden. Han log grymt vid minnet av sitt agerande som "Röde Ruben eller Den Kvävda Babyn", han mindes sin 'debut som "Blodsugaren från Bexleyheden" och han kom ihåg den kalabalik han åstadkommit en härlig junikväll genom att spela med sina egna benknotor på tennisbanan. Och efter alla dessa lysande framträdanden kommer det några usla amerikaner och dels erbjuder honom smörjolja och dels kastar kuddar efter honom! Det var mer än han kunde stå ut med! Inget annat spöke i världshistorien hade blivit behandlat på detta sätt. Alltså bestämde han sig för att hämnas - och ända tills dagen grydde satt han försjunken i djupa tankar om vad han skulle hitta på. Hämnd ! Fram mot kvällen började det regna och blåsa och vinden tjöt genom fönster och dörrar så att hela huset darrade. Det var önskeväder för honom. . . Hans plan var denna. Han skulle tyst smyga sig in i ynglingen Washingtons rum, ställa sig vid fotändan av sängen, säga något obegripligt - och därpå stöta dolken tre gånger i sin egen hals till ljudet av svag musik. Han tyckte illa om =190 - Jag tror att du sluddrar bara för att förarga oss, sa han. Gunnar brukade inte svara, när Klas retade honom. Han visste, att när han blev upprörd stockade sig rösten i halsen på honom. Och i dag skulle det alltså bestämmas, om han fick konfirmeras med de andra läsbarnen. Hur skulle det bli, om han kom hem och talade om att han måste läsa ännu ett år? Vad skulle föräldrarna säga? Han vågade inte tänka på det. Fadern skulle bli arg, och modern skulle beklaga sig över honom och gråta. Klas skulle vara spydig och säga: Det gick som jag trodde. Gunnar var alldeles tyst, när han klädde sig. Hans huvud värkte. Hur skulle denna dagen sluta? Ute var det solsken. Det var i mitten av juli. Klövervallarna doftade utefter vägen, när han gick till kyrkan. På några ställen hade man börjat slå höet. Himlen var blå, och svalorna flög högt uppe. Det betydde vackert väder. En igelkott med fem små ungar efter sig kom och gick sakta över vägen. Gunnar stannade och tittade på. Men en av de små hade inte hunnit med. Den satt kvar vid vägkanten. Jag ska hjälpa dej, tänkte Gunnar. Han tog den lilla igelkotten och bar honom försiktigt till mamman. Hans taggar var ännu mjuka. Och Gunnar kände, att ungens hjärta slog hårt. Gunnar tänkte, att så där hårt slog hans eget hjärta, när prästen gav honom frågor som han inte kunde svara på. Ännu ett år Ja, det blev ingen lycklig dag för Gunnar. Efter förhöret med alla läsbarnen, sa prästen: - Dej Gunnar, kan jag inte ge lov. Dina kunskaper är för små. Du får gå ännu ett år. Gunnar smög sig från de andra, när han gick hem. Han orkade inte höra på, när pojkarna talade om sina nya kostymer och flickorna om sina nya, fina klänningar, de skulle ha sista dagen. =218 Og hofdamerne stillede sig op for hende, og så bredte de deres kjoler ud, og så fik svinedrengen de ti kys, og hun fik gryden. Nå, der blev en 'fornojelse, hele aftenen og hele dagen måtte gryden koge; der var ikke en skorsten i hele byen, uden de 'vidste, hvad der blev 'kogt der, både hos kammerherren og hos skomageren. Hofdamerne dansede og klappede i hxnderne. "Vi ved, hvem der skal have sod 'suppe og 'pandekage, vi ved, hvem der skal have grad og 'karbonade, hvor det er interessant." "Hojst interessant," sagde overhovmesterinden. "Ja, men 'hold ren mund, for je ger kejserens datter!" "Gud bevar' os!" sagde de alle sammen. Skralden Svinedrengen, det vil sige prinsens, men de vidste jo ikke aandet, end at han var en virkelig svinedreng, lod ikke dagen gå hen, uden at han bestilte noget, og så gjorde han en skralde, når han 'svingede den rundt, klang alle de valse, hopsaer og 'polkaer, man kendte fra verdens skabelse. "Men det er superbe!" sagde prinsessen, idet hån gik forbi, "jeg har aldrig hart en dejligere komposition, hor! gå ind og sporg ham, hvad det instrument koster, men jeg kysser ikke!" "Han vil have hundrede kys af prinsessen," sagde hofdamen, som havde vxret inde at sporge. "Jeg tror, han er gal," sagde prinsessen, og så gik hun, men da hun havde gået et lille stykke, så blev hun stående. "Man må opmuntre kunsten," sagde hun, "jeg er kejserens =242 Men hon mindes och stod lugnt en bit ifrån dem alla och iakttog regnets mönster på fönstren. En gång för en månad sedan hade hon nekat att duscha i skolans duschrum, hade tryckt händerna mot öronen och över huvudet och skrikit att vattnet inte fick röra vid hennes huvud. Efteråt hade hon dunkelt, dunkelt anat att hon var annorlunda och de såg att hon var det och höll sig undan. Det pratades om att hennes pappa och mamma skulle ta med henne tillbaka till Jorden nästa år; det verkade livsviktigt för henne att de skulle göra det, trots att det innebar att hennes familj skulle förlora tusentals dollar. Och på grund av alla dessa skäl, både viktiga och oviktiga, tyckte barnen illa om henne. De tyckte illa om hennes bleka snöansikte, hennes avvaktande tystnad, hennes tunna kropp och hennes eventuella framtid. "Gå din väg!" Pojken gav henne en ny nkuff. "Vad väntar du på?" Då vände hon sig om för första gången och tittade på honom. Och det som hon väntade på fanns i hennes ögon. "Stå inte och vänta här!" skrek pojken ilsket. "Du kommer inte att f å se nånting." Hennes läppar rörde sig. "Ingenting alls!" skrek han. "Det var bara ett skämt, eller hur?" Han vände sig till det andra barnen. "Det kommer inte att hända någonting i dag. Eller hur?" De blinkade åt honom allihop och sedan förstod de och skrattade och skakade på huvudet. "Ingenting, ingenting!" "Men", viskade Margot med hjälplösa ögon. "Men det här är den rätta dagen, vetenskapsmännen har förutsagt det, de säger, de vet, solen. .." "Bara ett skämt!" sade pojken och fattade hårdhänt tag i henne. "Jag vet - vi stänger in henne i en garderob innan fröken kommer!" "Nej", sade Margot och ryggade tillbaka. =258 orkar plugga i min klass. Jag orkar inte med så mycket. När jag kommer hem från skolan vill jag slappa och lyssna på musik. Tror du att du är lik andra 13-åringar? - Nä, jag vet inte ja, vänta, endera är det jag som är olik de andra i min klass eller så är det dom som är ovanliga. Hur då? - Jo, jag lyssnar på andra skivor, som jag fått från min storebror, han är 20. Det är musik som är liksom glittrande och rinnande, som det känns som om man flyter igenom, som Orosby, Still, Nash & Young. Mina kompisar lyssnar mera på David Bowie och Sweet, sån där enklare musik. Så du känner dig vuxnare än de andra i klassen? - Ja, så är det kanske på fritiden leker jag med kompisar som är lite tuffare, som har lite kuligare skämt och så där. Vad är största skillnaden mellan att vara barn och att vara vuxen? - Barn har lite mer frihet. Vuxna får inte hålla på och leka. Allt de gör är så viktigt. Vad vill du hellre vara? - Barn. Det verkar så svårt att vara vuxen. En massa problem med att deklarera. Och om man gifter sig kanske man måste skilja sig och det verkar så trist. Men varför vill du bli =15 då? - Jo, det är lite mittemellan. Man får större rättigheter. Kan du tänka dig själv som vuxen? - Nää jo, förresten, det kan jag. Att jag sitter på ett kontor och ritar som pappa. Det känns kul. =274 huset hjälps vi åt med allting. - Hur då? - Har du aldrig lagat din egen frukost? - Jag brukar ta nåra kex . - Och din pappa? - Han gillade inte kex. - Jag menar, lagade han frukost? - Nej, varför det? Mamma lagar all mat. Ibland hjälpte vi till med att torka disk. - Här hjälper alla till med allting. Det här är inget manssamhälle där karlarna sitter i fåtöljer och läser sportsidorna, medan kvinnfolken jobbar arslena av sej. Vill du ha kokt ägg? - Jag vet inte. Ja eller nej ! - Ja. - Ta den här kastrullen. Häll i vatten. Lägg i ett ägg när vattnet börjar koka och sätt plattan på ettan och sätt äggklockan på fem minuter. Klarar du det? Han avskydde att bli kommenderad av tjejer. - I det här skåpet finns tallrikar och äggkoppar och glas. Och brödet står här. Du får skära själv. Kan du? - Ja! fräste han. Men jag vill inte. Jag tar nåra kex. - Det finns inga kex. Jonnie hällde vatten i kastrullen och satte den på plattan. Han hade plötsligt fått lust att visa den där malliga grodan att han visst kunde. Han tog ett ägg ur kylskåpet och la i vattnet. Ing-Christine satte på en transistorradio och lyssnade till en entonig poplåt. Det var en skön morgon: köket fullt av sol, en ekorre i tallen, musik. Katarina Katarina drällde in genom dörren, klädd i påskgula brallor och violett jumper och ugglerunda glasögon. Hon satte hakan i vädret och talade i näsan: