&&000 SWEDEN 1ST, 2ND AND 3RD GRADES 1970S SWEDEN-123-70S.TXT Combines 1 2 and 3—separatable later Edited against the actual XEROX pages --- **** 1 June 2005 Edited to LEX6 format using UTF-8 59 XEROX: N= 8781; 2 ERRORS ocr CLAIMS Läseboken A Signe Andersson - Britt G. Hallqvist - Rikard Lindahl Illustrationer av Barbro Reyman ?SSELTESTUDIUM THIS 1ST SET OF XEROX PAGES ARE FROM 1ST GRADE-1970S Note: ---** THREE 1ST GRADE BOOKS ** -- &&111 Geten, kon och göken I en hage gick en ko och en get. De hörde någon ropa i skogen: Ko ko ! Ko ko! Vem ropar på mej? sa kon. Jag går och ser efter, vem det är. Så gick hon. I sin gröna gömma satt göken. Det var han som sa ko ko. Kon gick och gick, men hon såg inte göken. Geten gick kvar i hagen. Så kom bonden. Var är kon? sa han. Hon har gått efter göken, sa geten. =16 Farmors kista I farmors kök står en gammal kista. I den finns en kikare och en tygaga med röd hatt. Där finns lappar i en påse, en kedja av silver och mycket annat. Sam tar kikaren och kikar på farmor. Oj, vad du är liten! säger han. Du kikar i fel ände, svarar farmor. Sam vänder på kikaren och tittar ut på gatan. Oj, vad polisen är stor! säger han. =26 Bänken I en park står en bänk. Den är gul. Där sitter en flicka och drömmer om vad hon ska få till jul. Där sitter en dam och stickar, och hennes stickor de blänker. Där sitter en gubbe och nickar och tänker - och tänker - och tänker. Så kommer en anka som går i sand och äter smulor ur gubbens hand. Sen kommer regnet med plask och stänk. Så ensam och tom är parkens bänk. =41 Jag tog mina gamla byxor, men så hade jag bara en sko. Den andra var borta med vinden. - Vad gjorde du då? sa Bo. Ja, då fick jag ta mina stövlar, men så var det en fläck på min rock. När jag gned, så blev fläcken =store/ - Vad gjorde du då? sa Per Kock. Jag stannade hemma hos katten och drack kaffe i lugn och ro. - Det gjorde du rätt i, Fredrik! sa Kristin och Per Kock och Bo. =53 Morfar letar Morfar letar efter sina glasögon. Först tittar han bakom länstolen. Något ligger bakom stolen, men det är inte hans glasögon. Vad är det? Så ser morfar under bordet. Vad hittar han där? Mina glasögon är nog i korgen, mumlar morfar. Nu blir han lurad igen. Vad är det som ligger i korgen? Morfar letar och letar. Han tittar i fönstret. Vad är det som står i fönstret? =69 Alltid ska man skynda sig Alltid ska man skynda sig, sa Ria. Så fort man vaknar på morgonen, ska man skynda sig upp ur sängen. Man ska tvätta sig fort och kamma sig fort. När man har ätit, ska man skynda sig till skolan. Vad jag är trött på att skynda mig! När det blir sommar och vi får lov, ska jag göra allt så sakta, så sakta. Jag ska äta sakta och sova sakta och prata sakta. Klockan ska gå sakta. Solen får inte skynda sig på himlen. =80 Städa i bilen Sam och Sten städar i bilen. Vem har kastat stjälkar här? undrar Sten. Vem har kastat papper? De lägger skräpet i en korg. Itu. hittar Sam en tidning med en serie i. Titta, här får Lisa smäll i stjärten! Sten tittar på den lilla tjocka Lisa med den raka, svarta luggen. Oj, vad Lisa skriker! Har ni städat färdigt? ropar Sams pappa. Då får de brått att dammsuga och putsa fönstren i bilen. =89 Samla på saker Ria har börjat samla på fina stenar. Förut samlade hon på bilbilder. Nu bryr hon sig bara om stenar. Hon har över hundra stycken. Det är gråa, vita, röda och skära stenar. Farfar samlar på båtar. Han har små, små skepp i flaskor. Dem har en sjöman gjort åt honom. Min far var skeppare, säger farfar. Därför tycker jag om båtar. Sam samlar på hästbilder och frimärken. Vad samlar du på? Berätta, rita och måla. =95 En dag var apan borta. Ria gick in i butiken och frågade, om den var såld. Nej, den har just rymt, sade damen bakom disken. Ria rusade iväg för att leta efter apan. Men först köpte hon några bananer. I ett träd i parken satt apan. Ria vinkade med en banan, och apan hoppade ner. Med apan på sin axel gick Ria till djurbutiken. I -hittelön fick hon två undulater och en bur. Gissa om hon blev glad =103 På taket En sotare står på ett tak. Han går ett par tre steg. Nu ser han ner i gatan. Där går bilar i en rad. De ser så små ut. Han ser en park och en å. Ån ser ut som en blå tråd. Där far ett tåg på sin bana. Sotaren ser på solen. Han säger: Här är man nära solen. Fri som en fågel! =8 Hos jätten? frågar Sam. Ja, hos jätten. Men jätten vill inte ha råttor i sitt hus Han jagar ut den lilla råttan i trädgården. Råttan sätter sig bakom en blomma. Jätten kan inte se råttan. Han går och letar bland sina blommor. =14 Nästa gång storken mötte räven, sa storken: Kom och ät middag hos mig i morgon! I en hög, smal flaska hade storken hällt soppa. Räven kunde inte komma en enda droppe. Men storken stack ner näbben i flaskan och åt med god aptit. - Ha ha, där fick du för att du lurade mig! sa storken och skrattade gott. =23 &&000 Läseboken C Signe Andersson - Britt G. Hallqvist - Rikard Lindahl Färum Högskolebiblioteket ESSELTE STUDIUM &&111 När Sam och Ria blir stora - När jag blir stor, ska jag ha ett eget hus, sa Sam. Det ska vara gult och stort. Ett stort fint hus av tegel ska jag ha. Sam vill bo i stan. Utanför huset ska hans röda bil stå. Ria vill bo i en liten vit stuga vid havet. Hon vill ha en båt med motor och åror. - När det är fel på motorn, ska jag ro, säger Ria. Jag ska bada, när det går vågor. Jag ska bada i höga, höga vågor! Och jag ska fiska. - Får jag ha min segelbåt vid din strand? frågar Sam. Det får han förstås. =7 När man skakar kulan, snöar det på stugan. En sådan kula hade far, när han var liten. - Den ska Sam få. Men Ria då? Det är bäst att hon får en bok, menar han. Far går till en bokhandel. - Har ni någon bok om lejon? Men de måste vara vilda och farliga! Far får en bok om lejon, vilda och farliga lejon. Nu kan han fara hem, för nu har han saker åt båda sina barn. På tåget På tåget tar far fram kulan och skakar den. Det snöar på stugan, korna och svanen. Far lägger kulan på bordet framför sig. Sedan tar han fram boken och läser om de vilda lejonen. =13 Fågeln vill ha sina ägg i ro. Vad ska du röra i fågelns bo? Blomman i hagen vill helst bli kvar. Bryt henne inte, så är du så rar! Grenen som växer på trädet i vår, nog vill den leva till nästa år. Snigeln i snäckan och masken i jord kan inte tala och säga med ord: Låt oss få vara i fred där vi är! Vi har så trevligt och roligt här. Alla små kryp ibland stenar och strå älskar att flyga och krypa och gå. Alskar att leva - en liten stund till. Nog kan du låta dem få som de vill! =17 Ria väntar på Eva Ria går på gatan - sakta, sakta. I handen har hon en liten påse med bokmärken. Hon ser på det gula huset till höger. Där inne är Eva. Hon är på besök hos sina kusiner. Ria vill vara med Eva. Hon är så rolig. Hon vet så mycket och kan så mycket. Ja, hon har till och med spelat piano i teve! Nu går Ria där och väntar och väntar. Hon vågar inte gå in och fråga efter Eva. Hon vet inte om Eva vill vara med henne. vilket hus bor Eva? Varför vill Ria vara med Eva? Varför går hon inte in och frågar efter Eva? =28 Malin går på gatan och tuggar. Så möter hon Rias pappa. - God dag, säger Malin och niger. - God dag, Malin. Vad tuggar du på? - Grodor! - Äter du grodor? - Ja, men inte riktiga grodor. Det är sega, söta grodor som jag äter. - Jaså, du äter snask! Du är en gott-gris! Men snask är inte bra för tänderna. Spara dina slantar i stället! Jag vet en flicka, som inte ska äta gott på ett helt år, Om hon kan låta bli, får hon femtio kronor. Är det inte bra? Jo, det tycker ju Malin. - Här har du ett äpple, säger farbror Sven. Åt det, så blir dina tänder rena! Men om du äter mycket snask och socker, får du hål i tänderna. =43 Det året jag bodde hos kungen, sa Jan, då gick jag med handskar och hatt hela dan. Ja, jag var ju tvungen, sa Jan. Jag tvättade halsen tre gånger om dan och bockade ända till golvet, sa Jan. Jag bockade ofta, sa Jan. Jag hade gardiner och tak på min säng. Var dag fick jag räkor och biff och maräng. Ibland fick jag våfflor, sa Jan. Jag åkte så stolt i en kunglig kaross. Betjänter for med mig, och kusken, förstås. Vi åkte till havet, sa Jan. Prinsessan och jag lekte alltid affär, och riktiga guldpengar hade vi där. Vi fick dem av kungen, sa Jan. =49 Så synd! sa farmor, när hon fann dem i gräset. Hon tog två hinkar och samlade ihop dem. Båda hinkarna blev fulla. Hon tömde ut äpplena på sophögen. Nästa dag tittade hon ut. Då såg hon ett träd fullt med äpplen. De lyste röda i solen. - Vad nu då? sa farmor. Hon gick ut och tittade på trädet. Å hå, nu förstod hon! Det var ekorren, som hade plockat upp äpplena från sophögen och lagt dem i trädets klykor. Nu såg det ut som ' en klädd julgran. =63 Först hade Ria ingen lust, men sedan tyckte hon det var spännande. Det var en mörk natt i augusti. Barnen lyste sig med en ficklampa. De viskade, fastän ingen kunde höra dem. In i den mörka skogen gick de, på den lilla stigen mot badviken. De hittade klockan nästan med detsamma. Den låg på en sten nere vid vattnet. - Sån tur, sa Sam. Men vi tar en annan väg tillbaka. Det var så kusligt i skogen! Hemvägen blev lång. De traskade i hagar och över åkrar. Med ens stannade Sam. - Titta där! viskade han förskräckt. Det står någon där borta! Så började han springa i mörkret. Ria var rädd, hon med. Men figuren stod Hon lyste med ficklampan på den. Så brast hon i skratt. - Sam, Sam! ropade hon. Kom tillbaka! Det är bara en fågelskrämma! stilla. Vad tror du barnen får syn på nu? Berätta! =76 Ekorren bygger sitt bo i något träd. Han gör det av kvistar och mossa, liksom fåglarna. I sin stack av barr bor myrorna. Beskriv och rita en myrstack. Mullvaden har sitt bo djupt nere i jorden. Han gräver långa gångar till sitt bo. Räven har sin håla under ett träd eller en sten. Den kallas för lya. Björnen går om hösten in i sitt bo, som kallas ide. Det är en grotta i berget eller en håla i jorden. Där sover han hela vintern på sin bädd av granris och mossa. Vad kallas binas hus för? Var tycker råttor om att hålla till? Vet du var grodan och paddan bor? Säg några vilda djur, som inte bygger bo. Getingar är duktiga att bygga bon. Ett getingbo ser ut som en boll av grått papper. Det är byggt av trä, som getingarna har tuggat och blandat med spott. =99 &&000 END OF 1ST GRADE -1970S –3 TEXTS &&000 BEGINNING OF 2ND GRADE 1970S Borrman Salminen Wigforss Matthis läser vi Nu laser vi D SVENSK INST. Almqvist & Wiksell Stockholm &&111 Pappa var genast framme och lyfte upp honom. Bertil hickade och grät förtvivlat. Han blödde från ett djupt jack i hakan. - Jag har första förband i bilen. Spring till Inga och hämta det, sa pappa hastigt till Elsa. Han satt på isen med Bertil i famnen. Inga kom själv med förbands-lådan. Elsa stannade hos lillebror i bilen. - Jag tror inte att det är så farligt. Men det är nog bäst att vi åker till sjukhuset. Såret kanske behöver sys, sa pappa när han bar Bertil till bilen. - De skulle inte få ha pulkor på den här banan, sa Inga. Doktorn sydde ihop jacket med några stygn och Bertil fick en stelkramps-spruta för säkerhets skull. - Du kan ju låta bli att spela hockey ett par dagar, sa doktorn. Bertil nickade. Han var lite blek om nosen. - Pappa! Jag kan väl få en hjälm och ett käk-skydd, sa han. - Ska du inte ha knä-skydd och klubb-tröja på en gång? skrattade pappa. Du kan få min gamla klubbtröja. Nu ska vi nog ringa till din mamma och tala om vad som hänt. Annars kanske hon blir rädd när hon får se dig, sa Inga. =9 Tor tyckte inte att Tomas blev riktigt ren hur han än tvättade. Alltid satt det smulor eller smuts-fläckar kvar någonstans. Tomas borde förstås få bada eller duscha. Tor tittade sig omkring. På köks-bänken stod den gula vatten-kannan. Tor funderade en stund. Om han hällde vatten i kannan så kunde han duscha Tomas. Han skulle duscha så försiktigt. Tor hade Tomas under armen i ett stadigt grepp. Så fyllde han vattenkannan med skönt ljummet vatten. Sen la han Tomas på mage på bordet och duschade och duschade. Tomas blev alldeles tyst. Vattnet strilade över hans lilla bara kropp och över filtar och blöjor och bord och ner på golvet och plast-mattan. - Vilket jättefint sätt, mumlade Tor. Att inte mamma kommit på det. Lena dyker upp - Vad gör du? Är du inte klok?' Tror du att han är en kruk-växt va? Och ska du simma här inne sen? Lena stod i köks-dörren och såg förskräckt u Då såg Tor. Tomas var nog ren och fin i stjärten nu. Men blöj-paketet var vått. =17 Den 21 april Jag var så rädd att det skulle bli regn på lördagen. Men det blev det inte. Det var vackert väder fast lite kallt så vi fick ha vinter-kläder på oss. Det såg hemtrevligt ut i trädgården. På gräsplanen stod ett långbord med skojig duk och muggar och fat och två stora grytor med varm ärt-soppa. Och så fanns det fyra rågade fat med ost-smörgåsar och skink-smörgåsar. Men oj vad alla såg roliga ut! Morfar hade stor-västen över sin gröna ylle-tröja och så hade han en tjock röd luva. Mamma hade en rutig filt om sig. Birgitta hade Klas gamla militär-päls och en halsduk om huvudet så att bara näsan syntes. Karin och Petter och jag satte oss vid ena kanten. Både Karin och jag gillar Petter så han fick sitta mellan oss. Först hurrade vi för våren. Sen sa Morfar: - Åt nu medan soppan är varm. Och vi åt och åt och blev alldeles varma. =36 Måste vi flytta snart? undrade Ola. - Om tre veckor, sa pappa. - Men var ska vi bo? Är det inte bostads-kö därborta? sa Ola. - Firman har ordnat bostad, sa pappa. Jag har fått veta att det ska vara en bra stuga. Två rum och kök nere och tre små rum ovanpå. Siv såg fundersam ut. - Tre små rum . . ., sa hon. - Ola och du kan få var sitt, sa mamma hastigt. - Då kunde man få ha sina grejor fred, suckade Siv. Ola satt och funderade. - Ja men sommarstugan och båtarna och Blänkan , sa han till sist. - Tror du inte att jag också tänker på det? Men vi kan nog åka dit på semestern och till påsk och så, sa pappa. - Tors och Lenas föräldrar kanske vill hyra stugan. De vill ju gärna ut i skärgården. Då kunde Siv och jag få vara hos dem ibland, sa Ola. - Vad ska Lena och Tor säga? Och Eva! sa Siv. - Och alla mina kompisar, sa Ola. Finns det nån skola där borta förresten? - Det gör det. Men det är en mil dit så ni får åka skolbuss, sa pappa. - Det kanske kan bli riktigt kul, sa Ola. - Ja kanske, sa Siv lite tveksamt. =41 Siv börjar längta så förskräckligt efter Eva. Det gör detsamma med det egna rummet och med trädgården och allting. Det vore mycket bättre att byta ut alltihop mot Eva. Plötsligt känner Siv att hon måste träffa Eva. Tänk om pappa kunde köra henne dit! Bara för ett par dar. Men det skulle inte gå nu. Han måste ju till jobbet varje dag. Om hon skulle ge sig i väg själv. Hon kunde ta bussen ner till stationen och sen tåget hem till Eva. Siv funderar. Hon har tio kronor. Det skulle nog räcka. Siv springer upp till sitt rum. Hon tar tian ur den blå asken på skriv-bordet. Sen går hon ner i köket. Det finns ingen där. Snt bbt brer hon fyra smörgåsar och stoppar dem i en plastpåse. Siv traskar vägen fram. Det är lika bra att gå till nästa håll-plats i stället för att stå och vänta på bussen. Konstigt att inte bussen kommer! Det regnar lite mer nu. Det börjar skymma. =52 De andra har stått nära telefonen och hört vad farmor sagt. Nu är de borta vid vågen. - Två och ett halvt hekto, säger Tor. - Koka i rikligt med lätt saltat vatten, läser Elsa. Vad är lätt saltat vatten? Lena kilar till telefonen igen. - Nej. Vänta, ropar Tor. Det kanske är mer som vi måste fråga om. Läs hela beskrivningen Elsa. - Låt koka i =20 till =30 minuter. Häll upp i ett durk-slag och låt vattnet rinna av. Servera genast, läser Elsa. - Fråga vad som menas med lätt saltat vatten och vad ett durk-slag är, säger Tor. Farmor får det tredje telefon-samtalet. Hon skrattar lite och förklarar: - Lätt saltat vatten betyder lite salt i vattnet och ett durk-slag är en stor sil som säkert finns i någon låda. Det är bra att ni tänker när ni läser. Nu blir det nog fin spagetti. - Mums. Jag gillar spagetti, säger Elsa som stått med örat intill luren. Men det skulle inte få stå kilo när de menar hekto, muttrar hon. =61 Det är fredag. Gina och Lotta och Tomas står och pratar utanför Lottas port. - Följer ni med upp och leker? Pappa och mamma är ute och handlar så jag är ensam, säger Lotta. - Inte jag, säger Gina. I dag kommer Paolo. Han kommer från Capri. - Vem är Paolo? frågar Tomas. - Det är mammas lillebror, säger Gina. - Lillebror? Hur gammal är han då? frågar Lotta. - =18 år, svarar Gina. Han ska spela på ett restaurang tror jag. - En restaurang heter det, rättar Tomas. Är han i ett pop-band? - Jag vet inte, svarar Gina. Hon är van vid att Tomas och Lotta rättar henne och hon blir inte ledsen. O får vi komma och höra på honom! ber Lotta. - Javisst, säger Gina. Kom i kväll. Vi ska ha fest. Vi ska spela och sjunga och dansa. - Så härligt, säger Lotta. - Jag kommer, ropar Tomas. =69 Mamma och pappa berättade att de som hade hand om barnen måste få veta att Kalle skulle få det bra i det gröna huset. Därför fick mamma och pappa svara på många frågor. De tyckte att det dröjde länge innan de fick komma till barnhemmet. Men när de hade varit där och träffat Kalle så dröjde det bara en vecka tills Kalle kom hem. Det var dagen innan Kalle blev fyra månader. - Vi var så glada så vi både skrattade och grät, sa mamma. Och sen hade vi ett härligt fyramånaders-kalas. Kalle tyckte om att tänka på när mamma och pappa gick där och var så glada för att just han kom till dem. Det var ju synd bara att han själv inte kom ihåg det där kalaset. Viktor När Kalle var fyra år kom Viktor. Det var mitt i sommaren. Farmor och farfar var på besök. Långt före sommaren hade Kalle fått veta att han skulle få ett syskon. Blir det en syster eller en bror? frågade Kalle. Men det visste inte mamma. Barnet fanns inne i hennes mage än så länge och man kunde inte se det. =75 Knyt-kalaset i biblioteket Erik satt i bibliotekets barn-avdelning. Han satt bakom en pelare. Han hade en rolig bok framför sig. Det var en ljus sommar-kväll. Det var inte mycket folk i biblioteket. Klockan tickade. Tiden gick. Så småningom gick de som satt i biblioteket - den ene efter den andre. Till sist gick också bibliotekarien. Hon låste dörren efter sig. Hon hade inte sett Erik. Vem kommer här? Någon grep tag i Erik. Han sprattlade högt uppe i luften. Han såg en flicka som höll honom högt på rak arm. Flickan tittade upp på honom. Hon skrattade med sin breda mun och sina många vita tänder. Hon hade fräknar på näsan och röda flätor som stod rakt ut. - Nu blev du allt förvånad, skrattade hon. =97 Jöna är från Island Jöna är =10 år. Hon och hennes familj har bott några år i Sverige medan hennes far studerat här. Hon berättar lite om sitt land och om sig själv: Jag bodde först i en liten stad på norra Island. Staden heter Olafsfjordur. Vårt hus var vitt med rött tak. Det låg i utkanten av staden. Där fick fåren springa fritt ute. Man kunde vakna en natt på våren eller sommaren av att fåren bräkte utanför fönstret. På morgnarna kunde vi se när fiske-båtarna kom in i hamnen från havet och sillfisket. När jag var sex år fick jag gå i vår-skolan. Den räckte ungefär en månad. Det var ganska spännande att få se hur det var att gå i skolan. Vi hade en manlig lärare. Dagen efter uppropet lärde vi oss bokstaven A. Först fick vi säga ord som börjar på A. =109 Don Gastön är så rik att han kommer i eget flygplan när han vill, prata med sina arbetare. Vi får gå eller rida om vi ska någonstans. Min lillasyster heter Mari Luz. Hon är bara fem år. Hon brukar hjälpa mamma att mata hönsen. När vi har nyfödda lamm brukar hon mata dem med napp-flaska. Vid kvälls-maten sa Mari Luz: - Jag vill också gå i skolan! Hon tjatade ända tills pappa sa: - Ja du får väl följa med Oribe då. Det är kanske bäst du passar på medan vi har en lärarinna i trakten. På väg till skolan Nästa morgon var jag uppe tidigt och hämtade hästarna från betes-marken. Vi har tre hästar på vår gård. En av dem måste jag ha för att komma till skolan. Jag använder ett gammalt täcke till sadel. Mamma lyfte upp Mari Luz framför mig och så gav vi oss i väg. Det är sju kilometer från vår gård till skolan. Stigen slingrar sig uppåt mellan mörka klippor. Sedan kommer man ut på en slätt där vägen är dålig och lerig. =116 Alla barnen är sura och arga. - Ska vi inte få bada? Hur ska då sommaren bli? - Men hur har vattnet blivit sådär? undrar Karin. - Det är antagligen den nya fabriken som släpper ut avfall, tror mamma. Men nånstans måste det väl finnas ett badställe. Vi får fråga hos Perssons. Hela skaran kommer in på Perssons gård. De är trötta och varma och ledsna. Fru Persson kommer ut och tittar förvånad på dem. Vi är så ledsna, säger mamma. Vi tänkte bada vid vårt fina badställe men det är förstört. Vet du var man kan bada nu? Ni får nog köra till Lidby så ni kommer ovanför fabriken om ni ska komma i rent vatten, säger fru Persson. Vi är inte bara glada vi som bor här heller. Ibland luktar det fasligt illa från nya fabriken. Men vi är glada åt den ändå för många har fått arbete där. - Javisst, säger mamma. Vi får väl gå hem och packa in oss i bilen då. =132 Natt på sjö-ängen Det var en kväll i början av augusti. Bo och Sten och Stens mamma och pappa hade satt ut kräft-burar i sjön. - Nu går vi hem och lägger oss, sa Stens mamma. Godnatt med er pojkar! Jag hoppas att ni inte fryser i natt. Har ni allt ni behöver? - Vi klarar oss fint, sa pojkarna. Sten och Bo skulle ligga i båt-huset. De brukade göra det ibland på sommaren. Där fanns britsar att lägga sov-säckar på. Pojkarna hade själva snickrat britsarna. Det hände att deras pappor också låg där när de skulle ut och fiska tidigt en morgon. Stens föräldrar tittade till korna som gick på sjö-ängen. Sen gick de upp till gården. Bo och Sten kröp till kojs i båthuset. Båda hade en stor fick-lampa bredvid sig. En väckar-klocka tickade intill Sten. Hos Bo stod en termos med te och en låda med smörgåsar. Sten somnade genast. Bo låg vaken en stund och lyssnade på alla ovana ljud. =142 &&000 START OF two 3RD GRADE SAMPLES FROM: SWEDEN-123-70S.TXT Borrman Salminen Wigforss Matthis Nu läser vi E ärum Högskolebiblioteket Almqvist & Wiksell Stockholm &&111 - Hur har du fått pengar till den? undrar han. - Födelsedagspengar och nötchoklad, förklarar Lena. Så knäpper hon en bild av Max som just lyfter på benet vid en lykt-stolpe. - Det är ju inte klokt, mumlar Tor. En egen kamera! Får jag ta en bild av dig? Lena visar Tor hur han ska göra. Sen rättar hon till mössan och lyfter upp Max och ställer sig i solen. Hon ler så vackert hon kan. - Gör dig inte till! Du ser ut som om du hade ont i magen. Se ut som vanligt! säger Tor. Lena drar ner mun-giporna en smula. - Ä nu ser du sur ut, muttrar Tor. Just då slickar Max Lena i ansiktet. Lena ropar till och då knäpper Tor. Tor och Lena gör en sväng runt parken. Lena vill gärna träffa några kamrater. Men ingen är ute. I parken sitter bara en ensam liten unge och gräver i sandlådan. Tor och Lena går hemåt. Då möter de mamma och Tomas. Mamma har varit och frågat om daghems-plats till Tomas. Men det fanns ingen nu heller. Mamma ser ganska bekymrad ut. Hon vill så gärna börja sitt arbete på kontoret igen. =22 Nonna bor i utkanten av byn. Ana-Capri liknar en liten stad. På det stora torget, piazzan, står hästar framför små lätta vagnar. En häst är så otålig att den dansar runt med vagnen. - Bäst att den får röra på sig, skrattar Gina. Gina är glad och stolt. Hon har egna pengar och hon kan bjuda mamma på en åktur. De åker in på en smal gata. Längs gatan ligger små vita hus. Överallt hänger tvätt på streck. Gina och familjen Nonna skyndar emot sina gäster och hälsar dem välkomna. - Benvenute! ropar hon. - Nonna, nonna! ropar Gina. Från den öppna dörren kommer en välbekant doft. I nonnas kök står pizzan nygräddad i ugnen med tomater och mycket grönsaker i. - Har inte Giovanni och Anna vuxit bra, säger nonna stolt. Giovanni och Anna är nonnas minsta barnbarn. Nonna har hand om dem på dagarna när deras mamma arbetar hos sin syster Maria. Maria har en affär där hon säljer bröd och mjölk. =48 Pojkarna gick fram till henne och Tor frågade: - Vad sitter du här för? Den lilla flickan bara snyftade. Tor fortsatte: - Vad heter du? - Britt, svarade flickan. - Men du har väl något mer namn, sa Erik. Vad heter du mer? - Jag heter inget mer, sa Britt. - Vad heter din mamma och pappa? envisades Erik men han fick inget svar. - Hur gammal är du? undrade Tor. - Fyra år, svarade Britt. - Var bor du? frågade Erik. - Jag bor hos mamma och pappa, snyftade Britt. - Hon vet inte var hon bor, sa Erik till Tor. Vad ska vi nu ta oss till med henne? - Vi frågar polisen därborta, sa Tor. De båda pojkarna tog Britt mellan sig. De stannade framför polisen. Han fick veta att Britt inte visste var hon bodde och att hon inte kunde säga sitt efternamn. Då sa han: - Vi får ta henne med till polis-stationen och höra efter om någon har ringt och frågat efter henne. =59 Kinematografen Tutaber stod på trottoaren utanför Södra Förstadsgatan =79 där han bodde. Han stirrade längtansfullt tvärs över gatan. Där låg kinematografen Metropol. Man visade levande bilder där. Tänk levande bilder! Tutaber hette egentligen Knut Robert. Men han hade själv kallat sig Tutaber när han började tala. Han fick fortfarande heta Tutaber särskilt när pappa ville skoja med honom. Pappa med sitt snaggade hår och sina stora mustascher och en liten skägg-tott under underläppen hade bara så bråttom till arbetet jämt. Det var inte lätt att be honom om en slant till kinematografen. - Nej du Tutaber. Du fick en femöring i lördags och en tvåöring i förrgår. Så det går inte. Förresten är det ingenting för småbarn, retades pappa. Sedan tog han cykeln och klättrade upp på den. Och så bar det i väg runt hörnet. Tutaber tänkte just snedda över gatan för att försöka få pengar av sin snälla mormor som bodde borta på Skolgatan. Då kom en häst i fullt sken nerifrån stan. =82 Skattsökare på museet Erik och Lars har stämt möte vid varuhus-bygget. De kikar in mellan ett par bräder. Men de ser bara väggar och tomma fönster. Ding! Ding! Klockan i kyrktornet slår två slag. - Två! Det är klockan fjorton det, ropar Erik. Vi skulle komma till museet klockan fjorton. Pojkarna kilar i väg. När Erik och Lars kommer in på museet är deras mammor redan där. De står och pratar med en dam. Ingen pappa syns till. - Här kommer visst fler skattsökare, säger damen som heter fru Malm. Hon ger pojkarna och mammorna var sitt papper med teckningar. - De här sakerna finns på museet, förklarar hon. Nu ska ni försöka hitta dem. Där borta sitter en karta över avdelningarna. Det är nog bäst att ni tänker efter på vilken avdelning sakerna kan finnas innan ni börjar söka. Ni kanske vill tävla om vem som först blir klar. = 100 - Det ska vara en kant fram. Det är det inte på din. Du ser inte klok ut, säger de. Hon får också en ny jumper och den är då så lik de andras den kan vara. Tror hon. När hon kommer till skolan får hon höra: - Det ska inte vara så där högt i halsen. Det ser ju inte klokt ut. Jumpern är också bara nästan lik de andras. Liksom allt hos Josefin. Hon börjar ana att detta är felet med henne. När man tänker på Hugo - Hur kommer det sig att han kan ha illgröna hängslen - som bara gubbar har? Hur kan han gå i för långa kortbyxor - som ingen har? Alla andra pojkar har lång byxor. Hur kan han ha ett regnskynke stort som ett tält? Alla andra har ju regnrockar. Varför retar ingen honom? Varför får han aldrig höra att han inte ser klok ut? Det är väl konstigt? Nej - det är inte så konstigt som det ser ut. Det förhåller sig så här: Endera måste man vara på pricken lik alla andra. Eller också måste man vara helt olik dem - som Hugo. Man får aldrig vara bara nästan lik alla. Som Josefin. Så måste det vara. Josefin anar det nu men lion förstår det inte. =119 Mamma tar Asa i famnen och kramar henne hårt. Asa tittar upp på pappa over mammas axel och då ser hon att pappa också gråter. - Asa lilla. Farfar kommer inte till oss mera. Farfar är död, säger han sakta. Asa ser från den ena till den andra. - Men Farfar sa att han skulle komma till jul. Varför är han död? Mamma torkar tårarna. - Kom! Vi sätter oss och pratar med varandra en stund. Alla tre. Vi ska prata om farfar. Och så talar de om farfar. Om allt roligt Asa och han haft tillsammans. - Men varför är farfar död? undrar Asa igen. - Du sa ju när du kom hem från farfar att han var trött ibland. Du såg att han gick och vilade sig. Det var för att han var sjuk som han måste vila sig så mycket, säger mamma. Nu behöver farfar inte vara trött och sjuk längre. Det är nog skönt för farfar. - Varför gråter ni då? säger Asa. - För att farfar inte kommer till oss mera och för att vi inte kan resa till honom, svarar pappa och kramar Asa. Asas underläpp skälver lite men hon gråter inte. =131 Eftersom Maj hade byggt hoppet fick hon åka först. Hon hoppade =270 cm. Per hamnade också på =270 cm. Sen gav sig M H i väg nerför backen. Han fick upp farten och flög ut över stupet. Han flaxade som en kråka i luften men det gjorde ingenting. Stilen skulle inte räknas. - Vackert, ropade Per. Men det hörde inte =MH. Han fortsatte nedför backen i, rasande fart. - Hjälp! Han kan inte bromsa, skrek Maj. Per och Maj satte av ner efter M H. En skida stack upp ur snön. De styrde ditåt. Snart hade de grävt fram =MH. - Hur känns det? undrade Per oroligt. - Nästan bra, svarade =MH och försökte le. Det gör bara lite ont i vänster arm. =MH satt i en vilstol på altanen. Hans vänstra arm vilade i ett gipsförband. Per kom fram till honom. - Det var tråkigt att du bröt armen, sa han. - Glöm det, sa =MH och log. Hur gick det egentligen med tävlingen? - Du hoppade tre och trettio. Du vann. Grattis! - Tack ska du ha. Vi gör om det nästa år, sa =MH. =143 Tidigt på måndagmorgonen är alla uppe. Barnen som ska ut på fiske tar på långbyxor och stövlar, tröjor och anoraker. Det är kallt ute på älven. Sven-Erik startar sin motorbåt och styr ut mot fiskebåten. Den ligger ett stycke ut i älven. De lägger till vid relingen och barnen klättrar ombord. - Huomenta, tervetuloa, hälsar laxfiskarna. - Kiitos paljon, svarar Odd och Monika som kan lite finska. De vinkar adjö åt motorbåten som tuffar i väg åt sitt håll. Nedanför forsen finns en inhägnad på den ena sidan av älven. Den går från stranden mot älvens mitt. Förmannen på fiskebåten talar svenska och han berättar för barnen: - Vid den här tiden är laxarna på väg uppför älven. De kommer från havet. En del av dem stöter emot stängslet här. i De är envisa och de vill inte gå tillbaka och söka en annan väg. De som fiskar lax tycker att de redan har fisken i grytan när den stannar vid stängslet. Därför kallar de inhägnaden för pata. Det betyder gryta på finska. Fångst-männen rullar ut ett stort nät medan en av dem styr båten runt patans sidor. =162 &&000 Borrman Salminen Wigforss Matthis Löruffi Högskolebiblioteket Almqvist & Wiksell Stockholm &&111 Men en tidning måste ju heta något också. - Roliga Nyheter, sa Elsa. Men det gick inte för det skulle ju vara allvar också i tidningen. - Den kan väl heta Varannan Vecka, sa Håkan. Då kan den komma ut varannan vecka. - Skrotnyheter, föreslog Lars. Men Eva sa att då kunde man ju tro att det bara var dåliga eller onödiga nyheter. Till sist segrade Håkans förslag. - En tidning ska ha en ledare, sa Håkan. - V i kan väl vara ledare allihop. Förresten så är ju Lena vald till sån där redaktör. Det räcker väl, menade Tore. - Äsch, sa Håkan. En ledare i en tidning är något man har skrivit. Den brukar stå i början av tidningen. I ledaren står det alltid något särskilt viktigt. Vi kan ju skriva om varför vi gör en tidning. Du får skriva ledaren, Lena. Du är ju redaktör. - Det kan jag väl, sa Lena. Jag ska börja med detsamma. Ni kan väl också börja med något nu. Ni kan väl börja fundera i alla fall. - Erik och jag ska hämta stencilapparaten. Vi är teknisk personal, sa Lars. På onsdag tänker jag skriva - vara journalist eller vad det heter. Då ska jag göra ett reportage från Tures Livs. - Jag går ut och fixar sport och annonser, sa Tore. Men sen vill jag också vara teknisk personal. Hej då! =14 - I'm Tor, säger han sen. What's your name? Pojken skrattar. - Jack, säger han. Fast Lena tycker att det låter som Djäck. I'm a Swede, säger Lena viktigt. Hon vill visa att hon också kan engelska. Are you from England? - No, I'm from California, säger Jack. - Det är Amerika, va? säger Lena till Tor. - Yes it is, nickar Jack. - Här är det, säger Tor och pekar på huset Skolgatan =8. - Thank you, säger Jack. - See you again, vinkar Tor och Lena när Jack går in i huset. Jack kommer igen Tor och Lena tycker att det är roligt att känna en amerikan så de vill gärna träffa Jack igen. Men det dröjer flera månader innan de ser honom, fastän de ofta går förbi Skolgatan=8. Men så en dag möter de honom. - Hallo! ropar han och Tor på samma gång. - Var har du varit? frågar Tor. - Med grand-pa, svarar Jack. Han förstår svenska riktigt bra nu. Men han blandar förstås in amerikanska ord när han talar. Tor och Lena vet att grand-pa betyder farfar eller morfar. Jack berättar att han har rest runt i Sverige med sin farfar och farmor. Jack tar upp en tändsticksask ur fickan och öppnar den försiktigt. Där ligger en fin, grönskimrande skalbagge. - O så söt, säger Lena. Den liknar precis en brosch. - Yes it's fine, säger Jack. =25 En gång varje termin får Chao-wu ge sig i väg på utflykt med skolan. Den utflykten är nog olik de utflykter du brukar vara med om. I fjorton dagar ska man ut på vandring. Chao-wu rullar ihop sin madrass och tar den på ryggen. Så hänger han en vattenflaska på ena höften och en smärtingväska på den andra. I väskan har han frimärken och så några slantar att köpa minnessaker och godis för. Så vandrar läraren och klassen ut på landsbygden. Där hjälper de bönderna med jordbruket några timmar varje dag. De plockar teblad eller skördar ris, apelsiner och citroner. De sover hos bönderna och rullar ut sina madrasser på någon lämplig plats. Alla som går i skolan ger sig ut och arbetar med jordbruket ibland. Det är för att de ska förstå hur viktigt jordbruket är och hur mycket böndernas arbete betyder. Chao-wu och hans syskon och kamrater har inga egna sportsaker och nästan inga leksaker. De går till skolan och leker där. Där finns ping-pongbord och fotbollar, musikinstrument, teaterkläder och många andra saker som de får låna hur ofta de vill. Barn i Kina tycker mycket om att spela ping-pong och Chao-wu är redan väldigt duktig. Chao-wu kommer hem från skolan klockan fyra på eftermiddagen. Då börjar han oftast vänta på att pappa ska komma hem från sitt arbete. För när pappa kommer hem får Chao-wu låna hans cykel och att cykla är det roligaste Chao-wu vet. Chao-wu läser gärna serier också. Men han läser inte samma sorts serier som du. Han läser om krigshjältar och om hur kineserna arbetar i jordbruk och industri. =38 En gång hände något märkvärdigt. Mamma och jag skulle gå och tvätta. På vägen mötte vi en gammal man som gick och ledde en cykel. Det var en fin cykel och jag tänkte att ungefär en sån cykel skulle jag vilja ha. Mannen började prata med oss och vi gjorde sällskap gatan fram. Jag berättade att jag gärna skulle vilja ha en ny cykel för min gamla hade blivit stulen. Det var då det märkvärdiga hände. Mannen sa att jag kunde få cykeln som han ledde. Han hade ingen användning för den. Det var hans frus cykel men hon orkade inte cykla mer. Det hela var ju lite ovanligt, men mannen var envis och så fick jag cykeln och behövde inte köpa någon. I Palo Alto finns ett universitet. Det heter Stanford. Min pappa är lärare där. Runt universitetet finns gräsmattor och träd och blommor. Jag brukar gå där ganska ofta. Det är så roligt att titta på jordekorrarna som leker där och på vaktlarna som springer i gräset. Skönaste stället är vid fontänen. Där sprutar det vatten ner i en bassäng. Ibland kan man se småbarn och hundar som badar i bassängen. När jag ska till skolan måste jag åka skolbuss för det är långt att gå. Jag går i tredje klass. Min lärare heter Mr Silvers. Han tycker om konst och katter och det gör jag också. Jag tycker om att rita och måla och skriva dikter. Jag tycker också om när vi pratar om hur människor lever i andra länder. Då brukar Mr Silvers visa filmer så att vi kan se hur det är. Ibland gör vi klassutflykter. En gång gick vi i en stor park utanför Palo Alto. Den heter Foothill Park. Där finns naturstigar och en liten sjö. Om man har tur kan man se rådjur där men de springer undan när någon kommer för nära. =44 Matti och Marja var ett gammalt par som bodde nära Momos stuga i Armasjärvi. De tyckte det var roligt att berätta om hur det var förr i tiden. Inger och Monika tyckte om att höra på deras historier. De gick ofta och hälsade på. En dag stannade de litet förlägna vid dörren. Därinne satt en främmande man. Han var ovanligt klädd och det stod en resväska framför byrån. - Kom fram ungar och hälsa på min barndomsvän Anti. Han har kommit ända från Amerika, sa Matti. Marja satte fram saft och kaffe och efter en stund började Anti berätta för flickorna. - Jag var inte mycket äldre än ni när mina föräldrar emigrerade till Amerika och tog mig med sig. De var nybyggare i lappmarken och det hade varit missväxt i flera år där vi bodde. Vår gård låg intill en myr och frosten hade tagit det mesta av skörden. När vi kom till Amerika blev vi nybyggare där också. Och nog fanns det faror för nybyggarna därute. Stormar och torka och vilda djur. På den tiden fanns det gott om både björnar och vargar i vildmarken. - Finns det vilda djur i Amerika nu? frågade Inger. - Jo, det finns stora gråbjörnar uppe i bergen. Ibland kan man få se dem. En dag var min son uppe i ett nybygge och när han kom hem hade han med sig en liten björnunge. Björnhonan hade blivit skjuten. Min gamla mor är över nittio år. Hon fnyste när -hon såg björnungen. - Hade ni varit med på den tiden när jag först kom hit hade ni säkert fått nog av vilda djur, sa hon. =59 Hos Carl Larsson En dryg mil utanför Falun ligger Sundbornsbyn. Genom byn flyter en å. Om man åker över bron och följer ån åt vänster så slutar vägen vid en stor, vit grind. Innanför den grinden ligger Lilla Hyttnäs, en gård som för det mesta kallas Carl La_ sson-gärden. Där bodde i 30 år konstnären Carl Larsson med sin hustru Karin och de sju barnen som vi ser på så många av hans tavlor. Carl Larsson dog 1919 och hans Karin är o så borta. Men Lilla Hyttnäs är än i dag ett hem för deras barn barnbarn och barnbarnsbarn. På sommarloven fyller de alla utrymmen - det stora huset, härbren•i och alla andra småhus på gården. Barnen metar i ån, ror över till Bullerholmen och hämtar unga björkar till midsommaren. Och de klär ut sig till namnsdagsuppvaktningar precis som på Carl Larssons tavlor. Under sommaren är Carl Larsson-gården också öppen för andra som vill se den. Turister kommer i bussar och bilar från olika håll av vårt land, från grannländerna och från länder långt borta. Carl Larsson-gården är inget museum utan ett levande hem där människor bor och där det finns blommor i vaserna, böcker och småting överallt. Människor går ut och in genom ytterdörren. Ovanför dörren har Carl Larsson målat: VAR VÄLKOMMEN KÄRA DU TILL CARL LARSSON OCH HANS FRU =74 Ria steg upp och välte omkull stolarna. Sedan sov hon gott. Nu för tiden är Ria god vän med stolarna i sitt rum. Hon har till och med namn på dem. Den gamla röda stolen, som står så ostadigt, kallar hon för Vicke. Gungstolen heter Böljan Blå, för att den gungar och är blå. En pall har hon också, och den heter Taxen. Inte bara stolarna har fått namn av Ria. Hör här! Mattias är trasmattan, som Signe i Röshult har vävt. Matilda heter den lilla bruna mattan vid dörren. Lilla Lys-i-natt är lampan på skrivbordet. - Ria är rolig med alla sina namn, säger farmor. Men det har hon efter dej, Sven. - Ja, säger Ria, pappa hittade på namn åt alla mina tår, när jag var liten. Kommer pappa ihåg? =118 Konstigt! Baird tittade bort mot stolen. Den var tom. Springpojken hade blivit så rädd för alla apparaterna att han sprungit och gömt sig. Baird fick fatt på honom igen och gav honom en slant. Den här gången blev det en bild på skärmen. Springpojkens förskräckta ansikte var det första levande väsen som visades på en TV-skärm. - Hur såg Bairds apparat ut? undrar Lars. - Den första tycks, ha varit rent otrolig, säger farfar. Den var gjord av en gammal elektrisk motor, ett tvättställ, en trasig telegraf och en massa ledningstrådar. - Hur gick det sen när han hade fått fram bilden med pojken? undrar Erik. - Jo, tre månader efteråt visade han sin uppfinning för regeringen, berättar farfar. Förevisningen blev en stor framgång. Plötsligt var Baird berömd. Tidningarna gjorde stort väsen av uppfinningen. De kallade den Den magiska spegeln. Men Baird fortsatte lugnt att förbättra sin TV och han försökte också med färg. - Det är ju inte så länge sen det där hände. Lever han än? undrar Lars. - Nej, han dog =1946. Då var han =58 år gammal. Men redan i november =1936 sände man det första TV-programmet i England. På en liten skylt på ett hus i staden Hastings står det: - Nu börjar sporten, ropar Erik. Han springer bort och slår på TV:n. =84 Finns det skräcködlor i dag? Många fler skräcködlor levde på den stora slätten och liknande arter fanns över hela. världen. Det fanns skräcködlor under en mycket lång tid. Men för ungefär =60 miljoner år sedan dog de ut på alla platser i världen där de funnits. Man vet inte varför de försvann. En del människor tror att skräcködlorna ändå inte är helt utdöda. De säger att det kan finnas kvar någon enstaka art i något okänt område. De tycker att det vore spännande att få se en levande skräcködla och det kan man förstå. Men nu för tiden är världen så väl utforskad att det knappast finns några okända platser längre. Därför finns det nog ingen chans att träffa på levande skräcködlor. Vi får nöja oss med att se deras skelett i museerna. Museer i London, Berlin, Bryssel och framför allt i USA har stora samlingar av skräcködlor. I Sverige finns ett par skelett i Paleontologiska institutionen i Uppsala och ett i Riksmuseet i Stockholm. Andra djur som dör ut Naturligtvis finns det nutida djur som är lika intressanta som skräcködlorna. Det finns t o m djur som blir större, nämligen valarna. Men - de stora valarna håller på att dö ut. Människan utrotar dem. Många andra djur hotas också av jakt och miljöförstöring. Vi får hoppas att de kan räddas. Annars går det med dem som med skräcködlorna. =98 Vi sov gott hela natten. På morgonen när vi vaknade var vi hungriga. Vi öppnade ryggsäcken vi hade med oss och tog fram bröd och kokt strömming som våra mammor hade sänt med. Efter vår frukost var ryggsäcken mycket lättare och när kvällen kom var maten slut. Den natten fick vi ligga på ett tegelbruk. Där fanns ugnar som man brände tegel i och de var varma också om nätterna. Vi var inte ensamma där. Vi hörde tunga snarkningar omkring oss men det störde oss inte. Vi var så trötta att vi sov ändå. På morgonen fick vi se våra kompisar. De talade om att de var ute för att försöka få något arbete. Det var ont om arbete på den tiden och många hade mist sitt jobb. Andra var sådana som hade svårt att vara stilla och stanna länge på en plats. De ville helst vandra l omkring och arbeta lite här och där. Det var de som brukade kallas luffare. De ville luffa omkring i hela landet och många av dem hade vant sig vid att tigga mat i gårdarna. Men allihop var vänliga mot oss smågrabbar. En del hade mat med sig och vi fick de bästa bitarna. Ja, så vandrade vi vidare, Valter och jag. Nästa natt låg vi i en hölada. Det var ganska kallt och vi hade inte fått någon mat sedan frukosten. Morgonen därpå fortsatte vi fast det sved i våra magar av hunger. Vi kom fram till en gammal gård. Köksdörren stod öppen. I köket stod moran och stekte fläsk. Det luktade så gott. Men vi hade bara tio öre kvar. - Vi kan väl arbeta ihop till maten, sa jag. Hugga ved eller något. Vi knackade på och sa vad vi ville. Moran tittade vänligt på oss. Så log hon. - Lite mat kan jag väl bjuda på, sa hon. =104 Vi far hem Valter och jag jobbade med att dra upp sockerbetor så länge det fanns några kvar att skörda. När betskörden var slut gav sig de andra skördekarlarna i väg till sina hem. Men Valter och jag fick stanna kvar. Det fanns ännu en del extra höstarbete på gården. Vi bodde kvar i vår kammare men nu fick vi äta inne i köket tillsammans med alla andra som bodde på gården. Fram emot jul var höstarbetet över. Valter och jag for till Malmö med alla pengar som vi hade sparat. Den här gången behövde vi inte gå. Vi fick hästskjuts av bonden. I Malmö köpte vi lite kläder åt oss själva och julklappar åt alla där hemma. - Våra mammor och systrar ska få tyg till förkläden, sa jag. - Ja, sa Valter. Det passar bra. Min mamma brukar säga att man skyddar klänningen med ett gammalt förkläde när man jobbar. Men när man vill vara fin hemma så kan man snygga upp en gammal klänning med ett nytt förkläde. Vi köpte prickiga, rutiga, randiga och blommiga tyger. Åt våra pappor och bröder köpte vi halsdukar - röda, blå, gula och -röna. Det skulle vara färg, fest och glädje när vi kom hem till jul. När vi hade köpt biljetter och satt på tåget räknade vi över pengarna vi hade kvar. De skulle räcka till nya cyklar. 109