&&000 SWEDEN 1st, 3rd grade 1960s SWEDEN-123-60s.txt Edited 5 june 2005 except for proper names Saved in UTF-8 format 37 xerox page samples 6 June 2005 THIS FILE contains three texts: PART A. USED TO BE SE60123.TXT –IT was FOUND In: DPH1/ SWEDEN Begins: “kommer du ihag. PART B. USED TO BE SE19603. 3rd grade Begins: “som skolan skulle’ PART C. now identified Begins: Pytt borjar skolan --- 2nd Grade PART D. now identified –1st grade: begins: Pytt: Det har ar Karin” PART A. 1ST GRADE Elselill Byttner • Åke W. Edfeldt • Jon Naeslund Kerstin Romare Första boken 1968 Andra upplagan Läromedelsförlagen &&111 Kommer du ihåg? Han hade glömt läse-boken, när han kom till skolan. Den satt uppe i en träd-klyka och knaprade på en kotte. Hon ringde och frågade, om Åsa ville gå ut med henne. Den skrämde Lo, när han skrev brev. Han sitter på en sten med en ring omkring sig. Den sprakade för fullt och röken spred sig över tomten. Han stretar jämt i kopplet, när man är ute med honom. Fast hon var ung, så var hon för tung och föll ur gungan. =126 Kapten Pelle Här kommer en båt med en väldig fart. Den närmar sig stranden. Nu landar den snart. I fören står Pelle, som själv är kapten. Han står som en sjö-man på stadiga ben. Vid kajen står mamma och möter sin vän. Väl-kommen, herr sjöman , tillbaka igen! Sju timmar tog resan, så Pelle blev trött och sjö-sjuk förresten. Snart sover han sött. =142 Hos tant Kerstin Känner du tant Kerstin på Kvarngården? Hon är käck och trevlig, må du tro. Att vara med henne en dag är som ett spännande äventyr. Allra bäst är det nog i lagårn. Där finns kor, kalvar, höns =154 Anka Vanka I vår lilla stad har vi en liten park. I den lilla parken har vi en liten damm. Och i den lilla dammen bor Anka Vanka. Hon kallas Anka Vanka, för att hon ser så rolig ut, när hon lunkar omkring. En dag kom en pojke till dammen. Han bar på en liten hink. Han satte sig på en bänk och tittade på Anka Vanka, som simmade omkring i dammen. Rätt som det var reste han sig och tog vatten i hinken. Och vet du, vad han hittade på? =176 Ser du, där är tre ungar till. De andra är ju kvar hos Trina. Ja visst. Ola såg dem också. Sex ungar! Vilken stor familj. En vagn kom rullande på vägen. Mor Trina och hennes många ungar fick bråttom in i boet. =Na Ola, har du några namn kvar till de här nya ungarna? - Jadå, svarade Ola. De kan heta Trisse, Prisse och Snatte. Jag har flera namn, må du tro, åt en hel igelkott-klass, om du skulle behöva. =182 Kalle Myra Kalle Myra han sa en dag: - Nu ska jag ha semester. Jag måste ut och resa ett tag. Tjo och tjim simsalabim. Jag tror jag reser åt väster. När Kalle kommit till stigens slut, blev han så rysligt trötter, tog av sig skorna, gav till ett tjut Tjo och tjim simsalabim över skav-såren på sina fötter. Sen Kalle vilat en stund eller två och satt ett plåster på såret, reste han på sig och tänkte gå. Tjo och tjim (fih simsalabim. Men vad var det som fastnat i håret? =198 Gissa gåtor Från öster, väster, syd och nord du visar bilder från vår jord. Vi tittar in i många hus och träffar både mörk och ljus. Du har ett nummer och ett ljud och kommer ofta med ett bud. Du vet, att man ska vara två för att ett samtal du ska få. Med två små hjul du driver runt ett band, så glansigt brunt och tunt, och allt du hört vi höra får, för alla ljuden sätter spår. I skolan hör vi -dig ibland och lär oss mer om stad och land. De ord och toner som du har så lätt igenom luften far. =200 Åsa köks-piga Mamma höll på att baka. Åsa stod i köket och tittade på. Hon tyckte om att se på, när mamma bakade. Ibland fick hon hjälpa till också. I dag var det särskilt spännande. Mamma skulle göra en tårta. Den skulle de ha till efter-rätt. Åsa hade varit i affären och handlat åt mamma. Hon hade köpt ett kilo socker, ett paket margarin, ett kilo ägg och två mått tjock grädde. Mjöl och bak-pulver fanns hemma. Nu var kakan redan i ugnen. Åsa hade fått vispa till smeten, och det hade gått riktigt bra. =201 Vill du vispa grädden, Åsa. Den står i kyl-skåpet. Åsa: Ja. Vad ska jag vispa i? Mamma: Ta den höga glas-burken, så att inte grädden stänker upp. Åsa: Ska jag inte ha någonting i grädden? Mamma: Du kan ta ett par skedar socker. Åsa: Nej, nu törs jag inte vispa mer, för då blir det smör av det här. Mamma: Ja, nu räcker det. Se efter, hur kakan mår i ugnen. (Åsa öppnar luckan och kikar in i ugnen Åsa: Den är inte riktigt färdig än. Mamma: Ta då och vänd på formen, men kör in den försiktigt igen. (Åsa gör som mamma har sagt.) Mamma: Vill du nu gå ner i källaren 5, och hämta en burk körsbärs-sylt. =202 Där ligger farbror Bringels hus mitt inne i ett stort hallon-snår. På trappan sitter farbror Bringel och spelar mandolin. Då och då hickar han till, så mandolinen trillar i backen. Då gäller det att vara framme med lakrits-påsen och bjuda. Farbror Bringel tar en båt genast, och vips är hickan borta. - Hallå pyssling, vem är du? säger farbror Bringel barskt. Fågel eller fisk? Dabbar man sig då och säger fågel, skrattar farbror Bringel, så att magen hoppar, och ropar: - Flyg då, varsågod! Och dabbar man sig och säger fisk, så ropar farbror Bringel: - Simma hem - jag ska inte hindra! =211 &&0000 PART C. END GRADE &&111 Pytt börjar skolan När Åsa och Ola går till skolan i höst, verkar de nog lite viktigare än förra hösten. Ännu viktigare är lilla-syster Pytt, för hon har också börjat skolan. Hon har börjat i lekskolan. Mamma följde med henne till upp-ropet. Fröken Eva läste upp, namnen på barnen, och var och en fick svara ja, när de hörde sitt eget namn ropas upp. - Ulla. - Ja. - Olle. - Jaa. - Sune. - Ja. - Karin. Inget svar. - Karin, sa fröken igen, och så tittade hon ut över barnen. Mamma knuffade Pytt i sidan. - Svara då! - Ja, sa Pytt. Och så läste fröken vidare. När alla ropats upp, viskade mamma: - Men varför svarade du inte förut? - Jag glömde ju, att jag heter Karin också. =6 - Du får gärna köpa en gitarr, sa mamma. Men du har väl inte sparat ihop till den än? - Vad är det Pytt sparar till nu? fortsatte mamma. - Det är nog något djur som vanligt, sa åsa. För mig saknas det bara fem kronor, för att jag ska kunna köpa min kamera. När jag har skaffat den, ska du få titta på "varma sommar-bilder" och ha sommar hela året. - Och jag spelar sommar-visor på gitarren, erbjöd Ola. - Tack, det blir fint, sa mamma. Nu kom Pytt in i vardags-rummet. Hon cyklade på sin gamla tre-hjuling. - Ni måste allt vänta, tills jag har skaffat min kanarie-fågel, om ni ska få sommar hela året, menade hon. Man måste höra fågelsång, för att det ska kännas som sommar. - Det har du rätt i, sa mamma. Förresten har det klarnat ute nu. Jag tror det räcker med att prata om sommarn för att jaga bort det dystra grå-vädret. =19 Lill-sjön - Är det någon av er som kan simma? frågade fröken en dag. Räck upp handen, så får jag se! Sex nävar räcktes upp på en gång, och tre andra kom lite tuek-samt efter. - Jag kan bara ta några sim-tag, sa en av de tveksamma. Likadant var det med de båda andra. - Hur långt kan du simma då, Jan? - Jag kan simma =25 meter, svarade Jan. Pia och Göran kunde simma lika långt. Sven-Erik var inte riktigt säker. - Men jag tror, att jag kan nästan =100. Asa och Ola räckte också upp handen. - Nå Ola, hur långt kan du simma? - 300 meter, svarade Ola. - Nääää, lät det från hela klassen. - Åsa kan simma =500, fortsatte Ola. Då blev det alldeles tyst i klassen. - Är det sant, Asa? frågade fröken. Asa nickade. =34 En gång varje höst åker familjen Söder ut till stugan i Vala. ~~ uDå plockar man in trädgards-möbeln, gräver tanden, plockar en del frukt, städar fågel-holkarna, sätter in innan-fönster p och mycket, mycket annat. - Nu ska vi ut och packa in stugan för vinter-förvaring, brukar pappa säga. ar hade de tur med vädret. Det var sista söndagen i september, och ändå var det varmt som en sommar-dag. Fram å efter-middagen var jobbet färdigt och da tog man en tur upp till Lillsjon. a Färgerna var inte de vanliga men annars var et sig likt däruppe. Pytt stoppade ner ena handen i vattnet. - Usch, inte är det varmt intet åsa kände också efter. - Inte lika varmt som på sommaren, men det är varmare än jag trodde. =42 Ola hinner först fram till paketen. Han klämmer på dem och ropar till: - Hårda paket allihop. Hurra! Han öppnar sitt paket i rasande fart. - Nej, har man sett! En växel till mitt tåg. Han tar fram sina järnvägs-skenor för att pröva växeln på en gång. Pytt står och sliter i papper och snören. Till slut får hon ändå upp sitt paket. Pytt anar nästan, vad det är. Nu får hoxi av det sista papperet. Jo, mycket riktigt. Det var en bilder-bok. - Idag ska jag läsa hela da'n. Asa har inte öppnat sitt paket ännu. Hon har tittat på vad syskonen fått, och så tycker hon om att spara lite. Det blir ännu roligare då liksom. Men nu kan hon inte vänta längre. Full av förväntan öppnar hon sitt paket. Ola och Pytt hänger nyfikna över henne. - A, ett Fia-spel, som jag har önskat mig. Alla är tydligen belåtna med sina paket. Julaftonen har börjat, och den har börjat bra. =62 Vid frukost-bordet nästa dag ser Ola samman-biten ut. Han har bara en tanke i sitt huvud: filipin. Efter maten går han fram till mamma, tar henne i hand, bockar och säger: - Tack för maten. Filipin! Och där står mamma och bara gapar. - A, din kanalje! Det hade jag glömt bort. Då fick jag ingen hjälp med bäddningen då. På lördag morgon går mamma ut i bad-rummet. När hon kommer tillbaka till sovrummet, stannar hon häpen i dörr-öppningen. Hennes säng står prydligt bäddad. Hon går in i barnkammaren. Där ligger alla och sover. Men så ser hon, en låtsas bara sova! Hon går fram till Olas säng s och drar sakta undan täcket. - Ola, är det du som har...? - Varsågod mamma, andra pris i filipin. =74 Vinterlovet Det är en februari-dag. Inte en februaridag som man vill ha den med vitt, mjukt snö-täcke på marken och snö-kristaller på björkarnas grenar. Nej, det här är en grå, blaskig dag. Gatorna ligger alldeles svarta och nakna. I parken ligger tung blöt-snö, där det häromdagen gick fina skid-spår. Det är bara trist och tråkigt med vädret. De som är ute och går den här dagen har stövlar och regn-kläder på sig. En del som inte har stövlar går omkring som tuppar därute. De lyfter benen högt för varje steg och söker efter en torr plats att kliva på. åsa och Ola sitter i fönstret och tittar ut. Mun-giporna hänger ner på dem. Det är som om vädret har smittat av sig. De har ingenting att ta sig för idag. Inte kan de åka skidor i den här blötan. Och skridsko-banan är som en sim-bassäng. =82 I Kina sitter Ming och läser. Men han sitter nog inte och läser just nu. Han har redan slutat skolan för idag. När det är morgon här i Sverige, är det efter-middag i Kina. Ming läser från vänster till höger, preciss som du gör. Men han läser inte bokstäver som du. De tecken han läser är ord. Ming måste lära sig många olika tecken, innan han kan läsa bra. Medan han lär sig att läsa, måste han lära sig bokstäver också. Annars vet han inte riktigt, hur han ska uttala tecknen. På nästa sida kan du se, hur det ser ut i Mings läsebok. När Mings pappa lärde sig att läsa, fick han läsa tecknen uppifrån och ner. Han började med en spalt längst till höger. Den läste han uppifrån och ner. Sen gick han till nästa spalt, och läste den också uppifrån och ner. Så fortsatte han sidan ut. =104 Det är krokus. Och de här gröna bladen är tulpaner, som håller på att skjuta upp. Ja, så går mamma och Pytt omkring och tittar på allt som händer i trädgården. Frukt-trädens blom-knoppar sväller redan. - Om ett par veckor börjar de nog blomma, säger mamma och lyfter upp Pytt, så att hon får känna på körsbärs-trädet. Några av prydnads-buskarna blommar på kala, blänkande kvistar. När de krafsar med händerna i gräset, ser de, hur friskt, grönt gräs är på väg upp. - Nej, vi måste arbeta också, säger mamma. Vi ska kratta löv och torrt gräs. Mamma tar fram räfsan ur skjulet, och Pytt får sin lilla kratta för att hjälpa mamma med arbetet. De räfsar ihop flera stora högar, som de sen bär bort i trädgårds-korgen. Arbetet ger dem båda god aptit, och Pytt äter, som om hon inte ätit på länge. =116 Varifrån får man gummi? Hur gör man gummi? Vad används gummi till? Gummi I varmare länder finns ett underligt träd. Det har en saft som ser ut som mjölk. När man skär skåror i stammen, rinner saften ut, och av den stelnade saften gör man gummi. Trädet växer vilt i SydAmerika, men det finns nu också planterat på andra ställen. Man kan få gummi från andra växter också. I Sovjet finns en släkting till vår maskros. Av den kan man använda rötterna för att göra gummi. Nuförtiden är det vanligt, att man blandar ihop olika ämnen och får syntetiskt gummi. Gummi har vi stor användning för. I din bänk har du säkert ett suddgummi. I regnväder har du gummistövlar på dig. På din cykel finns däck av gummi, och en del madrasser är gjorda av gummi. =130 Men när städnings-dagen var slut, var det också rent i naturen. - Vi fick inte riktigt rent hos oss, sa Ola till Asa eftèråt. - Det stod en gammal skrot-bil inne i skogen. Den fick vi inte ner i säcken. Pytt hade också mycket att stå i. De skulle ha avslutnings-fest i "lekis". Alla mammor och pappor var inbjudna. Pytt och Lotta skulle spela Kasper-teater. Lotta var hemma hos Pytt nästan varje dag och övade Kasper. Det var tur, att de hade så mycket att göra. På så sätt fick de inte tid att så ofta gå och tänka på landet. Men på kvällarna kom längtan över dem. Asa låg och tänkte på kalvarna. Ola funderade på nya äventyr med Rune. Pytt undrade hur många katt-ungar de hade fått på Kvarn-gården i år. Och alla tre längtade efter att få bada i Lillsjön igen. =140 Till Lillsjön är det inte svårt att komma. Dit går man på en kvart ungefär. Men om man ska till någon annan plats, ° kan det vara lite besvärligare. Till affären och posten är det långt. Dit går det förstås bra att cykla, om man inte har för tung packning. Värst är det, om man har ärende till stan. Det går en buss till stan på morgonen. Den vänder tillbaka efter två timmar, så man måste skynda sig att handla. Sen går det en buss på kvällen också, men då är det för sent att handla. - Rune har så långt till skolan, att han måste åka skol-buss varje dag. För dem som bor i Våla året runt är det besvärligt att fara någonstans. För några år sedan stannade tåget i Våla, men nu går inga tåg längre. Som väl är har många bil att åka i. Men äldre människor har sällan bil, så de måste f å åka med någon. =158 I stan där Åsa och Ola bor, är det nära till affärer, skola och post. Där finns flera olika buss-linjer. Det går vanligen en buss varje timme. Där finns också en järnvägs-station. Från den kan man åka till hela Sverige. Förra året tog de tåget till Stockholm. De skulle hälsa på sina kusiner. Där fanns både bussar och tunnel-bana. Det gick ett tunnelbana-tåg var sjätte minut. Och ändå var varje vagn nästan full-satt! Fullt med bilar var det också på gatan och fullt med folk på trottoarerna. I Våla är det minsann inte trå ngt. Där finns god plats i bussar och på vägar. Där är tyst och lugnt och skönt, och där finns gott om frisk luft. ,~ härifrån sa Ola. De måste till stan för att få jobb Det har Erhard sagt, talade Åsa om. =159 Sista söndagen före jul är klipp-söndag. Vet du inte, vad det är för någonting? Jo, det är den dag, då man klipper saker, julgrans-karameller, jul-löpare och manschetter till alla ljus-stakarna. Köksbordet flyttas in i barnens rum, och tillsammans med bordet därinne får man ett arbets-bord i klipp-verkstara. Runt det bordet sätter sig familjen Söder, mamma, pappa, Åsa, Ola och Pytt. Mamma plockar fram en massa papper och lägger det i en hög på bordet. Det är kräpp-papper och silkes-papper, glans-papper och guld- och silver-papper. - Vem vill göra ljus-manschetterna i år? frågar mamma. Opp med handen, får jag se. Pytt räcker upp handen. - Jag vill, ropar hon. Hon vet, att då får hon klippa i guldpapper, och det är det bästa hon vet. - Då gör jag också ljus-manschetter, säger mamma. Pytt och jag jobbar ihop. Så lägger hon fram en bit papper åt Pytt. =164 Anders var så häpen, att han blev alldeles tyst. Efter en stund frågade han i alla fall: - Men kan inte du engelska förut? - Jo, jag har väl kunnat lite engelska, men jag har glömt det mesta. Och nästa termin börjar du läsa engelska. Då måste ju jag kunna prata med dig. Nu fick Anders något annat att tänka på. - Är det svårt att lära sig engelska? - Nej, för dig är det nog inte så svårt. Det går lättare att lära sig, när man är ung. För mig blir det nog lite värre. - Jag tror i alla fall, att det blir svårt. - Nej, det inbillar du dig bara. Du kan ju redan en hel del engelska. - Jag kan väl ingen engelska, sa Anders. - Vad är det du har på dig, Anders? - Tröja och jeans, svarade Anders. - Ja, och jeans är ett engelskt ord. På sommaren har du shorts i stället. Det är också engelska för "korta byxor". =172 De var framme vid det hus där Marko bodde. De ringde på och Markos mor-mor öppnade. Marko och mormor pratade med varandra. Rolf förstod ingenting. - Jag frågade bara, om vi hann spela fotboll en stund före middan, sa Marko. - Ja, jag hörde det, skoj ade Rolf. - Gjorde du, sa Marko. Då kan du ju fråga min mormor hur dags vi ska vara hemma igen. - Nej, sa Rolf. Det är bättre att du gör. Jag är lite blyg av mig. Det har du inte varit förut, sa Marko. Men du ska slippa att tala mitt språk. Jag ska fråga henne själv. Efter en stund på fotbolls-planen började pojkarna bli hungriga. De skyndade sig hem till maten. Marko såg lycklig ut, när hans mamma ställde fram cevapcici. Det såg nästan ut som köttbullar, tyckte Rolf. - Nå, vad tycker du? sa Marko efter en stund. Är det lika gott som pölsa? - Ja, nästan lika gott, svarade Rolf. Men det är lite konstig mat för mig ännu. =183 Långsamt, långsamt, som en snigel på semester sänkte han ner öglan i det klara vattnet mitt framför nosen på gäddan. Det gick bra. Så stampade han till med foten. Det blev ett kraftigt ryck i käppen. Det var nära, att han hade fallit i sjön. Men nu satt gäddan fast i öglan. Med stort besvär fick han upp den. Yr av glädje rusade han till byn. Det var ett fint byte han fått. Tant Karlsson brukade klaga över att hon så sällan fick någon färsk gädda. Lasse sprang raka vägen till henne. Det var en stolt Lasse, som lite senare stod i affären och lade upp tre kronor på disken framför expediten. För just så mycket hade tant Karlsson gett honom för den granna gäddan. - Jaså, du hittade pengarna, sa biträdet. - Ja, de låg ute i vasskanten nere i viken, sa Lasse och såg knip-slug ut. - Det var en underlig plats, sa biträdet. =204 &&000 END OF PART C &&000 PART B. added this 3rd grade text, had been misplaced in scanning GRUNDSKOLANS LASEBOK &&111 som skolan skulle ha hållit på. Och så frågade vi henne, om hon tänkte, vara sjuk nästa dag också, och det tänkte hon. Och då undrade vi, om vi inte kunde få komma och hjälpa henne då också. Fröken sa, att hon skulle bli glad, om vi ville göra det. När vi kom dit dan därpå, Britta och Anna och jag, så låg Fröken där i sin säng, som var alldeles obäddad, och hon längtade efter havregrynsgröt, stackarn. Vi hjälptes åt att sätta Fröken i gungstolen, och sen bäddade vi hennes säng så fint och slätt, och när hon kom tillbaka i sängen, sa hon, att hon låg som en prinsessa. Så kokade vi havregrynsgröt åt henne, och efteråt fick hon kaffe och färska bullar, som jag hade tagit med mig hemifrån. Och då sa Fröken, att det var riktigt roligt att vara sjuk. Men tråkigt nog så var hon alldeles frisk dan därpå. Annars hade vi lärt oss att laga ändå flera maträtter. Hur Olle fick sin hund Olle har inga syskon. Men han har en hund. Hunden heter Svipp. Nu ska jag berätta, hur det gick till, när Olle fick Svipp, precis så som han talade om det för oss. Mitt emellan Bullerbyn och Storbyn bor det en sko makare, som heter Snäll. Hanheter Snäll, men han =10 skulle ha smörj varenda dag». Svipp fick också smörj väldigt ofta, fast han var en hund och inte en unge. Snäll tyckte kanske, att hundar också skulle ha smörj varenda dag. Och när Snäll var full, så glömde han bort att ge Svipp någon mat. På den tiden, när Svipp var hos skomakaren, tyckte jag alltid, att det var en ful och elak hund. Han var så smutsig och raggig och så morrade han och skällde jämt. Nu tycker jag, att det är en snäll och vacker hund. Det är Olle, som har gjort honom snäll. Olle är så snäll själv också. En gång, när Olle gick till skomakaren med sina skor och Svipp som vanligt kom utrusande och skällde och såg ut som han ville bitas, så stannade Olle och pratade med honom och sa, att han var en fin hund och att han inte skulle skälla så dant. Han stod på avstånd förstås, så att Svipp inte kunde komma åt honom. Svipp såg lika arg ut som vanligt och bar sig inte åt som någon fin hund alls. När Olle kom för att hämta sina skor, hade han med sig ett köttben åt Svipp. Svipp skällde och morrade, men han var så hungrig och han satte tänderna i köttbenet. Hela tiden medan han åt stod Olle ett stycke därifrån och sa åt Svipp, att han var en fin och snäll hund. Olle fick minsann gå och fråga efter de där skorna många gånger, för de var inte färdiga. Och varje gång hade han med sig något gott åt Svipp. Och så en vacker dag, tänk, då morrade inte Svipp åt honom längre utan skällde bara så där som hundar gör, när de får syn på någon, som de tycker om. Och då gick Olle fram =12 köpa: två hekto jäst och en bit falukorv av den bästa, ett paket ingefära, ett synålsbrev, en burk anjovis, ett hekto sötmandel och en- flaska ättika. - Ja, ja, jag ska nog komma ihåg alltihop, sa jag. Precis då kom Anna inskuttande i vårt kök och frågade, om jag, ville gå med henne till affären och handla. - Haha, sa jag, jag skulle ju just gå och fråga dig. Anna hade sin nya, röda mössa på huvet och en korg på armen. Och då tog jag min nya, gröna mössa på huvet och en korg på armen jag också. Anna skulle köpa såpa och ett paket knäckebröd och ett halvt kilo kaffe och ett kilo bitsocker och två meter gummiband. Och så skulle hon ha en bit falukorv av den bästa precis som jag. Anna hade inte heller skrivit upp vad hon skulle köpa. Innan vi gav oss iväg, .kilade vi upp till farfar för att höra, om det var något, han behövde ha hem från affären. Då bad farfar, att vi skulle köpa lite bröstsocker åt honom och en flaska kamferliniment. Just när vi stod utanför grinden och skulle gå, kom Olles mamma utspringande på deras farstutrappa. - Ska ni gå till affären, skrek hon. - Jaha, sa vi. - 0, snälla ni, vill ni inte köpa hem ett par saker, åt mig, sa hon. Vi sa, att det ville v i gärna. Hon ville, att vi skulle köpa en vit trådrulle nummer 40 och en burk vaniljsocker. - Och vänta, vad var det mer jag skulle ha, sa hon och såg så fundersam ut. - En bit falukorv av den bästa, föreslog jag. =16 mig noga, så att de inte skulle se mig. Och jag tänkte, att jag aldrig, aldrig mer skulle leka med dom. Men usch, vad det var tråkigt, när det regnade dan därpå ! Jag visste inte ett dugg, vad jag skulle göra. Lasse och Bosse var förkylda och hade legat i sängen i tre dar. Jag gick in till dom för att prata lite, men de låg båda två och läste och snuttrade bara, när jag talade till dom. Egentligen ville jag så gärna gå och se, vad Britta och Anna gjorde, men så kom jag ihåg, hur orättvisa de hade varit, och då tänkte jag, att aldrig i livét går jag till Norrgården. I stället gick jag ner i köket till mamma. - Usch, mamma, vad allting är tråkigt, sa jag. - Är det, sa mamma. Det harjag inte märkt. - Jo, för det bara regnar jämt och jämt, sa jag. Jag vet inte, vad jag ska göra. - Om jag vore som du, skulle jag ta och baka en sockerkaka, sa mamma. Det sa mamma, precis som om hon trodde, att jag kunde baka sockerkakor. Men inte kunde jag det, åtminstone hade jag aldrig försökt. Men tänk i alla fall! Jag bakade en sockerkaka alldeles själv, och det en, som var riktigt god ändå. Fast mamma sa förstås, hur jag skulle göra. Så här gjorde jag. Först vispade jag ihop två ägg och två kaffekoppar socker i en skål. Jag vispade länge, och det var så roligt. Sen smälte jag en stor klick smör i en kastrull och blandade ihop det med det andra joxet. Och sen hade jag i mjöl och mjölk, jag kommer inte precis ihåg hur mycket. Rivet citronskal och jästpulver hade jag. =25 - Men stöka inte till för mycket, sa Åkes mamma, när hon och Birgit, Åkes syster, gav sig i väg. De skulle cykla ut på landet och prova en klänning till Birgit hos en sömmerska. HÄR SKA KLIPPAS OCH KLISTRAS )et OCH LIMMAS! iåt Först klistrade pojkarna in en del julkort som de er- hade fått av Åkes mamma, och sedan några bokmärken är som Åke hade bytt till sig av Solbritt mot två kolor. Och sedan började de klippa ur tidningar. ra Åke klippte mycket rakt och fint, men Jocke klippte na snett och fult, och ibland klippte han av en arm eller g ett ben på sina gubbar. Men det gjorde inte så mycket, 11- tyckte Jocke, för han satte ihop dem igen när han är klistrade in dem. Huvudsaken var att han fick många t i bilder i sin stora tapetbok. -ia Och så klistrade de och smetade, tills de själva var ra klistriga överallt och det hade kommit klister på bordet j s och golvet också. - Nu har vi inget roligt att klistra in mer, sa Åke t, till slut. Vad ska vi nu göra? - Vi kan väl limma ett tag. Har ni inga sönder slagna vaser eller kaffekoppar som vi kan limma ihop? a De gick ut i köket och snokade igenom alla skåpen. g Då hittade de på den översta hyllan tre tomtebloss som var kvar sedan sista julen. De rullade ner gardinen och a tände på tomteblossen, och det var skojigt när, det a sprakade, även om det inte blev så värst mörkt av den ljusgula rullgardinen. De hittade också en halv choklad. =43 - Jag ska lära dig en, sa farfar. Den leken heter »hantverkarleken». Ni delar er i två grupper. Varje sa C grupp kommer överens om ett hantverk, som ska ut föras. Så går den ena gruppen fram till den andra och låtsas utföra det hantverk, som blivit bestämt. Ska man vara snickare, så låtsar man, att man hyvlar eller hugger eller sågar, ska man vara skräddare eller sko- makare, utför man rörelser, som hör till deras arbete. När den ena gruppen gissat, vilket yrke det är fråga om, så byter man, och det blir den andra gruppens tur att välja ett yrke. När ni blir trötta av allt arbete i olika hantverk, så kan ni ta till en lek, som heter »Alla fåglar flyger». Då sätter ni er allihop omkring ett bord och lägger händerna på bordet. Den som anför leken säger ungefär så här: »Jag är en mycket lärd man, och jag har kom- mit underfund med att alla fåglar flyger». När han säger »flyger», lyfter han upp bägge händerna, och då måste alla de andra göra likadant. - Sedan fortsätter han: »Svalorna flyger, sparvarna flyger, ugglorna flyger, strutsarna flyger, hundarna flyger, bina flyger». Så snart han nämner ett djur, som verkligen flyger, lyfter alla händerna från bordet och gör rörelser, som om händerna var vingar. Därefter lägger de ner händerna på bordet igen. Men om han nämner ett djur, som inte flyger eller inte är en fågel, så får ingen lyfta händerna, om också anföraren lyfter An sina händer för att narra de andra. - Hur kommer det sig, att farmor och farfar kan så många lekar, som inte vi kan? frågade Inga. =58 oss fast i manarna och red förbi de andra. Mamma ropade efter oss att vi skulle vara försiktiga. Så gör ju' mammor för det mesta. Hon menade bara att vi inte skulle bryta nacken av oss och sånt. Egentligen är det inte b a r a skojigt för en elvaåring att rida barhacka i bad_ byxor så där. Man får inte vara sjåpig. En ardenner är så bred över ryggen, att man får lov att sitta med benen rätt ut. Hårremmen raspar som ett rivjärn mot ens skinn, och man kullrar omkring och känner. sig ungefär som en mörbultad kålrot, där man hänger och slänger. Men det är skojigt o c k s å. Det är alltid skojigt att rida. Och att sitta uppflugen på en ångande, guppande hästrygg en sån där het dag, när hartestarna och hettan av farten blåses bort från ens ansikte, och vinden stryker lent och svalt över ens nakna rygg, och man tycker att allting går i vågor under en, och att träden rusar förbi - ja, nog är det nobelt alltid ! Ibland tycker jag att alla - åtminstone alla pojkar - borde ha en egen häst. För hur det är, det där kan man inte beskriva, det måste man vara med om. Det låg några stycken och solade sig vid badstället. Vi skrämde dem visst, när vi kom dundrande, för de for upp och såg rädda ut. Men vi styrde hästarna rätt ned till sjön, och så i med fart. Varken Lotta eller Laban tvekade utan travade bara rätt ut j vattnet, som forsade och plaskade om dem. - Vi låter dem simma ! skrek Rosalinda, när det började bli djupt. Rosalinda var visserligen fin på att simma. =74 ALLA SKRATTAR - UTOM PRINSESSAN Och trollmor flaxade omkring och skrattade med full hals. »Jag är på så gott humör!» sa hon. »På riktigt trollhumör! Jag tror vi ställer till med förlovningen i kväll. Prinsessan ska gifta sig med en av mina söner. Hon får själv välja vem hon vill ha. Hon vill kanske ha dem alla tre, men hon får nöja sig med en.» Och trollmor skrattade, så hon måste hålla sig för magen. Och trollbröderna log så brett, alla tre, och såg så belåtna ut, ty var och en trodde, att prinsessan helst ville ha honom. Men prinsessan själv blev så rädd och bedrövad. Ingen vän hade hon i sin närhet. Älvorna syntes inte till. Bara stjärnan lyste. »Titta på dem!» sa trollmor. »Titta på mina söner! Vackrare troll finns inte på denna sidan månen. Men så liknar de också mor sin. Titta vackert på dem, lilla prinsessa ! » Men prinsessan satt med tårade ögon och såg ut mot stjärnan. Större sorg har ingen haft, och hon såg ingen räddning. Här satt hon instängd i berget bland de fula trollen, och ingen kunde hjälpa henne ut. Oéh på andra sidan fönstergluggen stack det upp huvudet av ett nytt troll, som nickade åt henne. Det såg ut som ett pojkhuvud, men prinsessan var säker på att det måste tillhöra ett trolla VAD TROLLEN FRUKTADE FÖR »Nå, vem vill du ha?» fortsatte trollmor. »Du väljer bra, vem du väljer. De är trollkunniga alla tre och. =106 björnmamman skilde sig från alla andra därigenom, att hon tyckte så mycket om ungen, att hon kunde ha gått i elden för hans skull. Och nu kom hon travande. Det brakade i de torra grenarna i skogen. Duns, duns! sa det, och så stod björnmamman under tallen. Och hon började strax klättra upp efter mannen, som ville ta ungen hennes med sig hem. Först framlabben, så baklabben, så framlabben igen, och ett, tu, tre var hon uppe på grenen, där mannen satt mitt på och björnungen allra ytterst. Det finns många grenar på en tall, somliga tjocka, andra smala, somliga långa, andra korta, men den grenen var så beskaffad, att den visserligen var ovanligt lång men inte stark nog att bära både björnmor och mannen och björnungen. Det förstod björnmor, och därför stannade hon betänksamt närmast stammen. - God dag, jägare! sade hon. - God dag, god dag! sade mannen och flyttade sig längre ut på grenen. Han tyckte inte om grannskapet. - Vad tänker du göra med ungen? frågade björnmor och visade sina vita tänder. - Ta den ined mig hem, svarade mannen och flyttade sig litet närmare ungen. - Det ska vi bli två om! vrålade björnmor, och nu var hon så ond, att det gnistrade om henne. Det var inte fritt, att inte mannen önskade, att han väl varit hemma i sin stuga igen. Den låg inte långt borta.. Men björnungen ville han ogärna lämna. Och så började det knaka i grenen. =149 »Förlåt», sade Bambi. »Vi kom kanske och störde?» »Det gör ingenting», gnisslade gräshoppan. »Då det är du och din mor, gör det ingenting. Men man kan .ju aldrig veta, vem som kommer, och man måste j u ta sig i akt.» »Jag ska säga dig, att jag i dag är här ute på ängen förr första gången i mitt liv», berättade Bambi. »Min mor har . Gräshoppan sträckte fram huvudet, som om den ville stångas, tog på sig en allvarlig min och visslade: »Det intresserar mig inte! Jag har inte tid att höra på dig. Jag måste söka reda på min man ! Hopp ! » - Och så var hon borta. »Hopp !» sade Bambi helt förbluffad och. förundrade sig över hennes höga skutt. Bambi sprang till sin mor. - »Vet du vad, jag har talat med henne!» »Med vem då?» frågade modern. »Med gräshoppan», sade Bambi. »Hon var så vänlig mot mig. Och jag tycker så mycket om henne. Hon har en så vacker grön färg, och allra ytterst är hon så ge nomskinlig, som inte ens det allra spädaste blad kan vara.» »Det är vingarna», sade modern. »Jaså», fortsatte Bambi. »Och hon har ett så allvarligt ansikte och ser så klok ut. Men ändå var hon vänlig mot mig. O, vad hon kan hoppa ! Det måste vara oerhört svårt ! Hopp ! säger hon, och så hoppar hon högt upp i luften.» De gick vidare. Samtalet med gräshoppan hade tröttat Bambi litet, för det var första gången han talade. =166 Det första året i skolan gick till ända. Ingenting under märkvärdigt hände utom att Emmy hade fått ett par bruna galoscher på våren. Men hon behövde inte använda dem förrän nästa termin, när höstregnen kom. Gud, vad Emmy var bekymrad för de där galoscher na. Det var egentligen ett alldeles onödigt bekymmer. Ty de var mycket vackra. Och de var mycket ovanliga. Ty de var bruna. De var bruna och blanka, och på tån glänste alltid en glansdager, som var storartat ståtlig. Om någon skulle ha målat av galoscherna, borde den där glansdagern troligtvis ha målats med vit färg, kanske med en liten tillsats av blått. Och mamma sade, att galoscherna var mycket vackra, särskilt som Emmy hade bruna strumpor och bruna kängor. När Emmy kom till skolan första dagen det var regnväder och hade de bruna galoscherna, tittade barnen förvånade på henne. Och så kom de fram till henne. Deras stämmor var fyllda av förundran, och de sade: Har du bruna galoscher? Jaa. Emmy hörde med oro det där tonfallet av förvåning i frågan. Och så den där betoningen. Bruna. Bruna galoscher. - Var har du fått dem ifrån? - Mamma har köpt dem. Emmy fick med möda fram svaret. =183 hög, en gammal offerkälla - för att nu inte tala om det väldiga klippblock, som en jätte hade ämnat slå omkull den första kristna kyrkan med, fast han inte orkade fram. Ja, här levde verkligen forntiden mitt uppe i nutiden - för den som hade intresse för sådana ting. Och det hade morbror. Ingen kände till allt det gamla så bra som han. Och Brita lyssnade med spänd uppmärksamhet till allt vad han berättade. Vandringarna och cykelturerna med morbror blev riktiga upptäcktsfärder. En dag satt Brita och morbror under det stora trädet på gårdsplanen. Nog var boningshuset gammalt, men den här linden var mycket mycket äldre. Då sa morbror: - Tänk, om det här gamla trädet kunde tala ! Då skulle vi få höra mycket om våra förfäder långt tillbaka i tiden. På den här platsen stod säkerligen en gång i forntiden ett träd. När det blev så gammalt, att det blåste omkull, växte det upp nya skott från roten, och på så sätt levde trädet vidare. Ett sådant träd ansågs heligt. Man trodde, att andar eller vättar hade sin boplats idet. Offrade man till dem, så gick det väl för folk och djur på gården, och det blev god årsväxt. De där andarna vaktade och vårdade gården och skyddade den mot onda väsen. Gården hade ett 'vårdträd'. - Alverna har du väl också hört talas om? Och tomten? Ja visst, det hade Brita. Hon kunde till och med början på en vacker dikt om tomten, där det talas om hur han går omkring i stall och ladugård och • ser efter att allt är i ordning. Men man fick inte glömma att sätta ut julgröt till honom. =230 Först kom den yngsta bocken Bruse och skulle gå över bron. Tripp trapp, tripp trapp lät det i bron, när bocken gick på den. Och när trollet hörde det, så skrek det av alla krafter: - Vem är det, som trippar på min bro?. A, det är bara jag, den minsta bocken Bruse. Jag ska ut på bete för att bli fet, sa bocken. Och han hade så fin röst, den minsta bocken Bruse. - Men nu kommer jag och tar dig! skrek trollet. A nej, ta inte mig ! sa bocken, jag är alldeles för liten; vänta hellre en stund, så kommer den mellersta bocken Bruse; han är mycket större än jag. Jag får väl vänta då, sa trollet. En liten stund därefter var det den mellersta bocken Bruse, som skulle över strömmen. Tripp trapp, tripp trapp lät det i bron, när bocken gick på den. Och när trollet hörde det,' så skrek det av alla krafter: - Vem är det, som trippar på min bro? - A, det är bara jag, den mellersta bocken Bruse. Jag ska ut på bete för att bli fet, sa bocken. Men han hade inte så fin röst som den minsta bocken. - N u kommer jag och. tar dig ! skrek trollet. - A nej, ta inte mig! sa bocken. Jag är ännu inte god nog åt dig. Vänta hellre en stund, då kommer den största bocken Bruse, han är mycket fetare än jag. - Jag ska väl vänta då, sa trollet. Bäst det var, kom nu också den största bocken Bruse. Tripp trapp, tripp trapp. Han var så tung, den största bocken Bruse, att bron riktigt knakade under honom. - Vem' är det, som trippar på mitt tak? skrek nu trollet än en gång. =255 &&000 end of PART B. 3rd gradeDet var två ganska försagda små pojkar, som &&000 PART D. BEGINS “ Det har ar Karin” This was formerly SWEDEN-60S-123-TEMP.TXT Re-OCR’D 31 MAY 05 TO CATCH DOUBLE PAGES forsta boken (1ST GRADE) &&111 Pytt Det här är Karin. Hon är Åsas och Olas lilla-syster. Men om du ropar Karin till henne, tror jag inte att hon kommer. Det är nog inte någon, som kallar henne Karin. Alla kallar henne Pytt. Ola har hittat på det namnet. Pytt är tre år och nästan fyra. Hon är rätt snäll och rar. Men vet du, när man är tre år, kan man vara lite tvär och trulig. Hon är som en vår-dag säger mamma. Det kan vara mulet en stund, men sen lyser solen på nytt. tre träd tror tråkig trulig två tvär namn namnet någon stund =101 Jocke och bananerna Jocke är en liten apa, som tyckte mycket om bananer. Men han tyckte inte om att han inte fick så mycket han ville. - Ack, om man bara hade mer bananer, suckade Jocke. En dag fick Jocke i alla fall en hel säck bananer. - Tack så mycket, sa Jocke, och åt upp alla bananerna. Jocke såg ändå inte lycklig ut. Var det inte goda bananer? - Jo tack, sa Jocke. =102 men nu fick jag - hick ! - för mycke I går mötte jag Jocke. - Vill du ha bananer, Jocke? sa jag. - Nej tack, sa Jocke. tack tacka fick säck sucka myckf Jocke =102 Barnen Söder har en morbror, som har rest över nästan hela jorden. En dag fick de ett kort från honom. Det var avsänt från Amerika. Hej på er! Ja, nu har jag kommit till Amerika. Jag flög hit med ett stort flyg-plan. Det flög med en väldig fart. Här har jag rest kors och tvärs. Jag har åkt med buss och järn-väg. Det har varit en rolig färd, och nu ska jag snart åka hem. Jag hörde, att ni ska ha kalas i påsk. Då ska jag förstås vara hemma. =112 Lo och råttan Då hörde han något skrapa bakom sig. Han vände sig om och tittade. En råtta rusade fram över golvet. Lo skrek till. Då hörde han Li skratta. - Vad skriker du om? frågade Li. Det var ju bara en leksak. - Ja men du skrämde mig, sa Lo. Man ska inte skrämma folk. Senare på dagen hörde Li, att Lo berättade om råttan. - Jag blev inte ett dugg rädd, sa Lo. Men då viskade Li till Lo: -- Nu skryter du nog lite, Lo. =120 I somras fick Pytt en hjärte-vän, när hon bodde på landet. Det var en ny-född kattunge. Den hörde hemma på Kvarn-gården, och dit hade Pytt inte lång väg. - Vad ska du göra i dag, frågade mamma. Jag ska till Kvarngården och hjälpa till lite, svarade Pytt. Men hon skulle förstås till kattungen. Kattungen var född uppe på logen. Den höll till där nu också. Den låg i höet bakom ett vagns-hjul. Och där låg förstås Pytt halva dagarna och lekte med "sin" kattunge. När hon kom hem en kväll, frågade mamma henne: - Har du hjälpt till på logen i dag? Du har fullt med hö i håret. =135 Nej, Åsa ljög nog inte. Nu var hon ju ute, och ändå hade det knackat. Ola blev miss-tänksam. Han satte sig igen, men nu läste han inte längre. Han lyssnade efter det där ljudet. Nu! - Där var det igen. Då gick det upp ett ljus för Ola. Han gick fram till kläd-skåpet och ryckte upp dörren. Därinne stod Pytt och skrattade. Hon hade ett lakan över sig. Hon höll nästan på att ramla ut, när Ola öppnade dörren. - Jag är ju ett spöke, sa hon. Fast Ola hade blivit lurad, kunde han inte bli arg på rackar-ungen Pytt. =138 Så somnade Pytt igen. Och tänk - då fick hon svaret på sin fråga. Allting var så lustigt med stjärnorna. De arbetade på natten och vilade på dagen. De låg på var sitt litet moln. Det var mjukt och fint och vitt. På dagen såg stjärnorna bleka ut. De glittrade och glänste inte alls. De gömde sig inne i de mjuka molnen, och solen kunde inte lysa på dem. Så gick solen ner och det blev kväll. Då kröp stjärnorna fram ur molnen. Nu var de inte bleka längre. De glittrade över hela himlen. Då vaknade Pytt och såg sig omkring. - Jag tycker om att drömma, sa Pytt för sig själv. Då får man ju veta så mycket, som ingen annan vet. =149 Pytt får en ide Pytt kommer över gården. Hon tjuter för full hals. Mamma möter henne i dörren. - Hur är det fatt min vän? - Ulla säger, att jag har horn. -Äsch, du har väl inga horn. Titta själv i spegeln, får du se. Har jag inte rätt? frågar mamma. - Jo, säger Pytt och nickar. Hon står framför spegeln ett tag. Hon tjurar. Så säger hon - Mamma, jag skulle vilja ha horn. - Men vad nu då, varför då? - Jo, då skulle jag kunna stångas, precis som en tjur. - Men vad skulle nu det tjäna till? - Jo du, då skulle jag stånga Ulla, för att hon retas med mig. =152 Du skulle ha varit med förra veckan när Jocke skulle åka cykel. Han hade aldrig åkt cykel förut. På vägen rullade det undan fint, men så kom han till en backe. Cykeln rusade utför backen. Nedanför backen finns en häck. Ett hål i häcken visade, att Jocke tagit den vägen. Vi rusade dit men såg inte till Jocke. Så råkade vi titta ner mot bäcken. Där såg vi en bit av hans jacka. Vi tog en stör och fiskade upp honom. Vi var mycket oroliga för Jocke, men han slog upp ögonen och sa: - Å, vilken härlig backe! =157 Vem kommer där? Det här är Gun. Det ser ut, som om hon sitter och äter. Men felet är, att hon inte vill äta. - Jag kan inte äta, säger Gun. Det får inte rum mer. Och så håller hon ihop sin mun. - Men lilla vän, säger mamma. Du kan inte vara mätt än. Du är ju nästan tom i magen. Ät lite mera nu. - Ja, om vi leker Vem kommer där. Det går mamma med på. Hon tar lite mat och håller upp den för Gun. =162 Trina Tusentagg Tusentagg kom tillbaka. Men det dröjde några dagar, så lite rädd hade han nog blivit. Men nu ska du få höra. En morgon såg Åsa från trappan hur Nisse drack mjölk ur fatet. Men så - hon gnuggade ögonen det var ju inte Nisse. Hon ropade på Ola. - Ola, här är en Tusentagg, som inte är Nisse! - Ä, du pratar, sa Ola. - Kom ut får du se! - Ja visst du, sa Ola, det där är inte Nisse. =170 De fördes till sjuk-huset i stan. Man visste inte, vilken sjukdom de hade. Medan de låg på sjuk-huset, sjönk båten. Ingen visste riktigt, hur det hade gått till. Men nu efter alla dessa år skulle man försöka få upp vraket. Åsa hängde nere vid viken alla dagar för att få se, vad som hände. Dykarna fick gå ner fem gånger utan att f å upp någonting. Men sjätte gången hade de större tur. Då kom dykarna upp med en kanon, som hade suttit på båten. Kanonen var bara början. Sedan fick de upp många fler saker. Du kan själv se på bilderna en del av vad de fick upp. Till sist bärgade de också själva båten. Den dagen var en riktig fest-dag i stan. =193 Åsa i träd-gården Den som har en egen trädgård vet, att det finns mycket att göra där. Åsa upptäckte det en gång, när hon hjälpte till i trädgården. Hon började med att rensa ogräs. Hon räfsade löv och vissna stjälkar. Allt det här lade hon i en korg och stjälpte det sen på en skräp-hög. I morots-landet stod ett ogräs kvar. Åsa hade inte hjärta att ta bort det. Det var en liten vit blomma, som såg ut precis som en stjärna. Åsa hade sällskap under arbetet. En sädes-ärla trippade efter henne. Stjärten vippade glatt hela tiden. Det var för resten inte så underligt. Medan Åsa rensade, kom det upp god-saker för en sädesärla. Där ligger farbror Bringels hus mitt inne i ett stort hallon-snår. På trappan sitter farbror Bringel och spelar mandolin. Då och då hickar han till, så mandolinen trillar i backen. Då gäller det att vara framme med lakrits-påsen och bjuda. Farbror Bringel tar en båt genast, och vips är hickan borta. - Hallå pyssling, vem är du? säger farbror Bringel barskt. Fågel eller fisk? Dabbar man sig då och säger fågel, skrattar farbror Bringel, så att magen hoppar, och ropar: - Flyg då, varsågod! Och dabbar man sig och säger fisk, så ropar farbror Bringel: - Simma hem - jag ska inte hindra! =211 Jocke och bananerna Jocke är en liten apa, som tyckte mycket om bananer. Men han tyckte inte om att han inte fick så mycket han ville. - Ack, om man bara hade mer bananer, suckade Jocke. tack tacka fick säck sucka mycket Jocke En dag fick Jocke i alla fall en hel säck bananer. - Tack så mycket, sa Jocke, och åt upp alla bananerna. Jocke såg ändå inte lycklig ut. - Var det inte goda bananer? - Jo tack, sa Jocke, men nu fick jag - hick! - för mycket. I går mötte jag Jocke. - Vill du ha bananer, Jocke? sa jag. - Nej tack, sa Jocke. =102 &&000 ANOTHER BOOK—SAYS 1ST GRADE 1960S ON THE BACK Alldeles intill skolan finns en gata med mycket trafik. Där står några större barn med vita bälten på sig. De är skolans trafik-poliser. De står där och vaktar. Skol-barnen får inte gå i vägen för bilar, cyklar eller mopeder. Det är inte något lätt arbete, men skol-poliserna tycker om det.' - Jag vill vara skolpolis. Jag tycker de ser så snygga ut i sina vita bälten, säger Ola. - Åja, du får väl vänta, tills du är lite större, svarar Åsa. =103 Vem? Vem kan få min ros att växa och värma din kalla hand? Vem hittar du ute om våren och tar hem till en vas i ditt rum? Vem är enda man i höns-huset och mallig över sin röda kam? Vem är inte vän med råttan utan tycker, att den är dum? Vem ska in i din mun och hälsa på varje dag? Vem är större än Li men inte lika stor som Åsa? Vem är tom på natten men full på dagen? =105 Det är morgon hos familjen Söder. Men det är inte så mycket väsen, som det ofta är, när alla i huset 'ska opp. I dag ska inte alla opp. Åsa, Ola och Pytt har lov. De sover ännu. Men mamma och pappa har inte lov. Pappa ska ner i affären. Mamma ska till sitt jobb på apoteket Orren. Nu lagar hon morgon-mål, och under tiden bäddar pappa. Pappa tar på sig rocken och går ner till affären. Om en stund går mamma också. Hon ska bara ställa fram koppar och ett fat med "dopp" åt dem som har sov-morgon. =160 Lo och råttan Lo satt och skrev brev. Då hörde han något skrapa bakom sig. Han vände sig om och tittade. En råtta rusade fram över golvet. Lo skrek till. Då hörde han Li skratta. - Vad skriker du om? frågade Li. Det var ju bara en leksak. - Ja men du skrämde mig, sa Lo. Man ska inte skrämma folk. skrek skrika skrev skriva skratta skryta skrämma skrämde Senare på dagen hörde Li, att Lo berättade om råttan. - Jag blev inte ett dugg rädd, sa Lo. Men då viskade Li till Lo: skryter du nog lite, Lo. =120 Nu blev det ett väldigt dammande, tvättande, skrubbande och torkande. Högt uppe på en stege tvättade Ola fönster. På våren när det är soligt ute, syns det så tydligt, om ett fönster är smutsigt. Åsa tog hand om bok-hyllorna. Oj, vad där var dammigt. Hon tog ut alla böckerna och dammade av dem. Det såg riktigt snyggt ut, när det var färdigt. Liksom i skolan hade de rast också. - Nu vilar vi ett tag, sa mamma. Jag behöver en kopp kaffe, och ni vill väl ha lite saft? Xs~_ - Härligt, sa Åsa och Ola med en mun. =131 Katt-ungen I somras fick Pytt en hjärte-vän, när hon bodde på landet. Det var en ny-född kattunge. Den hörde hemma på Kvarn-gården, och dit hade Pytt inte lång väg. - Vad ska du göra i dag, frågade mamma. - Jag ska till Kvarngården och hjälpa till lite, svarade Pytt. Men hon skulle förstås till kattungen. Kattungen var född uppe på logen. Den höll till där nu också. Den låg i höet bakom ett vagns-hjul. Och där låg förstås Pytt halva dagarna och lekte med "sin" kattunge. När hon kom hem en kväll, frågade mamma henne: - Har du hjälpt till på logen i dag? - Du har fullt med hö i håret. =135 Nej, Åsa ljög nog inte. Nu var hon ju ute, och ändå hade det knackat. Ola blev miss-tänksam. Han satte sig igen, men nu läste han inte längre. Han lyssnade efter det där ljudet. Nu ! - Där var det igen. Då gick det upp ett ljus för Ola. Han gick fram till kläd-skåpet och ryckte upp dörren. Därinne stod Pytt och skrattade. Hon hade ett lakan över sig. Hon höll nästan på att ramla ut, när Ola öppnade dörren. - Jag är ju ett spöke, sa hon. Fast Ola hade blivit lurad, kunde han inte bli arg på rackar-ungen Pytt. =138 Vilka djur har kommit till affären? En randig päls vill jag ha. Den ska vara stark och bra. Den ska bli yvig och snygg, när jag ibland skjuter rygg. En klänning med svarta prickar på jag undrar nu om jag kunde få. Tyget ska vara i någonting rött. Det tycker jag är så väldigt sött. En ljus-gul skjorta jag behöver, när jag flyger ibland klöver. Skjortans tyg måste vara tunt med svarta ränder som går runt. Jag önskar prova rock och väst. Den röda färgen klär mig bäst. En skjorta med en krage vit, som sticker fram en liten bit. =146 Mitt röda skjul En morgon i mitt röda skjul blev krattan arg på gamla spaden: - Du är så smutsig och grå och ful! - Det är jag inte, sa spaden. En afton i mitt röda skjul fick vagnen syn på min kratta: - Jaså här står du, skranglig och ful. Det är väl så man kan skratta. Från morgon till kväll i mitt röda skjul står hon alldeles tyst, min kratta. Inte ett knyst om att någon är ful. Det tror jag nog du kan fatta. En middag i mitt röda skjul blev krattan arg på vatten-kannan: - Du är så rostig och våt och ful ! - Det är jag inte, sa kannan. =147 Pytt får en ide Pytt kommer över gården. Hon tjuter för full hals. Mamma möter henne i dörren. - Hur är det fatt min vän? - Ulla säger, att jag har horn. -Äsch, du har väl inga horn. Titta själv i spegeln, får du se. Har jag inte rätt? frågar mamma. - Jo, säger Pytt och nickar. Hon står framför spegeln ett tag. Hon tjurar. Så säger hon: - Mamma, jag skulle vilja ha horn. - Men vad nu då, varför då? - Jo, då skulle jag kunna stångas, precis som en tjur. - Men vad skulle nu det tjäna till? - Jo du, då skulle jag stånga Ulla, för att hon retas med mig. =152 Jocke åker i backe Du skulle ha varit med förra veckan, när Jocke skulle åka cykel. Han hade aldrig åkt cykel förut. På vägen rullade det undan fint, men så kom han till en backe. Cykeln rusade utför backen. Nedanför backen finns en häck. Ett hål i häcken visade, att Jocke tagit den vägen Vi rusade dit men såg inte till Jocke. Så råkade vi titta ner mot bäcken. Där såg vi en bit av hans jacka. Vi tog en stör och fiskade upp honom. Vi var mycket oroliga för Jocke, men han slog upp ögonen och sa: - Å, vilken härlig backe! =157 Vem kommer där? Det här är Gun. Det ser ut, som om hon sitter och äter. Men felet är, att hon inte vill äta. - Jag kan inte äta, säger Gun. Det får inte rum mer. Och så håller hon ihop sin mun. - Men lilla vän, säger mamma. Du kan inte vara mätt än. Du är ju nästan tom i magen. Ät lite mera nu. - Ja, om vi leker Vem kommer där. Det går mamma med på. Hon tar lite mat och håller upp den för Gun. =162 På gården stod ett gammalt bord. Under bordet stod ett fat, och där fanns mjölk och hårt bröd. Igelkotten nosade sig fram och åt med god aptit. Han åt som en gris med fötterna i fatet och spillde ut mjölken. Det gnisslade i dörren, och Pytt stod på trappan. - Jag vill också titta, gnällde hon. Igelkotten hoppade till. Han kurade ihop sig till ett nystan. Så rusade han fort in i ett snår. - Nu störde du honom Pytt, sa Ola. Nu kommer han nog inte tillbaka. - Åjo, sa mamma, nu vet han, att vi har mat åt honom, och då kommer han säkert tillbaka. hårt fort säkert bord aptit nystan. =165 Trina Tusentagg Tusentagg kom tillbaka. Men det dröjde några dagar, så lite rädd hade han nog blivit. Men nu ska du få höra. En morgon såg Åsa från trappan hur Nisse drack mjölk ur fatet. Men så - hon gnuggade ögonen det var ju inte Nisse. Hon ropade på Ola. - Ola, här är en Tusentagg, som inte är Nisse! - Ä, du pratar, sa Ola. - Kom ut får du se! det där är inte Nisse. Mamma hade också kommit ut. - Jo ni, det här är nog Nisse. =170 Familjen Tusentagg Åsa och Ola fick vänta länge på igelkott-ungarna. Det blev mer och mer spännande för varje dag. Nisse och Trina såg man då och då, men inga ungar syntes till. En dag hände det i alla fall. Ola kom gående från ved-boden med ett fång björk-ved. Regnet hade öst ner hela dagen, så man behövde elda inom-hus. På långt håll såg han Trina. Men vad nu då? Vad hade hon bredvid sig? Ungarna hade äntligen kommit fram! Hur skulle han nu bära sig åt? =179 Ola står i affären Ola hjälper ofta till i sin pappas affär. För det mesta går han ärenden. Men han får stå bakom disken också. Det tycker Ola är allra roligast. [dag är det inga kunder i affären. Men så öppnas dörren, och in kommer Eva, en kamrat till Åsa och Ola. - Får jag ta hand om henne? viskar Ola till sin pappa. Pappa Erik nickar. Ola går fram till disken och hälsar på kunden. =189 Kalle Myra Kalle Myra han sa en dag: - Nu ska jag ha semester. Jag måste ut och resa ett tag. Tjo och tjim simsalabim. Jag tror jag reser åt väster. När Kalle kommit till stigens slut, blev han så rysligt trötter, tog av sig skorna, gav till ett tjut Tjo och tjim simsalabim över skav-såren på sina fötter. Sen Kalle vilat en stund eller två och satt ett plåster på såret, reste han på sig och tänkte gå. Tjo och tjim simsalabim. Men vad var det som fastnat i håret? =198 I kåda han lagt sitt huvud till ro, när han vilade sig mot tallen. Hur han kom loss? Jo, kan du tro Tjo och tjim simsalabim han klippte loss håret från skallen. - Nej har man sett vilken härlig spänst, tjöt skatan, som lyssnat på gnället. - Kan jag få göra min herre en tjänst Tjo och tjim simsalabim och bjuda på flygtur i stället? Så fick Kalles resa ett lyckligt slut. Det berättas på myrornas fester, att aldrig nånsin i livet förut Tjo och tjim simsalabim tog en myra flyg på semester. =199 Där ligger farbror Bringels hus mitt inne i ett stort hallon-snår. På trappan sitter farbror Bringel och spelar mandolin. Då och da hickar han till, så mandolinen trillar i backen. Då gäller det att vara framme med lakrits-påsen och bjuda. Farbror Bringel tar en båt genast, och vips är hickan borta. - Hallå pyssling, vem är du? säger farbror Bringel barskt. Fågel eller fisk? Dabbar man sig då och säger fågel, skrattar farbror Bringel, så att magen hoppar, och ropar: - Flyg då, varsågod! Och dabbar man sig och säger fisk, så ropar farbror Bringel: - Simma hem - jag ska inte hindra! =211 - Då säger jag nix, sa Majken. Majken det är mormors hem-biträde. Hon är så snäll, men hon' tycker inte om att äta i träd. - Men mormor, vi kan väl i alla fall få ta opp våran mat i Gröna Lusthuset, sa jag. - För annars blir vi så arga, sa Lotta. Hon är lite dum, Lotta! Och då sa mormor att hon inte ville, att Lotta skulle bli arg. Därför skulle vi få plättar med oss opp i Gröna Lusthuset. Mormor bakade en massa plättar åt oss och lade plättarna och en påse socker och en liten burk med sylt i en korg. Tallrikar och gafflar lade hon också i och en flaska mjölk och tre plåtmuggar. =216 Och sedan klättrade vi opp i Gröna Lusthuset. Jonas klättrade först med korgen, och sedan kom jag och sedan Lotta. - Om du skulle tappa korgen, Jonas, då skulle jag väl skratta, sa Lotta. Men Jonas tappade inte korgen, och vi dukade fram alltihop på bordet oppe i trädet. Vi satt på bänkarna och åt våra plättar med mycket sylt och socker på och drack mjölk till, och trädet susade hela tiden. Det var så rysligt många plättar, och Lotta orkade inte äta opp sina. Och tänk, då hängde hon opp plättar på grenarna i trädet! - Jag leker att det är löv, sa Lotta. Plättarna svängde fram och tillbaka när det blåste. De såg nästan ut som löv. =217