&&000 SWEDEN 1ST, 2ND AND 3RD GRADE SCHOOLBOOKS SWEDEN-123-50S.TXT RE-OCR’D TO CORRECT 2=PAGES ON ONE PROBLEM 52 Xerox PAGES edited for […, #s and xxx-] to comply with LEX 6 RULES SEVERAL TEXTS COMBINES TEXTS FROM SE1950S1/TXT WITH SE1950S2.TXT (SECOND GRADE= ANDRA) STOCKHOLM • SVENSKA BOKFORLAGETN O &&000 THIS IS forsta (first grade) 32 pages LAROMEDLEN &&111 ATT LÄSA PÅ EGEN HAND. Tycker du inte, att det är roligt att kunna läsa alldeles på egen hand? / Lisa lärde sig det så fort, mycket fortare än Hans. Nu läser Lisa för Toto var kväll ur sin Idse-bok. Toto hör på med öppen mun och ögonen runda av iver. »Snälla Lisa, läs mera!» ber han, så snart hon slutar. Och han vill, att hon ska läsa samma sak om och om. Sedan tittar han noga på bilderna och rabblar konstiga ord på ett språk, som bara han förstår. Då låtsar han, att han läser. »Akta boken väl!» säjer Lisa. »Toto får inte riva sönder min fina bok!» =3 TROLLET. En kväll, då Toto hade lagt sig och mor trodde, att han sov så sov, kom hon in i hans rum för att ta sin sax. Då fick hon se, att Toto satt vaken i sin bädd i mörkret. Alldeles tyst satt han, han som annars alltid pratade. »Men Toto, hur är det fatt? Sover du inte?» sa mor. Toto bara stirrade bort mot en vrå. där något grått låg över en stol. »Vad är det där?» viskade han, och pekade mot stolen. Mor såg bort mot vrån. »Det är ju bara en filt», sa mor och lyfte på den. Då drog Toto en suck av lättnad. »Toto trodde, att det var ett troll», sa han. Och så lade han sig ner och somnade strax. =18 »Snälla Hans, gunga Toto!» bad Toto. »Nej, jag har inte tid, du får reda dig själv», sa Hans. Han hade fått tag i ett trä-stycke och började tälja en båt. »Vad ska det där bli?» frågade Toto. »Kom inte hit, för kniven är vass! Håll dig i sandhögen!» sa Hans. »Men Totos hink är borta», sa Toto. »Ta en gammal burk i stället, och tyst nu!» sa Hans. Toto gav sig i väg för att leta efter en burk, och så hittade han en vid hus-väggen. Han arbetade länge med att få upp locket, och till sist gick det. Men det var något, som rörde sig i burken. Toto stod en lång stund och tittade ner i den. Sedan sa han: »Stackars små maskar, de har inte något hus, bara en gammal burk. Toto ska göra små hus åt maskarna!» Så traskade han bort till potatis-landet. Där hittade han en pinne, som han stack hål i jorden med, och så tog han upp en dagg-mask ur burken och makade ner den i hålet. »Så ja, lilla masken, nu får du ett hus», sa Toto och täppte till hålet med jord. Så borrade han ett nytt hål med sin pinne. Han arbetade, så att han blev jordig både på händerna och på kläderna och på näsan med, och snart hade han hus åt alla maskarna. När mor och Lisa kom hem, satt Toto så glad och bakade sand-puddingar, och Hans hade just fått sin båt färdig. Då kom Olle tillbaka för att hämta Hans. =49 »Nu vet jag det», sa Hans. Han stod där så handfallen och olycklig, att tant Sofi inte nändes skratta. »Ge mig en disk-balja och ett förkläde, så ska vi försöka få snyggt, tills mor kommer. Den här hårda gröten kan kanske Axelssons höns äta, om vi skrapar ner den i hinken.» Tant Sofi ställde sig att diska, och Hans försökte skura spisen ren, medan Lisa torkade upp på golvet. Och hela tiden låg Toto och skrek i sin säng, att Lisa skulle komma och läsa sagor. Just som de höll på som bäst, kom mor hem och stannade häpen i dörren. »Men snälla Sofi, vad står på?» sa mor. »Kära du, det är snart klart nu. Det var bara lite gröt-kokning», sa tant Sofi. »Mor, jag ska ta pengar ur spar-bössan och köpa nya gryn», sa Hans. »Men aldrig mer kokar jag manna-gryns-gröt.» NÄR TOTO FÖRSVANN. En dag i somras, då far och mor var med barnen på Lövsta, lekte alla barnen kurra gömma ute i skogen. Men Toto förstod inte, att han skulle sitta stilla, utan sprang alltid för snart fram ur sitt göm-ställe. »Toto är för liten att vara med. Han bara förstör leken», sa Hans. »Jo, Toto vill vara med. Snälla Hans, låt mig vara medl» sa Toto. »Nej, gå hem nu, Toto!» sa Hans. Då började Toto gråta. »Kan inte Hans hjälpa Toto leka?» bad han. =54 En stund förgick, och Tuttemuj undrade, om hans lilla blå mössa kunde flyta på vattnet. Jo, den flöt liksom åran. Kunde man ösa vatten i den? Ja, den höll vatten. Men kunde kängorna flyta? Tuttemuj drog av sig båda kängorna, och ganska riktigt, de kunde flyta. Nu hade han tre båtar i sjön: mössan och båda kängorna. Det var ju en hel flotta! Mössan och kängorna behagade inte följa med kanoten. Bort flöt de liksom åran. Den lilla handen räcktes ut efter dem, men armen var för kort. Tuttemuj satt nu i strump-fötterna. Lika gärna kunde han vara bar-fota. Han drog av sig strumporna och försökte ösa vatten i dem. Nej, vattnet rann igenom dem, och de kunde inte flyta. Tuttemuj slängde dem ifrån sig. Den ena föll i sjön och drunknade. Vinden blåste mot andra stranden, och rätt som det var, drev kanoten i land. Tuttemuj beslöt att landstiga. Men vad var det, som rörde sig där bland albuskarna? Tuttemuj klev ut på en sten inte långt från stranden. Han råkade då sparka ut kanoten. Den for sina egna vägar liksom åran, mössan och kängorna. Borta var den. Nu stod Tuttemuj bar-fota på stenen och ämnade sig i land. Men där var ännu vatten mellan stenen och land. »Det gör ingenting, jag simmar», tänkte Tuttemuj. Han hade glömt, att han inte kunde simma. I detsamma kom något fram ur buskarna, det var en ko. Efter henne kom ännu en ko och åter en ko, och slutligen kom en oxe. De ville till_ vattnet för att dricka. =62 »Tro henne inte, Lasse, hör på! Se blott på mina, mogna och fina, sötare plommon kan inte du få», sjöng den andra. »Tack så mycket, men jag har lovat mor att inte äta av plommonen än», sa Lars. »Det är rätt, Lasse», sa September, »ord-hållig ska man vara. Har ni sett till Lasses boll?» frågade han. »Den flög här förbi med dån och dunder och hamna' i jord-gubbs-landet här under», sa fröken Blå Plommon. »Det är bäst vi letar i jord-gubbs-landet då», sa September, och så sprang de dit. Men där borta möttes de av herr Grå-päron, som kom klivande ur sitt träd. »Hallå, kära Lars, gör dig inte besvär, din boll finns alls inte i landet där!» ropade han till Lasse. »Se god dag, herr Päron, och tack för sist! Nej, så granna päron på varje kvist», sa September. »God dag, god dag, ja det är då visst, på päron råder ej minsta brist. De börjar dock snart bli alltför tunga, och grenarna är inte längre unga. De kan ju gå av, om de blir för trötta. Hör, Lasse, säg far, att han måste stötta.» »Ja, det ska jag visst säja till far», sa Lars, »men var i all världen är bollen?» =74 »Sköt du dig själv och din affär! Jag får väl klättra», sade Pär. Han klängde fram, han klängde opp, han stod på bergets högsta topp, och utan mycken bidan han stod på andra sidan. Han gick en mil - han gick väl två. En väldig sjö han mötte då. Ej andra stranden syntes till. »Så dränk dig, Pär», skrek ekot till. »Ej frukta du behöver», sa Pelle och sam över. Men när han andra stranden nått, då såg han upp - och såg sitt slott. Bland körs-bärs-träd och rosen-snår det stod, och allt omkring var vår. Han log och svängde hatten. »Det trodde inte kattenl» Och in i slottets sal han lopp. Där satt prinsessan Rosen-knopp. »Du är så vacker som ett bär! Och du blir min», sa lille Pär. »1 glädje och i gamman vi leka sen tillsamman.» Han var så röd och lustig. Hej l Hon kunde inte säga nej. Hon såg mot golvet först och teg, så stod hon upp och log och neg. Hon nöp i förkläds-banden och räckte honom handen. ka hit iur _de ör.ial =86 Lucia: Ja, tänk ett så roligt göra vi har, vi båda! Det kan väl inte finnas roligare. Tomten: Det kan jag då inte tycka! Lucia: Vad menar du? Finns det väl något roligare än att göra människor glada? Och när de kan bli så glada, bara för att jag kommer med en bric ka och några ljus, hur mycket gladare ska de inte bli, då du kommer med hela famnen full av gåvor. Tomten: Jag vet inte, hur det är fatt, Lucia. Antingen har jag förändrats, eller också har människorna blivit sig bra olika på de sista åren. Lucia: Hur så? Tomten : Det är, som om människorna hade blivit så snåla. De vill bara ha och ha, och ju mera de får, dess mera vill de ha. Lucia: Nu är du orättvis! Människorna tycker allt lika mycket om att ge som att få. Tomten : Jag önskar, att du hade rätt, Lucia, för då skulle mitt arbete kännas lättare. Ser du, det är mycket, som gör det tungt. Det är inte roligt att bära massor av jul-klappar till hem, som har mer än nog förut, och så tänka på andra hem, som skulle bli så lyckliga för bara ett par små gåvor, men som inte får några alls. Lucia: Ja, det förstår jag, att det känns svårt. Men tänk ändå, vilken glädje du gör med de allra minsta jul-klappar ibland! Inte är det gåvans storlek, som betyder något - det är väl egentligen vänligheten och omtanken i den. Tomten: Visst har du rätt i det, Lucia. Men ser du, det är just den där vänliga omtanken, som saknas. De vill bara ha och ha allihop! De vill bara ha själva, och på andra tänker de inte. =101 Ola tog ett par muns-bitar till och reste sig. »När tror du, att du kan vara här igen, Ola?» frågade far. »A, jag vet inte så noga. Det är tio mil fram och tillbaka, och fjäll-ryggen är inte lätt att komma över nu på vintern», svarade Ola. »Nej, du är väl knappast här igen förrän på morgonsidan i natt, kan jag tro», sa far. il Far såg så orolig ut. Ola stod en stund och fun derade. Men snart såg han far in i ögonen och sa: »Jag tar Lill-Blacken.» Far strök sig över ögonen, gick ett par steg och stannade åter. »Då kanske du kan komma hem tidigare, Ola?» sa han. »Jag ska skynda mig», sa Ola och tog ned sin rock från väggen. »Ja, du måste göra ditt bästa den här gången, Ola, för det gäller ett liv», sa far. »Lita på mig», sa Ola, och så gick far. På slaget sex körde Ola fram på gården med L111Blacken och den lätta släden. Hästen stod där så stark och knubbig med en krans bjällror över den vackra halsen och de stora svarta ögonen lysande av kraft. Far kom ut i dörren. »Gossen är sämre, så du måste köra allt vad hästen orkar!» sa far. »Men vänta litet, Ola!» sa far och gick in. Han kom strax ut igen och lämnade Ola en piska. »Den här får du bruka i dag, Ola», sa far. »Ja, ifall det behövs», sa Ola med sträv röst, när han tog emot den. =112 Korna var så snälla. Man bara släppte ut dem på morgnarna från ladu-gården, sedan de blivit mjölkade och fått litet salt, som de tyckte så mycket om. Så följde man dem en liten bit in i skogen, och sedan vandrade de vidare på egen hand. Skäll-kon gick i spetsen, och efter korna kom fåren och getterna. Djuren från alla ladu-gårdarna på fäbod-vallen följdes åt, så att det blev ett stort följe, som gav sig i väg på en gång. Fram-emot kvällen kom de hem, och var flock ställde sig då så snällt framför sin ladu-gård och längtade att bli insläppt. Fåren försvinner. Anders var mycket noga med att räkna Klock-Lars' får var kväll för att se efter, att inget kommit bort. Men det måtte ha retat Krull-topp att se Anders gå omkring så där och räkna hans får. Så fort han kom åt, rusade han på Anders och gav honom en puff med hornen, så att han trillade omkull. Då vill jag lova, att de andra barnen skrattade. De skrattade, så att de höll på att trilla omkull de också. Men Anders tyckte, att det var försmädligt och att Krulltopp var lömsk. Det hände ofta, att Krull-topp gick och låtsades beta, och så rusade han på Anders alldeles oförberett. Anders försökte bli vän med Krulltopp, men det ville inte lyckas. Jo, det gick till sist. En gång var Anders och Greta ute för att plocka bär. Då fick de höra ett häftigt bräkande från andra ändan av myren, och de såg fåren springa om varandra vilda av förskräckelse. När Anders och Greta sprang dit, såg de, att Krulltopp höll på att sjunka i myren. Lyckligtvis fanns en kull-fallen stam i närheten. Den släpade de dit, =126 »Långt före din tid», sa tomten. »Förr var här stall för vagnar och hästar, och jag fick ta hand om både vagnarna och de stackars häst-krakarna. De var alltid så trötta, när de kom hem om kvällarna!» »Ja, stackare», sa Gustav Adolf, »de hade ju bara sina ben att lita till och inte några motorer. Men de där vagnarna var väl också några hjälp-lösa kräk, som bara lät dra sig på det där viset.» »Nå ja, om man låter dra sig av hästar eller av motorer är väl bara en smak-sak», sa tomten. »Du pratar», sa Gustav Adolf och blev riktigt het. »Min motor är ju en del av mig själv. Den är mitt hjärta!» »Ja visst, ja visst», sa tomten lugnande. »Hetsa inte upp dig för all del. Det kan bli explosion i motorn. Så där ja, nu är du snart så fin, som om du var alldeles ny!» »Gör du dig så här stort besvär med alla bilarna här inne?» frågade bussen. »Nej, det gör jag inte», sa tomten. »Jag har en särskild kärlek till dig, för du påminner mig så mycket om den gamla goda tiden, då det varken fanns ång-tåg eller bilar.» »Gör jag?» frågade bussen. »Jag, som är så modern!» »Ja det hjälper inte», sa tomten, »för du påminner mig i alla fall så mycket om en gammal hästomnibuss, som jag höll så mycket av. Ja, du har kanske sett den borta vid Karls-ro. Chaufför Hellman har satt upp den där till lek-stuga åt sina barn. Och där leker de buss dagarna i ända, de små krabaterna.» »Tycker du, att jag är lik det där rysliga gamla skrället?» frågade Gustav Adolf förnärmad. =142 Och så teg pojkarna igen. De stod alldeles stilla på stranden nere vid sjön och bara tittade. Allt detta skulle de få se hela sommaren. Allt detta skulle de ha att leka med. Alla de många båtarna, alla seglen, alla fisk-redskapen, som hängde på stora stänger för att torka.' Hela sommaren skulle de bo här, vara mitt i allt detta. Bredvid dem satt »Pudel», som egentligen var dogg - fast han fått ett så konstigt namn - och hade vita, vassa tänder, blänkande bakom en from nos. Han satt också stilla, alldeles som om han också hade tyckt, att det här var ett bra ställe för sommaren. Han viftade, så gott, han kunde, på sin avhuggna svans och nosade utåt sjön. Men som pojkarna stod där och tittade ut, så föll det dem in, att de inte fick gå på bryggorna. Det kom för dem, alldeles som om de inte skulle få något roligt, inte det allra minsta, inte på hela sommaren, bara för att de inte fick gå på bryggorna. Och när de hade tänkt på det en lång stund, så sa Svante: »Får vi inte gå ut på bryggan?» »Det vet du väl. Det sa ju pappa», svarade Olle buttert. Svante tordes inte göra några invändningar. Ty han var ju lille bror. Men när Olle en stund efteråt gick upp för att söka reda på en båt, som han fått på sin födelse-dag, och hade försvunnit bakom byggningen, då såg Svante sig om och undrade, om någon kunde se honom. Sedan undrade han, om någon kunde få veta, ifall han varit nere på bryggan. Till sist gick han långsamt ut på den närmaste bryggan och började känna på den med foten, alldeles som om han trott, att den inte skulle hålla. Så fick han se =158 fågel ! Gud-ske-lov, att inget av mina barn blir en fågel ! En sådan där har j u ingenting annat än sitt kvitter och måste svälta ihjäl under vintern.» »Ja, det må ni väl säga som en förståndig man», sa åkerråttan. »Vad har väl fågeln för allt sitt kvitter, när vintern kommer? Den måste svälta och frysa. Men det ska väl också vara så rart!» Tumme-lisa sa ingenting. Men då de två andra vände ryggen till, böjde hon sig ned, sköt undan fjädrarna, som låg över fågelns huvud, och kysste den på de slutna ögonen. »Kanske var det den, som sjöng så vackert för mig i somras», tänkte hon. »Vad den gjorde mig stor glädje, den kära, vackra fågeln!» Mull-vaden stoppade nu till hålet, genom vilket dagern lyste in, och följde så damerna hem. Men om natten kunde Tumme-lisa inte sova. Då steg hon upp ur sin säng och flätade ett stort, vackert täcke av hö. Det bar hon ner och svepte omkring den döda fågeln och lade mjuk bomull, som hon hade funnit i åker-råttans rum, runt omkring den, för att den skulle ligga varmt i den kalla jorden. »Farväl, du vackra lilla fågel!» sa hon. »Farväl och tack för din vackra sång i somras, då alla träden var gröna och solen sken så varmt på oss!» Så lade hon sitt huvud mot fågelns bröst. Men hon blev helt förskräckt, för det var, som om något hade bultat där innanför. Det var fågelns hjärta, för fågeln var inte död. Den låg i dvala och hade nu blivit uppvärmd och fått liv igen. Om hösten flyger alla svalorna bort till de varma länderna. Men är det någon, som dröjer kvar, fryser den, så att den faller ner död och blir liggande, där den faller, och den kalla snön lägger sig över den. Tumme-lisa riktigt skälvde, så förskräckt hade hon blivit, för fågeln var ju så stor mot henne, som bara var en tum lång. Men hon tog ändå mod till sig, lade bomullen tätare =178 I mellan hans fingrar, och hur snabbt han än försökte röra sina händer för att gripa det, smög det sig undan, och han kunde inte skaffa en nypa färg för sina stackars fåglar. »Vänta, Judas!» sade Jesus. »Jag skall komma och måla dina fåglar.» - »Nej», sade Judas, »du får inte röra dem, de äro goda nog, sådana de äro.» Han steg upp, medan hans ögonbryn rynkade sig och hans läppar sammanbetos. Och han satte sin breda fot på fåglarna och förvandlade dem en efter annan till en liten tillplattad lerklimp. Då alla hans fåglar voro förstörda, gick han framtill Jesus, som satt och smekte sina små lerfåglar, vilka gnistrade som juveler. Judas betraktade dem en stund under tystnad, men så lyfte han foten och trampade ned en av dem. (Då Judas drog undan foten och såg hela den lilla fågeln förvandlad till grått ler, kände han en sådan lisa, att han började skratta, och han lyfte foten för att trampa ned ännu en. »Judas», ropade Jesus, »vad gör du? Vet du inte, att de leva och kunna sjunga?» Men Judas skrattade och trampade ned ännu en fågel. Jesus såg sig omkring efter räddning. Judas var storväxt, och Jesus hade inte styrka att hålla honom tillbaka. Han såg efter sin mor. Hon var inte långt borta, men innan hon hade hunnit fram, skulle Judas redan ha hunnit förstöra alla hans fåglar. Tårarna trängde Jesus i ögonen. Judas hade redan trampat ned fyra av hans fåglar, det återstod honom bara tre. Han tyckte synd om sina fåglar, som stodo så stilla och läto sig nedtrampas utan att ge akt på faran. Jesus klappade händerna för att väcka dem, och han ropade till dem: »Flyg, flyg! » Då började de tre fåglarna röra sina små vingar, och ängsligt flaxande lyckades de svinga sig upp på takkanten, där de voro i säkerhet. Men när Judas såg, att fåglarna togo till vingarna och flögo på Jesu ord, började han gråta. Han slet sitt hår, som han hade sett de gamla göra, då de hade varit i stor ångest och =188 &&000 NEW BOOK &&111 Men Lena tänker på alla björnar ute i skogen. Hur får de mat om vintern? De kan väl inte göra som ekorrarna. De kan väl inte samla nötter så det räcker att äta om vintern. För björnarna är ju så stora. Lena frågar farfar. - Björnarna äter mycket om sommaren och hösten, säger farfar. Då blir de feta. Sen sover de hela vintern. När våren kommer blir de hungriga. Då vaknar de. Och då finns det mat igen. Men nu tror jag vi behöver vi också. Vi far hem till farmor nu. Hon väntar nog med te och smorgas. få lite mat =9 Hemma igen. När Tor och Lena kommer hem till far och mor har de så mycket att berätta. Far och mor vill höra hur farfar och farmor mår. De vill också höra vad Tor och Lena har sett i Stockholm. När Tor och Lena kommer till skolan får de berätta för fröken och barnen om allt de har varit med om. Allra roligast tycker kamraterna det är att få höra om björnarna på Skansen. =10 Snö-gubben tänkte - Tänk så mycket barnen får lära si ! Och när de blir stora kan de resa ut i vida världen och se allt vackert och roligt som finns där. Snö-gubben tänkte ännu mer - Men jag får bara stå här ute i kylan och vara en snö-gubbe i alla mina dagar. Jag får vara glad så länge det är så kallt att jag inte smälter. Aldrig får jag resa ut i vida världen. Solen sken varmare och snö-gubben började känna sig dålig. En dag föll han ihop. - Nu dör jag, sa snö-gubben. - Nej, skrattade solen. Du dör inte snö-gubbe ! Men du smälter. Och nu ska du få se på roligt. =13 Men Måns och Missan är vänner med Raj. De leker med Raj och klöser honom aldrig förde vet att han är morfars hund. Raj är också snäll mot Måns och Missan. Han vet att de är mormors katter. Kommer en främmande hund och vill jaga dem så kör Raj bort honom. Kurre är Missans lilla unge. Ibland bär hon ut honom på gården för att han ska få sola sig. Kurre har stort och rymligt skinn i nacken. Det skinnet tar Missan försiktigt i munnen när hon bär Kurre. Ibland hjäl per Raj Missan att bära Kurre. Då säger mormor - Se så försiktigt Raj bär katt-ungen! =16 När Kurre försvann. Tor och Lena är mycket förtjusta i Kurre. Men en gång försvann han. Tor och Lena sökte i hela huset. De ropade på Kurre och lockade på honom. Men Kurre kom inte fram. Då sökte Tor och Lena i hela träd-gården. Men Kurre fanns inte där heller. Då sa morfar: - Tänk om Kurre är i potatis-landet! Då hittar han nog inte ut själv. Tor och Lena sökte i hela potatis-landet. De ropade på Kurre. Men de fick inte något svar. Då började det regna. Tor och Lena måste gå in. De var mycket ledsna och grät för de trodde att Kurre var ute i regnet. =17 På morgonen lyfte flyg-planet och jag fick följa med hem. När Ljugar Jöns hade berättat färdigt gick han in i köket till sin gumma. Så kom han ut igen. Han hade ett par fjädrar i handen. - Ser ni jag har kvar ett par örn-fjädrar ur hövding-kronan än, sa han. Just då kom Ljugar Jöns gumma ut. Hon lämnade dörren till köket öppen. - Jag måste vädra ut mat-oset, sa hon. - Så gott det luktar! sa barnen. - Ja vi ska ha tupp-stek till middag, sa Ljugar Jöns gumma. Då såg Ljugar Jöns lite snopen ut där han stod med fjädrarna i handen. Morfar har två hästar. De heter Bläsen och Stjärna. Bläsen och Stjärna går i hagen och betar. Då får Tor och Lena bära till dem vatten. Lena ger Stjärna att dricka. När Stjärna har druckit vattnet stryker hon sitt huvud mot Lenas axel. Det är som om hon sa tack, tycker Lena. Men Bläsen är lek-full. Han stjälper omkull hinken. - Fy Bläsen så du bär dig åt! ropar Tor. Då tar Bläsen med sin våta mun i Tors nacke och ruskar honom lek-fullt. - Hu då! ropar Tor. =30 Kossan Rosa. Förra våren var Lena hos mormor och morfar ett par dagar. Mormor berättade att en av hennes kor -skulle få en kalv. Det var kossan Rosa.. , Mormor och morfar hade turats om att vara hos Rosa förra natten för att hon inte skulle vara ensam. Och i natt skulle de också vara hos Rosa. När Lena lade sig på kvällen tänkte hon på Rosa. Hon hoppades att kalven skulle komma så att hon skulle få se den medan hon var kvar hos mormor. =32 Och Lena sa till mormor - Det är synd om den lilla kalven som inte får vara hos sin mamma. Kanske Rosa snart glömmer bort att det är hennes kalv. - Det tror jag inte, sa mormor. Kom hit när vi släpper ut dem på bete sa far du se. Längre fram på våren kom Lena igen. Då fick hon hjälpa mormor att släppa ut korna i hagen. Och kalven fick följa med. Nu hade han växt och han sprang och hoppade Lena såg att Rosa nosade på sin kalv. Hon slickade honom och hon lärde honom att äta det friska gräset. - Det syns att Rosa är en riktig mamma, sa Lena till mormor. =34 Igelkott-ungarna hade hittat ett hål i golvet. De brukade smyga sig in genom hålet och leka med lammen. En av igelkott-ungarna hette Sticke-man. Han trivdes så bra hos lammen och han var alltid så ledsen när han måste gå hem och lägga sig. En dag sa tackan till lille Sticke-man: - Du får väl bo här hos oss om du får lov för din mamma. Och Sticke-man bad och bad sin mamma och så fick han lov att bo hos lammen. Han fick sova mellan de båda lammen. Och du ska tro att han lade sina taggar fint och slätt innan han somnade. =40 ag sa till bäcken som sjöng sitt brus - Lär nu min flöjt din säng! Men bäcken han bara sjöng sitt brus och svarade inte en gång. Sen lyssnade jag på fåglarnas sång och bad dem om deras låt. Men fåglarna gav inte flöjten sin sång och då hördes flöjten som gråt. Men sen lät jag flöjten f å spela själv och nu spelar den som den vill. Och låten som flöjten har hittat själv den är vårens vackraste drill. =51 En dag gick en flicka förbi. Hon hade vit klänning och på klänningen hade hon röda gull-band. Då sa björken till källan - Jag önskar att jag kunde få röda gull-band som flickan har. Källan sa Men kära björk du har ingen klänning att sätta dem på. Björken sa - Jag kunde ha dem på min vita stam. W En dag kom en ekorre och hans fru till skogen. De skulle plocka nötter som de skulle gömma till vintern. Ekorr-frun ville smaka på en nöt. Och så fick hon skalet i halsen. =53 Då sprang ekorren till bagaren. - Snälle bagare ge mig bröd, bad han. Brödet ska jag ge skomakaren. Då ger han mig skor. Skorna ska jag ge flickan. Då ger hon mig röda gull-band. Gull-banden ska jag ge björken. Då ger hon mig gröna blad. Bladen ska jag ge källan. Då ger hon mig vatten. Vattnet ska jag ge min lilla fru, som har fått ett nöt-skal i halsen. Bagaren gav ekorren bröd. Och så fick skomakaren bröd och flickan fick skor och björken fick röda gull-band och källan fick gröna blad. Och ekorren fick vatten av källan. Vattnet gav han sin lilla fru, och hon blev frisk med detsamma. =57 Men i detsamma fick han se en annan katt. Den var alldeles svart och- hade en vit fläck på bröstet. - Den katten är lika vacker som den vita, sa den gamle mannen. Och så tog han den svarta katten också. Men så fick han se en liten grå kattunge. - Den är sötare än de andra, sa han. Och så tog -han den gråa katt-ungen också. Men strax intill satt en brun katt med gula ränder. Den såg ut som en tiger. - Nej men den måste jag också ha! sa den gamle mannen. Och så tog han den också. =60 - A jag är ju bara en vanlig liten katt, sa den lilla gråa katt-ungen. Så när du frågade vem som var den sötaste katten så svarade jag inte. Därför var det ingen som klöste mig. Den gamle mannen och den gamla hustrun tog katt-ungen med sig in i huset. Var dag gav de den tjock grädde. Katt-ungen blev rund och rar. - Det är i alla fall en liten vacker katt, sa den gamla hustrun. -- Det är den sötaste katten i hela världen, sa den gamle mannen. Det måtte väljag veta. För jag har sett hundra katter, tusen katter, miljoner, biljoner, triljoner katter. =65 Yu ska vi kisa III Då ropade gumman på den lilla flickan. - Kom och håll i mig! sa hon. Flickan tog tag i gumman. Och så drog de alla tre. Men de fick inte upp kål-roten. Då ropade flickan på den lilla vita katten. Katten tog tag i flickan. Och så drog de alla fyra. Men de fick inte upp kål-roten. Gubben och gumman blev ledsna och sa - Nu vet vi ingen mer som kan hjälpa oss. - Jo jag vet, sa den lilla vita katten. Och så ropade han på den lilla gråa musen. Musen tog tag i katten. Och så drog de alla fem. De drog och de drog och de drog. Och upp kom kål-roten! Den kom med sån fart att gubben ramlade på gumman och gumman ramlade på flickan och flickan ramlade på katten och katten ramlade på musen och allihop ramlade omkull. Först kom den lilla gråa musen på fötter och kilade in i stugan. Sa tog katten ett skutt efter musen. Så kom den lilla flickan på benen och sprang efter katten. =70 Klapp-klapp, galopp-galopp! Det var en stor svart häst. - God dag, bölade oxen och såg på hästen med sina snälla ögon. Varför har du så brått? - Jag har brått för jag kan springa fort, gnäggade hästen. Jag springer och du går. Titta så fort jag springer! Och klapp-klapp, galopp-galopp försvann han borta i väg-kröken. Medan hästen sprang tänkte han - Kan någon springa fortare än jag? Och hästen var mycket nord med sig skalv. Just då fick hästen höra ett rysligt oväsen. Dunk-dunk, dunk-dunk, lät det. =74 Då såg tåget en liten bil som gick på vägen bredvid järnvägs-spåret. Och bilen skrattade så att han skakade. - Vad skrattar du åt? tjöt tåget. - Du tycker du är så duktig, sa bilen. Men jag tänker på att du alltid måste ha skenor att gå på. Jag far var jag vill. Titta nu när jag far uppför backen! Och så for bilen uppför backen. - Bilen far utan skenor, tänkte tåget. Han är bestämt duktigare än jag. Bilen for iväg. Och han sa - Det finns nog ingen i världen som är så duktig som jag. För bilen var mycket nöjd med sig själv. Men i detsamma hörde han ett oväsen. &&000 This file: VILL DU LASA II. ANDRA LOKARET THE FIRST FILE CONTAINS XEROX PAGES FROM SE1950S2.TXT &&111 &&111 NÄR HANS OCH LISA RESTE TILL LÖVSTA. Hans och Lisa skulle ha rest till farbror Anders och faster Malin, så snart skolan var slut. Men far och mor hade inte tid att resa med dem då. Därför fick de vänta till midsommar-afton. På morgonen vaknade Hans först. Han' tog ett skutt ur sängen och hoppade fort i kläderna. Sedan gick han in till Lisa för att se, om hon också var vaken. När han såg, att hon ännu sov, ropade han: »Vakna genast, Lisa! Det är så vackert väder i dag!» - Lisa satte sig hastigt upp i sängen och frågade yr-vaken, vad det var fråga om. - »Vet du inte, att det är midsommar-afton, och att vi ska resa till farbror Anders och faster Malin i dag?» sa Hans. Nu blev Lisa strax riktigt vaken och gjorde sig fort själv i ordning. Sedan hjälpte hon mor att tvätta och kamma Toto och ta på honom de gröna överdragskläderna. Så åt de frukost. Men Hans och Lisa och Toto var så ivriga, att de knappt hann äta sig riktigt mätta. Detta förstod mor, och därför tog hon litet mat med åt dem. Förra året hade resan till Lövsta varit rätt besvärlig. Först hade de rest med omnibus och tåg, och sedan hade de åkt häst-skjuts. Men i år skulle de få åka bil hela vägen. Farbror Anders hade lånat farfars bil och skulle komma och hämta dem. Barnen behövde inte vänta länge, innan farbror Anders kom. Hans fick sitta bredvid farbror Anders =10 när den fick se Anders' färger och fina, vita papper. Därför lyste den rakt på papperet, just som Anders försökte måla en gul ring-blomma. »Ska det där vara ett porträtt av mig?» frågade solen. »Inte», sa Anders. »Ser du inte, att det är en ringblomma?» »Du kan inte måla lika vackert gult som jag», sa solen. »Vad har du målat då?» sa Anders. »Har du inte sett, hur fint jag målar molnen ibland om kvällarna?» sa solen. »Jo, det förstås», sa Anders. »Men du målar bara rött och gult, för du har väl inte några andra färger. Men titta här, så många andra färger jag har!» »Jag har precis lika många», sa solen. »Jag „har rött och gult och grönt och blått och violett, alldeles som du.» »Men du vet nog inte, att man kan blanda gult och blått, när man vill ha grönt, och rött och blått, när man vill ha violett», sa Anders. »Det har far lärt mig.» »Som om jag inte visste det», sa solen och värmde Anders i nacken, så att han måste ta av sig mössan. »Stör mig inte så där!» sa Anders. »Du skiner för starkt på papperet. Jag kan ju knappt se färgerna.» »Titta upp då, så får du se vackra färger!» sa solen. »Här kan du se, hur jag målar!» Anders tittade upp och såg den vackraste regn-båge, =34 Det var bara Inga, som inte ville vara med om den leken. Hon tyckte, att det var mycket roligare att leka lagård med sina kor, som hon gjort av grankottar. lbland lekte de också »Dunk» eller »Rymmare och fast-tagare». Och en gång lekte de »Ingen rövare finns i skogen». Då blev Inga så rädd, att hon gall-skrek, när rövaren kom rusande fram ur snåret. Allra mest tyckte de om en lek, som de hittat på själva. Den kallades »Jägare-leken», och de lekte den i skogen. En var jägare, och de andra var vilda djur. Först bestämde var och en, vilket djur han skulle föreställa. Sedan valde de sina bon på lämpliga ställen. Den som var fågel gömde sig i ett träd, och räven kröp in i ett snår. Jägaren fick stå och hålla för ögonen, tills alla hade gömt sig. Sedan gick han på jakt med jägare-väskan full av kottar. Det djur, som han först träffade med en kotte, skulle bli jägare i hans ställe. Men i boet fick han inte skjuta något djur. Den leken kunde de leka hur länge som helst. Det var så roligt att vara djur och skutta omkring på alla fyra eller flaxa med armarna liksom fåglarna med sina vingar. Lill-Anders var hare en gång, och han fortsatte att skutta omkring för sig själv på ängen i flera timmar, när de andra hade slutat leka och gått in. En annan mycket rolig lek var att hoppa i hö på logen. Barnen hoppade högt uppifrån, så att de sjönk djupt ner i höet. Då sa de, att de drunknade. =52 gumman med de tretton ögonen tänkte på vilken stor familj, hon skulle kunna få, om hon slapp att bli uppäten av grisarna. En dag kom någon och öppnade källar-dörren på vid gavel, ' och ljuset blev så starkt,,att potatisarna inte kunde öppna mer än ett öga i taget. Den här gången skulle inte bara några få potatisar hämtas utan en hel säck sätt-potatis. Just som man ämnade gå igen och potatis-gumman var rent hjärt-ängslig, att , hon inte skulle få komma med nu heller, ropade någon: 'Se, det var mig en baddare!' Och så fick hon följa med i säcken. Ett tu tre kändes det liksom en jord-bävning, och alla potatisarna trillade ut på marken mitt i solen. Då måste de blunda med alla ögonen på en gång, för så ont gjorde det. När de sedan kom ner i sina hål, och jorden låg tät och mjuk och varm omkring dem, tyckte de, att de hade kommit till himlen. A, vad potatis-gumman trivdes i jorden! Hon hade inte legat där länge, förrän ett par långa maskar kom fram och bugade sig för henne. Hon var den vackraste potatis, de sett under hela sin levnad, sa de. Då skrattade potatis-gumman, så att tre groddar sprack fram och kröp ut i myllan. Synd bara, att potatis-fröknarna i källaren inte fick se, hur hedrad hon blev! Snart fick den stora, knöliga potatisen så mycket att tänka på, att hon glömde allt som varit. Hon fick det ena lilla barnet efter det andra. Hur hon än höll fast dem med långa trådar, så var de så okynniga, att hon inte visste, vad hon skulle ta sig till. Den ena ville hit, den andra dit, och drog hon för hårt, kunde tråden gå sönder, och då visste hon =66 Hon lade sin lilla hand i trollets stora näve, och så traskade de in i berget. Där var så mycket roligt att se på, och den gamla troll-gubben var så snäll. Prinsessan var inte alls rädd utan hade riktigt roligt. Men till slut började hon längta hem. Då neg hon så vackert och tackade och bad att få gå hem. »Inte ska hon gå hem, inte! Hon får så gärna stanna här hos mig i berget. Det ska bli så trevligt på gamla dar att ha ett sådant litet rart kryp att se på och tala med», sa han. Och så klappade han henne på kinden med sin stora näve. Då började prinsessan gråta. »Jag vill gå hem», sa hon. »Jag vill inte alls stanna här i berget.» »Såja, såja», sa trollet, »var inte blyg nu utan stanna här hos mig! Vi ska ha så roligt.» »Nej, jag vill gå hem. Nu är det snart kväll, och jag måste hem och lägga mig», snyftade prinsessan. »Hm», sa trollet, »inget annat. Då kan hon få ligga och sova här.» Och så tog han henne under armen och bar in henne i en liten mörk kammare och lade henne på ett björn-skinn. »Se så, sov nu!» sa han, och så satte han sig och tittade på henne. Men den lilla prinsessan kunde inte somna. Hon bara låg och grät. Till slut tröttnade trollet att höra på gråten och gick sin väg. Så låg hon där ensam i den mörka, kalla hålan. Till slut grät hon sig i sömn och glömde alltihop. När hon vaknade, satt trollet bredvid henne och tittade förtjust på henne. Då började hon gråta igen och ville hem. Det gamla trollet gjorde allt vad han kunde för att få henne tyst och glad. Men hon ville =78 TOPP, TIPP OCH TOTT. I skogen stod små-granarna Topp, Tipp och Tott helt överklädda med snö. »Se, så fina pälsar vi har fått på oss!» sa de till den stora granen, som stod bakom dem. »Tyst, barn! Stör mig inte, jag sover!» sa den stora granen. »Nu kommer det en gosse och en flicka hit, och det ligger något blankt på deras kälke. Vad är det för något?» sa Tott. »Det är en yxa, och nu får ni gömma er väl under snön!» sa den stora granen. »Vad är en yxa för något?» frågade Tott. I detsamma var barnen där, och granarna teg. »En av de där små granarna skulle passa bra till jul-gran!» sa flickan. »Det är svårt att se, för det är ju så mycket snö på dem», sa gossen. »De ser ut, som om de var syskon, för de står så nära ihop», sa flickan. »Det är ju, som om det var du och jag och lillan! Tycker du inte, att den minsta liknar lillan?» »Ajo, någon likhet är det kanske. Den längsta ska väl vara jag, och den där mellersta är väl du. Och den där stora granen där bakom är nog deras mamma. Men nu har vi inte tid att stå här längre! Kom, så går vi längre in i skogen!» sa gossen. Och så gick barnen. »Det var då för väl!» sa den stora granen och ruskade på sig. »Ar vi syskon?» frågade Tott. »Vad är syskon för något?» =94 ANNA OCH PRÄSTENS BRUNTE. Prästen hade varit 1 ,staden. På kvällen var drängen .Ola och mötte honom vid stationen. Prästen steg upp i vagnen, och hästen lunkade i väg. Färden gick förbi en liten stuga, som låg just där backen tog slut. När de kommit uppför backen, gav Ola Brunte ett slag med piskan, för att han skulle börja springa igen. Då hörde Ola, att någon ropade, och stannade hästen. »Vad är det fråga om?» sa Ola. »Du får inte slå hästen!» sa rösten. När Ola vände sig om, fick han se en liten flicka. Hon stod utanför huset och var tydligen inte alls rädd för prästens kusk. Prästen vände sig också om och log mot den lilla flickan. »Han får inte slå hästen så», sa flickan och höjde sin lilla hand. »Vad heter du, min lilla flicka?» frågade prästen. »Jag heter Anna», sa flickan. »Ja, tack ska du ha, Anna!» sa prästen och nickade vänligt mot henne. Anna stod kvar och såg efter dem. Ola lät hästen gå sakta en lång stund, medan han satt och tänkte för sig själv. Sedan fick Brunte trava litet, och snart var de hemma. Då tog Ola selen av Brunte och ledde in honom i stallet. Han klappade honom också vänligt på halsen, för Ola och Brunte var mycket goda vänner. Under tiden log Ola och tänkte på lilla Anna. När prästen satt vid middags-bordet, smålog han också och berättade om den lilla flickan, som bodde i stugan borta på backen. =100 Sedan ville Jack inte gå ifrån telefonen, utan farbror Anders måste till sist leda ut honom på. gården och binda honom. Så snart Jack kom lös, sprang han in till telefonen igen och skällde och gnällde, ända tills farbror Anders ringde upp hans husse. Då blev Jack glad igen och lärde sig så småningom att tycka om farbror Anders också. JACK ÄR SLUG. Jack stod nästan alltid bunden. Det hade han inte varit van vid förr, och det var hans stora sorg. Endast på. kvällarna fick han gå lös. Då tog farbror Anders honom med sig ut på åkrarna och ängarna, och då hoppade Jack av glädje. Så fort de kom hem igen, band farbror Anders honom vid hundkojan. Då sänkte Jack svansen och såg ledsen ut. En kväll sprang Jack hem i förväg, och fastän farbror Anders kallade på honom, ville han inte komma tillbaka. När farbror Anders kom hem, satt Jack alldeles stilla vid sin koja, men hans tjuder låg inte på det vanliga stället. Farbror Anders letade en stund efter tjudret, och Jack såg noga på. Till sist fann farbror Anders det väl gömt under hund-kojan. Han tog fram det och fäste läder-remmen om halsen på Jack, som då blev så ledsen, som endast en hund kan bli. Men farbror Anders förstod inte, varför Jack såg så ledsen ut. På samma sätt gick det de följande kvällarna. Då förstod farbror Anders, att det var någon, som gömde tjudret. Han sa till Nisse, att han skulle se efter, vem det var, som stoppade det under hund-kojan. =120 inte ikull Brädd-kannan, som andra katter skulle ha gjort. I stället doppade hon gång på gång högra framtassen ner i Brädd-kannan och drog försiktigt upp den och slickade av den. När faster Malin kom in och såg, hur finurligt Svarta Sara gick till väga, lät hon henne vara och kallade på barnen. De höll på att skratta sig fördärvade, och sedan bad de ofta om litet grädde, som de lät Svarta Sara slicka i sig på det där viset. SVARTA SARA OCH GULD FISKARNA. Farbror Anders hade några guld-fiskar i en stor glas-burk på ett bord. Svarta Sara brukade sitta vid glas-burken och se på, hur guld-fiskarna simmade omkring. Hon tyckte om sill, och det vattnades nog i munnen på henne, när hon såg fiskarna. En dag ville Svarta Sara fånga sig en guld-fisk. Hon hoppade upp på kanten av glas-burken och stack ner ena fram-tassen och rörde om i vattnet. Men guld-fiskarna blev rädda och simmade undan. När Svarta Sara försökt flera gånger på det sättet utan att lyckas få tag i någon fisk, blev hon arg. Hon ville då använda båda fram-tassarna men föll på huvudet i vattnet. Hon försökte ta sig upp, men det gick inte. Glaset var så glatt, att hon inte kunde få fäste med klorna. Till all lycka hade Nisse stått tyst vid dörren och tittat på, och han sprang nu fram och drog upp Svarta Sara. Från den dagen fick guld-fiskarna vara i fred för Svarta Sara, och hon ville inte ens titta åt dem. =130 GATANS LAGAR. En dag var det stor sorg i skolan. Sixten hade blivit överkörd av en bil och fått ena benet avbrutet. Nu låg han på lasarettet. Det var Sixtens egen skull, för han hade kommit från en sido-väg och med stark fart cyklat ut på lands-vägen utan att se sig för. Just där sido-vägen stötte till landsvägen, fanns en träd-gård med hög, häck. Sixtens far hade ofta sagt, att Sixten skulle se sig väl för, när han körde ut på lands-vägen. Där kom så många bilar, och därför borde han köra sakta och ge tecken.. Men Sixten hade kört i kapp med en annan gosse och varken givit tecken eller sett sig för. Chauffören hade också kommit till olycka med bilen. Han hade försökt köra åt sidan, så snart han fick se Sixten. Då hade han kommit ner i diket och fått ett hårt slag i bröstet. Fröken hade ofta sagt till barnen, att de skulle vara försiktiga, när de gick till och från skolan. Men de hade tydligen inte följt hennes råd. För att det inte skulle bli fler tråkigheter på grund av deras oförsiktighet, använde hon ett par timmar till att tala med dem om ,gatans lagar. De bodde ju så nära staden och reste ofta dit. Därför lärde hon dem också, hur de skulle gå och cykla, när de kom till staden. Fröken hade flera bilder, som hon visade barnen och talade med dem om. För att de riktigt skulle minnas, vad hon hade lärt dem, fick de rita av en del av bilderna och skriva upp gatand lagar. Här kan du se, vad barnen fick rita och skriva, och det är säkert bra, om du skriver och ritar på samma sätt. =143 Pär tvekade litet, men så räckte han tomten handen. »Det hand-slaget ska du inte ångra», sa tomten och tryckte till så kraftigt, att Pär kände det ända upp i axeln. »Fort-sätt nu med friskt mod! Men komihåg två saker: Det får aldrig vara något slarv och aldrig något skryt! Skräppan går sönder! Skräppan går sönder!» sa tomten och försvann. Pär gör skrinet färdigt. Pär kände ett kallt luft-drag, när tomten gick ut genom dörren. Det var, som om han hade vaknat upp ur en dröm. Framför honom på hyvel-bänken låg skrinet alldeles helt, men rosen var inte utskuren. Ingen människa kunde se, att det varit en bit av locket. Och bredvid låg kniven blank och nyslipad. Pär kände ny arbets-glädje. Han började genast skära ut rosen, och det gick så bra som aldrig förr. Snart stod skrinet färdigt, mycket vackrare än Pär någonsin hade hoppats. Så lycklig hade Pär inte känt sig på många år. När han vaknade på morgonen, var han lika pigg som de andra, fast han hade vakat i flera timmar. Far och mor och bröderna blev så förvånade, när de fick se Fumle-Pärs gåva. Och farmor fick tårar i ögonen av glädje. Om och om igen måste hon vända på skrinet och beundra det. »Tänk, att det är min Fumle-Pär, som har gjort det!» sa hon. Sedan skulle alla de andra titta på skrinet. Pär berättade, hur han hade arbetat på det om nätterna. Men om tomten sa han ingenting strax. Han var inte =162 Tomas får lära dig dimma. Tomas låg och tänkte på hur trevligt fiskarna skulle ha det tillsammans där nere i vattnet, och rätt som det var, somnade han. Då hoppade den lilla grodan fram och väckte honom. »Du ska inte ligga så där och sova, för då kan du falla i sjön och drunkna», sa hon. »Det är ju grunt vatten vid den här stranden», svarade Tomas. »Ja, men du bottnar knappast», sa grodan. »Det är bäst, att du lär dig simma genast! Följ med mig, så ska jag visa dig, hur man gör!» Så fick Tomas lära sig sim-tagen av grodan. Och när hån hade övat sig en stund, kunde han simma rätt bra. »Ser man på!» sa grodan., »Det där är riktiga tag! Knip ihop munnen bara, och bli inte rädd, när du får litet vatten i öronen! Om du hade haft sim-hud mellan bak-tårna, så hade du snart simmat lika bra som jag.» Just då kom Kerstin och Taxeman för att hämta Tomas till frukosten. Kerstin blev så förvånad över att Tomas kunde simma. »Tänk, så glad mamma ska bli! Nu behöver hon ju aldrig mera vara orolig, när du är nere vid sjön och leker!» sa hon. =179 ju kastas bort. För att Mats inte skulle fördärva mer senap, skaffade hon en burk med lock. Då flög Mats på burken flera gånger och försökte få upp locket, men det lyckades aldrig för honom. Mjölk drack Mats hos Svarta Sara, som han var god vän med. Ett par gånger i början försökte Svarta Sara köra undan honom och slog till honom med ena fram-tassen. Men Mats var inte rädd av sig utan hackade katten på nosen med sin skarpa näbb, och så fick han dricka mjölken i fred. Ibland fick Mats sitta i bur, och då lekte Svarta Sara med honom på ett så trevligt sätt. Hon stack sin yviga svans in i buren och svängde den fram och tillbaka. Då brukade Mats sätta sig på svansen för att få åka. Gick det för fort, blev Mats arg och hackade i svansen. Några gånger under sommaren flög Mats bort i grannens träd-gård. Där fanns det gott om körs-bär, och dem tyckte han så mycket om. Fastän han då träffade många andra starar, kom han alltid tillbaka, så snart han hade ätit sig riktigt mätt. På hösten fick Mats en sådan oro i kroppen. Då började han följa med de andra stararna, som vid, den tiden samlades i stora flockar för att flyga söderut. Till sist blev Mats borta två veckor, och Nisse trodde, att han aldrig mer skulle få se honom. Men en morgon kom han tillbaka och hade då med sig en annan stare, som var lika svart och glänsande som han själv. När Nisse kallade på Mats, kom han inte, men han sjöng så vackert. På efter-middagen flög han bort, och sedan såg de honom aldrig mer. Nisse trodde, att Mats hade skaffat sig en fru, och att han ville visa henne sitt hem och sina vänner, innan de reste till söderns varma länder. =206 var för något. »Ja, det är om hur man ska hälsa», sa Anna-Lisa. Då började vi skratta, men doktorn sa, att det var inget att skratta åt, för det kunde vi nog behöva ha en lektion i flera av oss. Och då såg Torsten och Lars-Olov så snopna ut, för doktorn tittade på dem, och de glömmer så ofta att ta av sig mössan, när de hälsar. Men så sa doktorn, att hälsa betyder något annat också, och det var om det som han nu tänkte tala. Att ha hälsan betyder att vara frisk till kropp och själ, sa han. Det betyder, att man är frisk och glad och stark. Och så berättade doktorn, att det finns tre läkare, som är ändå skickligare än han och som just kan göra oss friska och glada och starka. De heter doktor Sol, doktor Luft och doktor hatten, sa han. Skriv upp de orden med riktigt stora bokstäver, sa han. Och så skrev vi: SOL, LUFT, VATTEN. Sedan sa doktorn, att vi ska vara ute så mycket som möjligt i friska luften och låta solen lysa på oss. Och vi ska vädra ofta, så att den friska luften kommer in i rummen, och om nätterna ska vi helst ha fönstret öppet. Man kan ha en liten springa öppen på vintern också, sa han. Och vi ska härda oss med att tvätta oss med kallt vatten över hela kroppen var morgon, sa han. Det känns så varmt och skönt efteråt, och man blir inte alls så lätt förkyld, om man gör det. Då sa Hans, att vi har dusch hemma, och det tyckte doktorn var mycket bra. Det är inte alla, som har det, men det går precis lika bra att tvätta sig över hela kroppen med en tvätt-vante eller en våt hand-duk. Och så ska vi inte glömma att =216 =77