&&000 SWEDEN  for 1ST, 2ND AND 3RD GRADES  1930S           SWEDEN-123-30S.TXT
FORMERLY SE30123.TXT AND SE-123-30S.TXT
Edited by dph 26 may 2005 to LEX6 standards […; xxx-; line #s,#s; BUT NO
FIXES ON THE PROPER NAMES

CHECKED AGAINST XEROX PAGES

*** NOTE: this file NOW combines former SE-1ST-30S.TXT WITH
         SWEDEN-123-30S.TXT  TO FORM THIS ONE LARGE TEXT FILE


SAVED AS UTF-8 FILE

KATTEN OCH MUSEN.  
                                                                                         
&&111 

Katten lag pa lur.
Ratt som det var knep han en liten mus. »Nu liter jag upp dig», sa katten.
»Lat mig berdtta en saga farst», pep musen. »Beratta da!» sa katten. »Det var tva sma, sma mass»,
pep musen. »De var inte story da», sa katten. »De bodde i ett litet hus», pep musen. »De var inte
hus-villa da», sa katten. »De eldade i sin tilla spis», pep musen. »De behôvde inte frysa da», sa
katten. »Sa hitta' de ett stycke fldsk», pep musen. »De behôvde inte svdlta da», sa katten. »Det
stekte de i en gryta», pep musen. »De at det inte ratt da», sa katten. »Sa stdllde de det att svalna»,
pep musen. »De brande sig inte da», sa katten. »Var sa god, ddr star det!» sa musen. »Var, var?»
sa katten och snurrade runt.
»Jag vill bli rod som de rôda rônn-bdren», sa den stôrsta Iôken.
»Nej, jag biir hellre gul som lônn-IOven», sa den andra lôken.
»Jag vill bli vit som de vita moinen, det dr det vackraste jag vet», sa den minsta Iôken.
Men den fjdrde lôken sa inte nâgot.
Han lag och sâg pû de fladdrande Iâgorna. En sâdan iâga ville han bii lik, men det vagade han
inte sdja.
Sâ kom trdd-gârds-mdstaren. Han hade fyra krukor med sig och satte en lôk i var kruka. De fick
fin och god jord,
sa att de skulle kunna vdxa bra.
Och sâ satte han ner krukorna i en grop och tdckte vâl ôver med Idv.
Det blev vinter och snd i trdd-gârden, medan de smd Idkarna Iâg och drdmde. En dag fick de
komma upp
ur den mdrka gropen.

=6

TUPPEN, SOM GAV DET BASTA HAN HADE.
Det var en bonde, som dgde en stor, fin tupp, som han var sa god van med. Nid tuppen sag sin
herre ga over garden, kom han alltid och hâlsade. Och bonden brukade da stanna och sida nagra
vdnliga ord till sin tupp. Den bdsta mat tuppen visste var mask, och man •sag honom ofta ga och
leta mask i sop-hogen pa bak-garden.
En dag var bonden ledsen over nagot,
och han glomde da bort att hdlsa pC tuppen. Ndsta dag blev det pC somma sdtt. Men tredje
dagen, da bonden kom ut, mottes han av tuppen, som kom klivande med hogtidliga steg. Han
hade nagot i ndbben, som han lade for sin herres fotter. Sedan strdckte han stolt pa sig och gol,
som om han ville soja:

=14

Nastan var dag sken solen, och var dag badade far med barnen och larde dem simma. Det var
bara
Nisse och Lisa och Hans, som hann lara sig riktigt, innan far reste. Lill-Anders och Inga kunde
inte simtagen ordentligt, och Toto kunde inte simma ails. Men han sa, att han kunde simma. Han
lag pa magen i vattnet, dar det var aura grundast, och sprattlade med armar och ben, sa att det
stankte at alla hall. Det kallade han att simma.
Barnen ovade sig att ro ocksa, och Hans och Nisse rodde ofta i kapp. En dag satte Nisse upp en
stang med en sack pa i ekan, och Hans och han seglade. I borjan gick det riktigt bra. Men sa kom
en kast-vind, och da kantrade ekan. Lyckligtvis var baten pa grunt vatten, sa att de kunde vada i
land. Men bade far och farbror Anders forbjod dem alldeles att sec-la pa det sattet. Ekan dugde
inte att segla med, for den hade flat botten, sa de. En segel-bat maste ha en tung kol, och det hade
inte ekan.
Pojkarna var fôrst sa ledsna, for att de inte fick fortsatta att segla. Men sa trostade de sig med att
talja segel-batar och leka med dem nere vid stranden. Det var Lisa och
lill-Anders och Inga ocksa
med om. De gjorde en stor hamn och hade manga batar. Sedan lastade de batarna med alit
mojligt och seglade till frammande lander. For att kunna fora batarna vadade de i vattnet och
styrde dem med spon.

=15

TROLLET.
En kvdil, da Toto hade lagt sig
och mor trodde, att han sov sa gott, kom hon in i hans rum for att ta sin sax. Da fick hon se, att
Toto satt vaken i sin bddd i mOrkret. AIIdeles tyst satt han, han som annars alltid pratade. »Men
Toto, hur dr det fatt? Sover du inte?» sa mor. Toto bora stirrade bort mot en vra, ddr nagot grâtt
lag Over en stol. »Vad dr det ddr?» viskade han, och pekade mot stolen. Mor sag bort mot vran.
»Det dr ju baya en filt», sa mor och lyfte pa den. Da drog Toto en suck av Idttnad.
»Toto trodde, au det var ett troll», sa han. Och sa lade han sig ner och somnade strax.


=18

TOTO BERATTAR SAGOR FOR LISA.
Toto: Vet Lisa, att det var en gosse,
som var ute i skogen for att plocka bar. Men han hittade inte nagra bar, och da blev han sa ledsen.
Da matte han en liten hare. »Var inte ledsen, jag ska visa dig, var det finns bar», sa haren.
Och de hittade sa mycket bar, sa mycket bar. Och ndr han kom hem, bjôd han far och mor och
alla barnen.
For det var den gossens fddelse-dag, ser Lisa!
Lisa: Ken Toto inte nagon mer saga?
Toto: Jo, det var en annan gosse, som var ute i skogen fbr att plocka bar.
Och han hittade inte nagra bar, och da blev han sa ledsen. Da matte han en tupp. »Var inte
ledsen», sa tuppen.
Jag ska visa dig, var det finns bar.» O.ch de plockade alideles fullt med bar,
och sen bjad han far och mor och alla barnen, far det var den gossans
addelse-dag.
Lisa: Men det var ju samma saga.
Toto: Nej, det var visst inte samma saga, far det var en tupp i den hdr sagan!

=20 

har nog gàtt av vid fel station, fôr dâr var ingen och môtte henne. Hon stod sâ ensam och gr .t,
den lilla stackarn.»
Nâr farbror Anders sa sa., bôrjade den lilla flickan grata pâ nytt. Farmor hade nu kommit fram

till bilen, och hon slog armen om henne och tog vâskan.
»Skulle du till farmor, passar det ju bra, att du bor hos mig, fôr jag heter farmor», sa hon.
Flickan torkade tarama och stack sin hand i farmors och £aljde med henne. Hon sâg sâ n6jd ut,
och det var inte underligt. S .mre kunde man ha det .n att fâ bo hos farmor, tânkte barnen.
»Vad heter hon?» frâgade de farbror Anders.
»Hon heter Signe och r snart sju âr. Men hon har aldrig varit pâ landet fôrr», sa farbror Anders.
»Det âr allt vad jag vet, men i rporgon ski jag ta reda pâ hur det h .nger ihop med den har saken.
- Nu fa.r Hans och Nisse hjalpa mig att tvâtta bilen, fôr den har blivit sâ smutsig av allt ler-vattnet pâ =vgarna.»

Fôrst efter en hel vecka fick farbror Anders reda pâà vart Signe skulle ta v gen. Hennes farmor
bodde ensam nâgra mil d rifrân. Men hon var sjuk och hade blivit fôrd till
sjuk-huset just den
dagen; dâ Signe skulle komma. D rfôr var det ingen, som môtte henne vid tâget. Nu var hennes
farmor litet battre, men hon kunde nog inte bli frisk och fâ komma hem pâ iera veckor an.
Under tiden hade Signe kommit att trivas pâ Lovsta.

=23


Da gick hon till repet: »Kdra rep, ddng slaktaren, far slaktaren viii inte slakta oxen, oxen viii inte
dricka vattnet, vattnet viii inte sldcka eiden, eiden viii inte brdnna riset, riset viii inte basa
gossen, och gossen viii inte ga i skolan!» -- »Nej», sa repet.
Da gick hon till rattan: »Kara râtta, gnag sander repet, far repet viii inte ddnga slaktaren,
slaktaren viii inte slakta oxen, oxen viii inte dricka vattnet, vattnet viii inte skicka eiden, elden
viii inte branna riset, riset viii inte basa gossen, och gossen viii inte ga i skolan!» - »Nej», sa
rattan.
Da gick mamman till katten: »SnOila Kisse, tag rattan, far rattan viii inte gnaga repet, repet viii
inte ddnga slaktaren, slaktaren viii inte slakta oxen, oxen viii inte driccka vattnet, vattnet viii inte
sldcka eiden, elden viii inte brdnna riset, riset viii inte basa gossen, och gossen viii inte ga i
skolan!» -_»Ja-a-am», sa katten.
Och katten pa rattan och rattan pa repet och repet pa slaktaren och slaktaren pa oxen och oxen, pa
vattnet och vattnet pa eiden och eiden pa riset och riset pa gossen  och gossen till skolan!!!

=29

nar den fick se Anders' f rger och fina, vita papper. =Darfôr lyste den rakt pâ papperet, just som Anders fôrsôkte mâla en gul ring-blomma.
»Ska det d r vara ett portr .tt av mig?» frâgade solen.`
»Inte», sa Anders. »Ser du inte, att det âr en ringblomma?»
»Du kan inte mâla lika vackert gult som jag», sa solen.
»Vad har du mâlat dâ?» sa Anders.
»Har du inte sett, hur Lint jag mâlar molnen ibland om kv llarna?» sa solen.
»Jo, det fôrstâs», sa Anders. »Men du mâlar bara rôtt och gult, fôr du har v l inte nâgra andra =frger. Men titta h .r, sâ mânga andra farger jag har!»
»Jag har precis lika mânga», sa solen. »Jag har rôtt och gult och grônt och blâtt och violett,
alldeles som du.»
»Men du vet nog inte, att man kan blanda gult och biatt, nâr man vill ha grônt, och rôtt och blâtt,
nâr man vill ha violett», sa Anders. »Det har far l rt mig.»
»Som om jag inte visste det», sa solen och v rmde
Anders i nacken, sâ att han mâste ta av sig mossan. »Stôr mig inte sâ dar!» sa Anders. »Du skiner fôr
starkt pâ papperet. Jag kan ju knappt se f rgerna.» »Titta upp dâ, sâ far du se vackra =frger!» sa solen.
»H r kan du se, hur jag mâlar!»
Anders tittade upp och sag den vackraste regn-bâge,

=34

»Var sâA god», sa Klas f6rstâs, »hoppa opp har bakom oss!» - »Nu far farbror visa v gen», sa dâ
Bibbi helt fbrl gen.

Genom skogen med god fart hem till trollet kom de snart, och i dorren till hans stuga stod hans
tjocka fru och buga'.
»Hôr du, k ra vânnen min», trollet sa till gumman sin, »sâtt nu Pram tvà stora glas, har ska bli ett
Pint kalas!»

SKAT-MOR.

Skat-mor har sa brâtt, sa brâtt, ty hon ungar fem har fatt i sitt bo i hagen. Skate-ungar, nakna,
smâ, skrika, om de inte fa âta hela dagen.


=38


BREV FRAN HANS TILL KLAS.
Lovsta den =18 juli.
He) pa dig! Hur har du det inne i staden? Mor skrev, 'att du har kommit hem nu frân din
ang-batsresa med morbror Erik. Du ma tro, att vi har livat har pa Lbvsta! Men vi arbetar ocksa.
Just nu har vi varit med om slattern. Du, sôm bor i stan, vet val inte, vad slâtter dr. Jo, det ar
ho-skord. Man slâr graset, fbrstâr du, och sedan hanger man upp det pâ hassjor att torka. Nar det
har blivit torrt, kor man det i stora lass till ladorna och lagger in det dar. Du ma tro, att det ar
roligt att aka i ha-lass!
Vi har hjalpt till med slattern allesammans utom smabarnen. Farfar och farmor var ocksa med.
Farbror Anders =krde slâtter-maskinen. Du ma tro, att den skar av graset kvickt. Det gick i ett
enda huj. Men graset, som vaxte vid dikes-kanterna och pa de steniga vallarna, kunde inte tas
med maskinen. Det slog Mattson och Jonas med liar.
Vi andra rafsade ihop hbet och hangde upp det
pa hassjorna, som Mattson hade
satt upp. Du vet kanske inte,
att hassjor ar stanger, som man
satter upp sa har. Det ar svârt
att slanga upp hbet sa dâr hbgt.
Vi hade riktigt fint vader, sa att hôet torkade pa en vecka. Det var val tur! Om det kommer.
  
=46

»Snalla Hans, gunga Toto!» bad Toto.
>>Ne), jag har inte tid, du fâr reda dig sjalv», sa Hans. Han hade fâtt tag i ett tra-stycke och
barjade tâlja en bât.
»Vad ska det d r bli?» frâgade Toto.
»Kom inte hit, for kniven âr vass! Hall dig i sandhogen!» sa Hans.
»Men Totos hink ar borta» , sa Toto.
»Ta en gammal burk i stdllet, och tyst nu!» sa Hans.

Toto gav sig i vag for att leta efter en burk, och sâ hittade han en vid
husvaggen. Han arbetade
lange med att fâ upp locket, och till sist gick det.
Men det var nâgot, som rôrde sig i burken. Toto stod en lâng stund och tittade ner i den. Sedan
sa han: »Stackars smâ maskar, de har inte nâgot hus, bara en gammal burk. Toto ska gôra smâ
hus ât maskarna!»
Sâ traskade han bort till potatis-landet. D r hittade han en pinne, som han stack hâl i jorden med,
och sâ tog han upp en dagg-mask ur burken och makade ner den i hâlet.
»Sâ ja, lilla masken, nu fàr du ett hus», sa Toto och t ppte till hâlet med jord. Sâ borrade han ett
nytt haI med sin pinne. Han arbetade, sâ att han blev jordig bade pâ h nderna och pâ kl derna
och pâ nâsan med, och snart hade han hus ât alla maskarna.
Nor mor och Lisa kom hem, satt Toto sa glad och bakade sand-puddingar, och Hans hade just
fâtt sin bât f rdig.
DA kom Que tillbaka for att hdmta Hans. 

=49


Det var bara Inga, som inte ville vara med om den leken. Hon tyckte, att det var mycket roligare
att leka lagard med •sina kor, som hon gjort av grankottar. lbland lekte de ocksa »Dunk» eller
»Rymmare och fast-tagare». Och en gang lekte de »Ingen rôvare finns i skogen». Da blev Inga sa
radd, att hon gall-skrek, nar rbvaren kom rusande fram ur snaret.
Allra mest tyckte de om en lek, som de hittat pa sjalva. Den kallades
Jagareleken», och de lekte
den
skogen. En var jagare, och de andra var vilda djur. Fôrst bestamde var och en, vilket djur han
skulle fôrestalla. Sedan valde de sina bon pa lampliga stallen. Den som var fagel gômde sig i ett
trad, och raven krop in i ett snar.
Jagaren fick sta och halla for ogonen, tills alla hade gômt sig. Sedan gick han pa jakt med
jagare-vaskan full av kottar. Det djur, som han fôrst traffade med en kotte, skulle bli jagare i hans
stalle. Men i boet fick ban inte skjuta nagot djur.
Den leken kunde de leka hur lange som heist. Det var sa roligt att vara djur och skutta omkring
pa alla fyra eller flaxa med armarna liksom faglarna med sina vingar. 
Lill-Anders var hare en
gang, och han fortsatte att skutta omkring for sig sjaly pa angen i fiera timmar, nar de andra hade
slutat leka och gatt in.
En annan mycket rolig lek var att hoppa i h pa logen. Barnen hoppade hôgt uppifran, sa att de
sjônk djupt ner i hôet. Da sa de, att de drunknade.

=52

En stund forgick, och Tuttemuj undrade, om hans lilla bla mossa kunde flyta pa vattnet. Jo, den
flot liksom Aran. Kunde man osa vatten i den? Ja, den holl vatten.
Men kunde kangorna flyta? Tuttemuj drog av sig bada kangorna, och ganska riktigt, de kunde

flyta. Nu hade han tre batar i sjon: mossan och bada kangorna. Det var ju en hel flotta!
Mossan och kangorna behagade inte folja med kanoten. Bort flot de liksom aran. Den lilla
handen racktes ut efter dem, men armen var for kort.
Tuttemuj satt nu i strump-fotterna. Lika garnakunde han vara bar-fota. Han drog av sig strumporna och forsokte osa vatten i dem.
Nej, vattnet rann igenom dem, och de kunde inte flyta. Tuttemuj slangde dem ifran sig. Den ena
foil i sjon och drunknade.
Vinden blaste mot andra stranden, och ratt som det var, drev kanoten i land. Tuttemuj beslot att landstiga. Men vad var det, som rorde sig dar bland albuskarna? Tuttemuj klev ut pA en sten inte langt fran stranden. Han rakade da sparka ut kanoten. Den for sina egna vagar liksom Aran, mossan och kangorna. Borta var den.

Nu stod Tuttemuj bar-fota pa stenen och amnade sig i land. Men dar var annu vatten mellan
stenen och land. »Det gor ingenting, jag simmar», tankte Tuttemuj. Han hade glomt, att han inte
kunde simma.
I detsamma kom nagot fram ur buskarna, det var en ko. Efter henne kom annu en ko och Mer en
ko, och slutligen kom en oxe. De ville till vattnet for att dricka.


=62

gumman med de tretton ogonen tankte pa vilken stor familj, hon skulle kunna fa, om hon slapp
att bli uppaten av grisarna.
En dag kom nagon och oppnade kallar-dorren pa vid gavel; och ljuset blev sa starkt, att
potatisarna inte kunde oppna mer an ett oga i taget. Den har gangen skulle inte bara nagra fa
potatisar hamtas utan en hel sack satt-potatis. Just som man amnade ga igen och potatis-gumman
var rent hjart-angslig, att hon inte skulle fa komma med nu heller, ropade nagon: 'Se, det var mig
en baddarel' Och sa fick hon folja med i sacken.
Ett tu tre kandes det liksom en jord-bavning, och alla potatisarna trillade ut pa marken mitt i
solen. Da maste de blunda med alla ogonen pa en gang, for sa ont gjorde det. Nar de sedan kom
ner i sina hal, och jorden lag tat och mjuk och varm omkring dem, tyckte de, att de hade kommit
till himlen.
A, vad potatis-gumman trivdes i jordenl Hon hade inte legat dar lange, forran ett par langa
maskar kom fram och bugade sig for henne. Hon var den vackraste potatis, de sett under hela sin
levnad, sa de.
Da skrattade potatis-gumman, sa att tre groddar sprack fram och krop ut i myllan. Synd bara, att
potatis-froknarna i kallaren inte fick se, hur hedrad hon blev!
Snart fick den stora, knoliga potatisen sa mycket att tanka pa, att hon glomde alit som varit. Hon
fick det ena lilla barnet efter det andra. Hur hon an holl fast dem med langa tradar„ sa var de sa
okynniga, att hon inte visste, vad hon skulle ta sig till. Den ena ville hit, den andra dit, och drog
hon for hart, kunde trâden ga sonder, och da visste hon

=66



Pojken satt och spelade pa. en vass-pipa. »Var bor du?» fragade Lasse.
»Ibland har och ibland dar», sa pojken.
»Vem ar din pappa och mamma da?» sa Lasse.
»Far, han ar sa kall och strung slakt med nordan-vinden. Mor gar varm pa blomster-ang, mjuk
och skar om kinden. Sjaly sa ar jag far mins drang, haller mor i kjolen, att hon ej i hastigt flang
rymmer bort med solen»,
sjong pojken.
»Jag forstar inte alls, vad du sager», sa Lasse.
»Forsok att gissa, vad jag kan beta.
Jo, far mins gladje och mor mins trost. September kallas jag, ma du veta, och mor ar Sommar,
men far ar Host»,
sjong pojken.

»Snalla September, ge mig bollen», sa Lasse.
»Ta den, om du kan», ropade September och slangde bollen over Lasses huvud rakt ner i
krus-barslandet. Och sa hoppade han ner ur tradet, och Lasse hasade efter.
Nu fick Lasse se, att ur krus-bars-buskarna kom framkilande fiera sma grona pojkar och borjade
springa efter bollen, och snart lag de i en hog och- slogs om den.
»Lat bli att slass, pojkar!» ropade September.

=67

MASK-ROSOR.
Solen ar var gud-mor, ja, ja, ja,


battre kan val ingen ha, ha, ha. Over alla berg och Over alla backar


dansa vi sa latt i skor med garna klackar. Gula hattar vaja,
gaona skarpen svaja,


hela varlden gar i dans, san.
T rad-gards-mastarn sager: » Fult, fuit, fuit, graset lyser bara gult, gult, gult! Har i parken sta visst
hundra millioner, och pa gardet gro visst tusen billioner. Hit och rensa, ungar,


har finns hela dungar


bara, bara skrap, ja, skrap, san!»
Det bryr vi oss inte om, om, om,



de ma garna komma, kom, kom, kom! Ha vi lyst i solen for en timme bara


som sma solar sjalva, tindrande och kiara, fa ni garna ta oss,


ma ni garna dra oss,


inte grata vi for det, san!
Men nu ska vi saga er, er, er,


att det kommer manga fler, fier, fler.


Ryck oss upp med roten med besvar och moda, hela slakten kan ni anda aidrig doda. Har ska
komma nya,


livade och krya,
b
ar âr :ullt igen i kvall, san!


=79

tala om fôr trollet, utan han stod dar och sôkte och mumlade. Och till sist sa han: »Nu har jag
hittat det. Sa har ska farbror saja: 'Hokus pokus, tandstickor och sakerhets-nalar'!» Det kunde da
inte skada prinsessan, fôr det hade han satt ihop sjaly.
Trollet tyckte, att det lat riktigt bra, och han fôrsôkte saga efter: »Pokus jokus - ne), hur var det
du sa?»
Det visade sig, att det var lika omôjligt att fa det h r i huvudet pa trollet som det hade varit med
bok-stav erna f arut.
»Puh», sa trollet till sist, »jag tror, du far komma med och saja det sjalv.»
Sa laste de dôrren och gick till halan, dar prinsessan satt och grat. Och hon tittade inte upp en
gang, nar de kom in.
»Sa) det!» viskade trollet och knuffade pa pojken. »Hokus pokus,
ja-ska-radda-dej, sa pojken, sa
fort han kunde.
Prinsessan slutade strax att grata och tittade upp. Dar stod ju en riktig pojke. Han hade sagt, att
han skulle radda henne, och nu log han och nickade at henne. Prinsessan torkade tararna och log
tillbaka.
Trollet hade inte markt, att pojken andrade litet pa orden. »Det dar gjorde du som en hel karl!» sa
han fôrtjust.
»Ja-ha», sa pojken, »far jag nu kistan med guldet,
som farbror lovade mej?»
»Den ska jag strax hamtâ at dig», sa trollet. »Vanta litet!» ropade pojken, »fôrst maste jag ha
nagon, som kan bara hem den at mig.»
Trollet fôrsvann och kom snart igen med en stor
bjorn, som han hôll i nack-skinnet.

=82

och alla stadens pojkar sprang med vatten-hinkar for att slacka. Men det var forgaves. Hela raden
hus brann ner till grunden, och alla som agde husen blev sà ledsna.
Men just som de stod och var som varst ledsna, kom en rik man resande till staden. Den rike
mannen hade bott i Flader-koping, nar han var barn, och sedan hade han varit borta i frammande
land och fortjanat mycket pengar. Han sa: »Nu ska ni inte vara ledsna langre, for jag ska kosta pa
att bygga upp alla husen at er! Men ett villkor gor jag, och det ar, att var och en ska lâta bygga
sitt hus alldeles efter eget huvud, sa att man kan se utanpâ det, vem som bor inuti!»
Alla blev de sà glada. De tackade den snalla mannen tusen gânger och lovade gora, som han sa.
Har ser du alla de nya husen! Gissa nu, vilket som ar hatt-makarens och
urmakarens och
sockerbagarens och kruk-makarens och paraply-makarens och glas-mâstarens och gamla skeppar
Oster-mans och de » smàà froknarna Qvists!


=89

TOPP, TIPP OCH TOTT.
I skogen stod sma-granarna Topp, Tipp och Tott heft overkladda med sno.
»Se, sa fina palsar vi har fàtt pa ossl» sa de till den stora granen, som stod bakom dem.
»Tyst, barn! St6r mig inte, jag sover!» sa den stora granen.
»Nu kommer det en gosse och en flicka hit, och det ligger nagot blankt pa deras kalke. Vad ar det
for nâgot?» sa Tott.
»Det ar en yxa, och nu far ni gomma er val under
snon!» sa den stora granen.
»Vad ar en yxa for nâgot?» fragade Tott.
I detsamma var barnen dar, och granarna teg. »En av de dar smâ granarna skulle passa bra till
jul-gran!» sa flickan.
»Det ar svàrt att se, for det ar ju sa mycket sno pa dem», sa gossen.
»De ser ut, som om de var syskon, for de star sa nara ihop», sa flickan. »Det ar ju, som om det var
du och jag och lillan! Tycker du inte, att d'en minsta liknar lillan?»
»Ajo, nagon likhet ar det kanske. Den langsta ska val vara jag, och den dar mellersta ar val du.
Och den dar stora granen dâr bakom ar nog deras mamma. Men nu har vi inte tid att sta har
langre! Kom, sa gar vi langre in i skogen!» sa gossen.
Och sa gick barnen.
»Det var da for val!» sa den stora granen och ruskade pa sig.
»Ar vi syskon?» fragade Tott. »Vad ar syskon for nagot?»

=94
         Far gick bort och klappade Lill-Blacken pa halsen. »Kor da!» sa han.
     Det blev en Lang dag for Lill-Blacken och for oss
     dar hemma. Sjukdomen tog till, och jag kande mig
. Bar-huvad gick jag ut i den starka kylan norgon-     och stod dar och lyssnade efter bjallrorna.
ngslig till mods gicle jag in igen och smog mig pa ch fun-  ta in i sjuk-rummet.
:    Varje gang min bror hostade, vande mor sig om
ch sag med fortvivlan pa oss andra.
»Han kan vara har vid toly-tiden», viskade far. »Vad
ar klockan nu?»
     »Fem», sa mor. »Det blir for sent. Det ar lângt
till klockan tolv.» Och sa, borjade lion grata.
     Nej, nu kunde jag inte sta ut langre. Till halften
kvavd av tarar smog jag mig ut igen. Ingen brydde n, Ola,   sig nu om vart jag gicle eller vad jag
 Jag borjade ater lyssna, fastan jag ju visste, att det inges
ting tjanade till. Men tyst! Var det inte bjallror? A nej, det var det nog inte. Men det hordes
i alla fall liksom en underlig klang i luften. Hun
s krans   darna skallde i grann-gardarna, men inga bjallror hor
svarta    des. - Jo, jo! Det var bjallror. - Jag holl andan
och stirrade utat vagen. Bara det nu var Ola och
Lill-Blacken! - A jo, det var Lill-Blackens kara, gula, id has-  hog-burna huvud. Jag rusade
in, stortade i vildaste fart uppfor trappan, foil omkull, men reste mig upp
     igen, for in i sjuk-rummet och bort emot sangen till
mor och vaste fram: »Mor, Lill-Blacken kommer!»
»Vad sager du?» viskade mor och reste sig hastigt. st, nar  »Du misstar dig nog, min gosse», sa
far och skyn
dade till fonstret.


=113

Sedan ville Jack inte ga ifran telefonen, utan farbror Anders maste till sist, leda ut honom pa
garden och binda honom.
Sa snart Jack kom los, sprang han in till telefonen igen och skallde och gnallde, anda tills farbror
Anders ringde upp hans husse. Da blev Jack glad igen och larde sig sa smaningom att tycka om
farbror Anders ocksa.

JACK AR SLUG.
Jack stod nastan alltid bunden. Det hade han inte varit van vid fôrr, och det var hans stora sorg.
Endast pa kvallarna fick han ga lôs. Da tog farbror Anders honom med sig ut pa akrarna och
angarna, och da hoppade Jack av gladje. Sa fort de kom hem igen, band farbror Anders honom
vid hundkojan. Da sankte Jack svansen och sag ledsen ut.
En kvall sprang Jack hem i fôrvag, och fastan farbror Anders kallade pa honom, ville han inte
komma tillbaka. Nar farbror Anders kom hem,•satt Jack alldeles stilla vid sin koja, men hans
tjuder lag inte pa det vanliga stallet.
Farbror Anders letade en stund efter tjudret, och Jack sag noga pa. Till sist fann farbror Anders
det val gômt under hund-kojan. Han tog fram det och faste lader-remmen om halsen pa Jack, som
da blev sa ledsen, som endast en hund kan bli. Men farbror Anders fôrstod inte, varfsr Jack sag
sa ledsen ut.
Pa, samma satt gick det de fôljande kvallarna. Da fôrstod farbror Anders, att det var nagon, som
gômde tjudret. Han sa till Nisse, att han skulle se efter, vem det var, som stoppade det under
hund-kojan.

=120

och hittade snart en liten dsd mus, som lag till hâlften gômd under mossan. Tyst och fôrsiktigt at
han upp musen, men hur det var, sa sag de andra honom. Musen var da redan fôrsvunnen, men
nu bôrjade aven de andra leta, och de hittade ocksâ môss. Smâmicklarna hade fâtt sin forsta
lektion i jakt, och snart var de riktigt skickliga i att sôka reda pa de môss, som mamma mickel sl
.pade hem och gômde, fast n gom-st llena blev allt svârare.

En kv ll kom nâgot nytt. Mamma mickel tog sina smaA med sig till en gr s-bevuxen plats ndra
ett stort Aker-falt. Hon uppmanade dem att soka, men d r fanns inga dbda moss g6mda. =Dar
fanns i st llet levande, pigga moss, och smâ.-micklarna larde sig snart konsten att fanga dem
ocksa. Sa snart de horde prassel i gr set, rusade de strax 1 vag. Men de kom alltid for sent, och
medan de sprang omkring och f6rde vâsen, satt mossen nere i sina bal.
Till sist trottnade smâ-micklarna, men dâ bbrjade deras mamma, som hela tiden suttit alldeles
ororlig, sin jakt. Sa snart ett prassel hordes, tog mamma mickel ett sprang sa blixt-snabbt, att ett
par av sma.micklarna i forskr .ckelsen hoppade hogt upp i luften. Mamma mickel kom ned med
framtassarna i en gr stuva ett par meter fran den plats, =dar hon suttit, och sa hade hon fangat sin
forsta mus. Sma-micklarna tittade noga pâ och bOrjade snart =anvnda samma knep. I =b6rjan blev det mest gras de fângade, och det drojde en god stund, innan nagon av dem lyckades. Sa smaningom =larde de sig dock att =avg6ra, var bytet fanns, att ta spranget i r =tta gonblicket och att slâ. ner precis pa rdtt plats. Nar sommaren var slut, bade de lart sig jaga pâ egen hand.


=121

hur =vdl Anders och Greta hade sett efter hans fâr. Han var sa glad, att hela hans ansikte lyste.

>>Det hâr ska du fâ till minne av Krull-topp», sa han till Anders och gav honom ett paket. - »
Hâr dr ett paket till Greta ocksa. Men ni far irate oppna dem, forr n ni sitter pâ tâget.»

Mormor tyckte, att det var sâ svârt att skiljas frân barnen. De tyckte ocksâ, att det var svârt att
skiljas frân mormor och frân alla vdnnerna pa f .bod-vallen. Anders sa, att det i alla fall var en
trost, att han fick sdllskap med Krull-topp ner till byn.

Mormor tog barnen i famn med târar i ogonen och =snde med dem smor och ett stort paket tunnbrod till mor.

Sa âkte de ner med Klock-Lars. Krull-topp sprang fore med fâr-flocken och sag morskare ut vanligt. Men =n5r Anders tog Larval av honom nere vid Klockgârden, sag han ndstan ledsen ut och brakte sorgset.

»Jag kommer igen ndsta sommar!» trostade Anders honom.

Snart satt Anders och Greta pâ tâget igen och viftade Larval At Klock-Lars och Klock-Anna.
Och sâ kilade tâget i vâg, tuff, tuff, tuff.

Inne i kupén oppnade Anders och Greta sina paket, som de fâtt av Klock-Lars. De blev sa glada.
Greta hade fatt ett par vackra vantar, som Klock-Anna sj lv hade stickat av den vitaste lamm-ull.
Och Anders hade fâtt en riktig klocka, som Klock-Lars hade gjort.

Anders mâste ta upp sin klocka gang pâ gang for att se efter, om klockorna pâ stationerna visade
ratt tid. Och for var gang iyste han pâ nytt, vad som

stod pâ bak-sidan av klockan. Dar stod: Till Anders p
frân In-ans van Krull-topp.

=131


Ratt som det var, Lick hon sin ônskan uppfylld. Inne i mat-boden i den môrkaste vràn stod
nâgonting, som sâg ratt mârkvârdigt ut.
;»AI-la!» sa den lilla râttan, »dar har vi det dar, som manniskorna tycker ar sà kvickt pâhittat, en
râtt-falla med en flask-bit pâ en krok. Det ska vâl vara listigt! Som om inte varenda râtta visste,
att man blir fângad, nar man ater upp flask-biten! Inte ar man sà dum och biter i flâsket. Nej,
nâgot bâttre fâr det alit vara fôr att lura en râtta, som har tankarna med sig.»
Râttan gick nâ.rmare fâllan. Att se pâ den kunde ju inte vara farligt fôr en klok râtta. Men det
kunde vara bra fôr de andra râttorna, att en riktigt kvick och slug râtta undersskte fâllan. Sâ
kunde hon lara dem att akta sig far den.
»Det var fint och gott flask, de har satt dit, i alla fall», sa den lilla rattan fôr sig sjaly. »Det luktar
sâ skônt, att jag mâste nosa pâ det! Fallan kan val inte slâ ned, bara fôr att man luktar pâ
flâsket. Det bôr den dummaste râtta kunna begripa.»
Den lilla râttan gick alit nârmare, och lukten blev allt starkare. Hon kunde inte lâta bli att nosa
litet pâ det rara flâsket. Men knappt hade hon rart vid kroken, dar flâsket satt, med sina smâ
tassar, forran fâllan slog ihjal henne. -
»A, vad det var skada pâ henne, som var sâ klok!» sa de gamla râttorna och bôrjade grâta och
torka sig i ôgonen med svansen. »Hon hade visst blivit nâgot stort, om hon hade fâtt leva!»
»Det tror jag inte», sa en gammal vresig râtt-moster. »Hon var inte klokare an vi andra. Hon bara
inbillade sig, att hon var det.»

=152

GATANS LAGAR.
En dag var det stor sorg i skolan. Sixten hade blivit ôverkôrd av en bil och fatt ena benet
avbrutet. Nu lag han pa lasarettet.
Det var Sixtens egen skull, fôr han hade kommit frân en sido-vag och med stark fart cyklat ut pa
lands-vagen utan att se sig fôr. Just dar sido-vagen stôtte till landsvagen, fanns en trad-gard med
hog hack. Sixtens far hade ofta sagt, att Sixten skulle se sig val fôr, nar han kôrde ut pa
lands-vagen. Dar kom sa manga bilar, och darfôr borde han kôra sakta och ge tecken. Men Sixten
hade k,5rt i kapp med en annan gosse och varken givit tecken eller sett sig fôr.
Chauffôren hade ocksa kommit till olycka med bilen. Han hade fôrsôkt kôra at sidan, sa snart han
fick se Sixten. Da hade han kommit ner i diket och fâtt ett hart slag i brôstet.
Frôken hade ofta sagt till barnen, att de skulle vara fôrsiktiga, nar de gick till och fran skolan.
Men de hade tydligen inte fsljt hennes rad.
Fôr att det inte skulle bli fier trakigheter pa grund av deras ofôrsiktighet, anvande hon ett par
timmar till att tala med dem om gatatzs lagar. De bodde ju sa nara staden och reste ofta dit.
Darfôr larde hon dem ocksâ, hur de skulle ga och cykla, nar de kom till staden.
Froken hade fiera bilder, som hon visade barnen och talade med dem om. For att de riktigt skulle
minnas, vad hon hade lart dem, fick de rita av en del av bilderna och skriva upp gataizd lagar.
Har kan du se, vad barnen fick rita och skriva, och det ar sakert bra, om du skriver och ritar pa
samma satt.

143

»Ja, Larval da», sa tomten. »God somn och roliga drommarI»
»Nej, ga inte an», bad bussen. »Du som ar tomte kàn val trolla? Kan du inte lata mig bli
spar-vagn i stallet for buss?»
»Vanta, tills du har somnat», sa tomten. »Just som du har somnat, ska du saja: 'Snipp, snapp,
snut!' Da sker alit som du onskar.»
Sa forsvann tomten.

Bussen stod kvar och forsokte somna. Han laste alla namnen pa hall-platserna fram och tillbaka,
tills det borjade surra allt somnigare i honom.
»Nu sover jag, och nu vill jag bli spar-vagn», tankte Gustav Adolf. - »Snipp, snapp, snut!»
I detsamma var han en stâtlig, ny-màlad spar-vagn, som gick pâ blanka skenor med slap-vagn
efter sig inne i staden.
»Det har ar annat an lands-vagen», tankte han. »Nu kanner man, att man lever!»
Dar fanns stora hoga hus med manga hundra fonster. Fullt med spar-vagnar, bilar, cyklar,
manniskor och hundar rorde sig om varandra. Men det var inte en sâdan rora, som det sag ut. I
gat-hornen stod trafik-poliser med fina vita handskar pa handerna och styrde det hela bara med
att hâlla handerna pa olika satt. Gustav Adolf tyckte, att sadana poliser maste vara de maktigaste
manniskor i hela varlden.
Han markte snart, att det var brakigt inne i staden. Hall-platserna lag tatt, och manniskorna steg
standigt av och pa, och de traskade i ett genom honom. Gustav Adolf var van vid minst en
timmes uppehall mellan varje tur, men har gays intet and-rum ails.

144
Men de elaka pojkarna fortsatte att plaga honom. Till sist bôrjade Par darra av vrede och blev
eld-rôd i ansiktet, men han teg fort-farande.
Ratt som det var, steg Johan upp pa en bank. Han latsade, som om han bar en stor korg pa armen,
och harmade Pars mamma, som handlade med grôn-saker och ofta kom fôr att hamta sin gosse
vid skolan. Fiera av kamraterna skrattade hsgt at Johans tilltag.
Da farlorade Par besinningen. Han grep sitt blackhorn och kastade det av alla krafter mot Johan.
Men Johan bôjde sig ner, och black-hornet traffade i stallet lararen, som just kom in genom
dôrren.
Alla skyndade sig till sina platser, och det blev dôds-tyst i klassen.
Lararen gick med rynkade ôgon-bryn upp i katedern. Hans rôst skalvde av vrede, da han fragade:
»Vem gjorde det?»
Ingen svarade.
Lararen upprepade sin fraga med hôgre rôst.
Harald tyckte synd om Par. Han reste sig och svarade med lugn rast: »Det var jag.»
Lararen sag skarpt pa Harald och sedan pa kamraternas hapna ansikten. »Det var iizte du», sa han.
Darpa fort-satte han efter en stunds tystnad: »Den som har gjort det ska slippa straff, bara han
erkanner.»
Nu reste Par sig och snyftade: »De slog mi, 'och gjorde narr av min mon Jag tankte inte pa vad
jag gjorde - - och sa.
Satt dig ner, Par», sa lararen. »De soin har retat Par ska stiga uppl»
Fyra pojkar reste sig och stod med sankta huvuden.

»Ni», sa lararen, och hans rôst lat sa fôrakt-full,
»ni har fôrolampat en kamrat, soin aldrig har gjort er


=153

gaste att lara, men han fôrstôrde alit, vad han fôrsôkte sig pa.
Brôderna skrattade at honom. Hans far skakade misslynt pa huvudet. Och sa fick han heta
»FumleP r».
P r bet ihop tanderna och anstr ngde sig av alla krafter. Men raft som det var sprack tr stycket,
eller ocksa brôt han sônder kniven eller skar sig djupt i tummen.
»Du kan inte slôjda!» sa master Lars. »Ut med dig pa garden och hugg ved i stâllet! Men akta dig,
sa att du inte hugger av tarna!»
Fumle-Par var anda den flitigaste av brôderna, och ett gott la.s-huvud hade han. Men vad hjalpte
det, nâr inte hans h nder dugde till nagot, tankte P r.
Mor trôstade honom med att han nog kunde bli en bra bonde i alla fall. Men varken mor eller far
fôrstod riktigt, hur djupt det gramde Par, att han inte kunde anva.nda sina h nder r tt. Han ville ju
saâ garna bli lika duktig som far.
Den som bast fôrstod Par var hans farmor. Hon sag ibland pa honom med sina v nliga, kloka
ôgon och strôk med handen ôver hans goss-navar.
»De dar handerna kommer sakert att utrâtta manga goda ting», sa hon. »Tappa inte modet, Par!»
Par firejker gora elf ekrin till farmer.
Nu var det spart (armors sjuttio-arsdag. Far och brôderna hill just pa att gara en stor, vacker stol
at farmor. Mor hade vavt tyget till den, och alla utom Fumle-P r Pick hjalpa till. Par var ju ands
sarskilt god vin med farmor!

=157

»Det ar tvâ fiskar», sa Svante. »Det âr mânga
Da glomde ocksa Olle, vad pappa hade sagt. Ha stallde ifran sig baten, gick ned pa bryggan, lade
si pa magen och knuffade undan Svante.
»Jag vill titta med», sa Svante. Da makade si Olle ett par tum, och de forsokte att titta pa e gang.
Men hur de makade ihop huvudena, sa va halet for litet, och nar de skulle forsoka titta F samma
gang, sa kunde de inte se nagot ails.
»Du ,r bra dum», sa Olle till sist. »Har finr ingen fisk.»
»Finns det inte?» sa Svante harmset. »Jag ha sjâly sett dem.»
Da makade Olle undan Svante och lade sig ensa] ned for att tâta. Men detta tyckte Svante var il]
gj ort.
»Det âr mitt hal», sa han med graten i halsen.
»Vill du vara tyst!» sa Olle.
Det ville inte Svante. Men Olle hade i ett n fatt syn pa fiskarna. Han kurde ned hela nâsan halet,
och nu sag han den ena fisken efter den andr. Det gick med honom alldeles som med Svante. Ha
glomde rakt bort, att han inte fick vara pa bryggai Han tittade och tittade, och han tyckte, att ha
aidrig i sitt liv hade haft sa roligt.
Men medan Olle lag och kikade ned pa fiskarn under bryggan, borjade Svante grata. Han grat ty:
och stilla for sig sj .lv, darfor att han tyckte det va orâttvist, nar det anda var han, som forst hade
hitti pa det.
Bast de halls nere pa den forbjudna bryggan, koi pappa fram bakom sjo-boden. Nar han fick se
po karna pa bryggan, blev' han ond och borjade ge dei

=160

Mot slutet av tredje dagen kom en fluga och satte sig pà elefantens bak-ben. Utan att tanka pâ
vad han gjorde, lyfte han snabeln och dôdade flugan. »Ser man pà!» sa ormen. »Det dâr kunde du
inte ha gjort med ett vanligt tryne. Fôrsôk nu att .ta litet !»
Utan att tanka pà vad han gjorde, strackte den lilla elefanten ut sin snabel, ryckte upp en stor
gras-knippa, slog av jorden mot fram-benen och stoppade hela knippan i munnen.
»Utmarkt», sa ormen. »Det dar kunde du inte heller ha gjort med en vanlig nos. Tycker du inte, att
solen brânner har?» » j o, det tycker jag», sa elefanten. Och utan att tanka pâ vad han gjorde,
fyllde han snabeln med vatten och sprutade det ôver sig.
»Det blir alit battre och battre», sa ormen. »Men nu tycker jag, att du ska gâ hem och visa din
snabel.»
Elefanten sa farval. Sâ gick han hemât och svângde och viftade med snabeln. N âr han ville .ta
frukt, plockade han sjâly ner den frân traden i stallet fôr att styà och vanta, tills den fôll. Nâr han
ville ha gras, ryckte han upp det, dâr det vaxee, i stâllet fôr att som fôrr falla pâ kna och beta.
Nar insekterna stack honom, brôt han av en gren och anvande den som flug-viska. Sâ fort solen
kândes alltfôr het, sprutade han vatten ôver sig.
Nâr han tyckte, att det var trâkigt att gâ ensam, trumpetade han genom snabeln, och den
musiken var starkare ân ljudet frân inânga, mânga trumpeter. Han plockade ocksâ upp alla
banan-skalen, som han hade kastat, nâr han gick bort, fôr han var en ordentlig elefant-unge.
En môrk afton kom han tillbaka till de sina, och han rullade ihop sin snabel och sa: »Hur stâr det
till med er?» De blev mycket glada att fâ se honom igen, men strax sa de: »Korn hit, sâ ska du fâ
small fôr din frâg-vishet!»
»Visst inte!» sa elefant-Barnet. »Smaller bast, sore smaller sist. Nu ska jag visa er, hur det gâr till,
fôr jag har lârt


=169

Nere i sjôn blev det stor sorg ôver att lilla Kvick fastnat pâ kroken och blivit uppdragen pâ torra
landet. En liten vatten-6dla hade sett det. Hon ber ttade det fôr tant Rod-spotta, som grat, sâ att
târarna steg upp som klara bubblor till vatten-ytan. G .ddan och braxen blev ocksâ mycket
ledsna, och alla tre simmade till olycks-platsen.
D r satt en liten groda i vassen. Nâr hon hôrde, hur tant Rôd-spotta grat, kvâkte hon : - »Kom,
ska ni fâ hôral» Och sâ ber ttade hon, att lilla Kvick inte var dsd, utan att en m nnisko-groda,
som hette Tomas,, hade fangat honom och lagt honom i vatten och burit hem honom.
»Jag skulle vilja bita den d".r m nnisko-grodan mitt itu», sa g ddan.
»Det yore mycket illa gjort», sa grodan. » Tomas âr riktigt snail fôr att vara mânniska. Han
brukar aldrig plaga oss smâdjur, som mânga andra gôr.»
»Oj, oj, oj, hur ska vi kunna befria vâr lilla vân?» sa tant Rod-spotta och fortsatte att grâta.
»Se sâ», sa grodan, »grat for all del inte, fôr det r det v .rsta jag vet! Jag k nner en gammal klok
groda, som kan trolla. Hon âr min mormors mormors faster, och hon kan nog hjalpa er. Hon bor
lângst inne i den grunda viken, just d r ân rinner

=174

fâgel ! Gud-ske-lov, att inget av mina barn blir en fâgel ! En sâdan dâr har ju ingenting annat ân
sitt kvitter och mâste svâlta ihjâl under vintern.»
»Ja, det mâ ni vâl sâga som en fôrstândig man», sa âkerrâttan. »Vad har vâl fâgeln fôr alit sitt
kvitter, nâr vintern kommer? Den mâste svâlta och frysa. Men det ska vâl ocksâ vara sâ rart !»
Tumme-lisa sa ingenting. Men d . de tvâ andra vânde ryggen till, bôj de hon sig ned, skôt undan
f j âdrarna, som lag ôver fâgelns huvud, och kysste den pâ de slutna ôgonen.
»Kanske var det den, som sjông sa vackert fôr mig i somras», tânkte hon. »Vad den gjorde mig
stor glâdje, den kâra, vackra fâgeln !»
Mull-vaden stoppade nu till hâlet, genom vilket dagern lyste in, och fôljde sa damerna hem. Men
om natten kunde Tumme-lisa inte soya. Dâ steg hon upp ur sin sâng och flâtade ett stort, vackert
tâcke av hô. Det bar hon ner och svepte omkring den dôda fâgeln och lade mjuk bomull, som
hon hade funnit i âker-râttans rum, runt omkring den, fôr att den skulle ligga varmt i den kalla j
orden.
»Farvâl, du vackra lilla fâgel!» sa hon. »Farvâl och tack fôr din vackra sâng i somras, dâ alla
trâden var grôna och solen sken sa* varmt pâ oss!»
Sâ lade hon sitt huvud mot fâgelns brôst. Men hon blev helt fôrskrâckt, fôr det var, som om
nâgot hade bultat dâr innanfôr. Det var fâgelns hjârta, fôr fâgeln var inte dôd. Den lag i dvala
och hade nu blivit uppvârmd och fâtt liv igen.
Om hôsten flyger alla svalorna bort till de varma lânderna. Men âr det nâgon, som drôjer kvar,
fryser den, sâ att den faller ner dôd och blir liggande, dâr den faller, och den kalla snôn lâgger
sig ôver den.
Tumme-lisa riktigt skâlvde, sâ fôrskrâckt hade hon blivit, fôr fâgeln var ju sâ stor mot henne,
som bara var en turn lâng. Men hon tog ândâ mod till sig, lade bomullen tâtare

=178

MATS.
Pa Lovsta fanns fiera star-holkar, dar det var soinmar bodde starar. Var var byggde gra-sparvarna
ocksa i dem. Da drog de in gras-rotter och halmstran och fjadrar, sa att
starholkarna blev nastan
fulla och souille hangde utan£or.
Nar stararna sedan kom, blev det slogs-mal mellan dem och gra-sparvarna. Stararna segrade
alltid, och gra-sparvarna maste ge sig i vag och bygga bo under tegel-pannorna pa taket eller i
ihaliga trad.
En gang foil en star-unge ner ur sitt bo. Han kunde inte fiyga annu och sag sa lustig ut. Pa de
langa, smala benen satt en klumpig kropp med smâà vingar och ett stort huvud med bred, gui
nabb.
Nisse fann star-ungen och tog in honom i koket och gav honom maskar och brod-smulor, som
han bade doppat i mjolk. Star-ungen at med god aptit och trivdes bra. Snart larde han sig flyga,
men han flog inte bort utan stannade kvar pa garden.
Barnen kallade star-ungen Mats och var sa radda om honom. Den mesta fodan skaffade sig Mats
sjaly i trad-garden, men han tyckte ocksa om russin och mjolk - och senap.
Mats visste mycket val, i vilken lâda i koket det fanns russin. Sa snart den ladan drogs ut, kom
Mats flygande och satte sig pa kanten och tittade pa russinen. Ville Nisse fanga Mats ute pa
garden, behovde han bara visa honom nagra russin, sa kom han strax.
En gang hade faster Malin stallt en burk med senap pa koks-bordet. Da flog Mats dit och stack
ner hela nabben i senapen och at, sa att han holl pa att bli sjuk. Faster Malin tyckte inte om det, ty
all senapen maste
 =205
&&000 SWEDEN   1ST GRADE ONLY  1930S.                            SE-1ST-30S.TXT
RE-SCANNED FROM XEROX PAGES 30 MAY 2005
EDITED TO LEX 6 STANDARDS (except for proper names for …; xxx-, page #s, et al] 
Checked Xerox vs OCR’d scan for fit—
excellent

NOTE: NOW COMBINED WITH SWEDEN-123-30S.TXT
&&111


stor ångare långt borta. Den ska in till Göteborg, den där. Jag har farit runt hela världen på sådana där båtar.»
Han satte sig på en häll och såg på, medan pojkarna samlade musslor.
»Kalle Söder har varit en väldigt styv sjöman», förklarade Erik för Björn. »Men så en gång ramlade han i däck, när han höll på att reva ett segel. Och då bröt han benet, och så blev han halt och fick reumatisk värk. Och så kunde han inte vara sjöman längre.»
»Jaa, fiskarens och sjömannens yrke är farligt», tillade Kalle Söder. »Sjömännen förgås ofta ute på havet. Och fiskaren får ibland komma hem utan fisk. De dyra näten sköljs bort av vågorna. Och ofta på höstarna, när det är storm, går båtarna under med man och allt. Och så får mor och barnen vänta förgäves, att far skall komma hem.»
»Min äldsta bror blev borta förra våren», sa Erik.
Pojkarna blev så allvarsamma ett tag.
»Kan inte farbror berätta något, medan vi plockar musslor?» frågade Sten. »Äh, snälla farbror Söder, berätta något roligt ! Men en historia, som är riktigt sann och inte en skepparhistoria.»
»Det kan jag väl», sa Kalle och skrattade.
»En gång var jag nere vid Afrikas kust, och då blev det en väldig storm, förstår ni pojkar. Det blåste så förfärligt, och vinden förde med sig allt möjligt från land. Ibland kom ett äppelträd farande förbi i luften. Och en gång kom en palm, som det satt en neger i. Och plötsligt kom ett helt halmlass flygande förbi.»
»Äh, det där är bara skämt», sa Björn.
»Och rätt som det var gick båten under», fortsatte Kalle utan att svara Björn. »Och jag trillade i vattnet. Men då kom en väldig valfisk simmande, och jag hoppade upp på ryggen av valfisken. Och valfisken blev så rädd, att den satte i väg fortare än en motorbåt. Och den for rakt på en liten ö, som låg i havet. Av stöten flög jag
=10


»Titta!» sa nu mor Berntson. »Vem är det, som kommer vid grinden? Nej, men det är ju tant Strömkvist själv.»
»Hon skall nog gå till skomakaren. Hon har ett par stövlar i handen», sa farbror Berntson.
»Nej, men så underligt då», sa mor Berntson. »Tant Strömkvists man är ju död. Och själv använder hon väl inga sjöstövlar.»
Alla samlades vid fönstret och tittade. Men man skyndade sig att sätta sig, innan tant Strömkvist kom in.
»Goddag, goddag», sa tant Strömkvist. »Hur står det till?»
»Joo tack, tant», sa mor Berntson. »Vi mår bra. Men hur är det med tant själv? Det har ju varit inbrott hos tant i natt.»
»Jaa», sa tant Strömkvist, »men det var nog inga riktiga tjuvar. Det var så konstigt så. Och ingenting tog de. De lämnade kvar någonting i stället.»
Det tyckte allesamman var underligt. Aldrig förr hade man hört talas om tjuvar, som lämnade kvar sina ägodelar.
»Jaa», sa tant Strömkvist. »Men det underligaste var väl, att de lämnade Berntsons stövlar på bryggan. Skomakarn har ristat in namnet med en pryl i sulan. Och de var nysulade, så jag kunde läsa namnet, när jag satte på mig brillorna.»
Nu blev det alldeles tyst. Farbror Berntson såg häpen ut och gick fram och synade stövlarna.
»Jaa, nog är det mina stövlar», sa han betänksamt.
Då steg Björn fram på golvet och började tala. Och han talade om alltsamman.
»Vi skulle förstås ha talat med tant Strömkvist om skatten först», sa han till slut.
»Skatten», sa tant Strömkvist och brast i skratt. »Jo, det var just en fin skatt. Det var ju min gamla tvättbalja, som jag ställt i blöt, för åk den var lite gisten.»
=24

bocken ned från taket och begav sig upp på berget, där han aldrig förr hade varit.
När Öjvind kom ut och inte såg bocken, trodde han, att räven
hade tagit honom. Han blev het över hela kroppen, såg sig om
åt alla håll och lockade : »Kille-kille-kille-killebocken !»
»Bä-ä-ä !» svarade bocken uppifrån bergskanten, lade huvudet på
sned och såg på Öjvind. Men bredvid bocken låg en liten flicka på knä. »Är det din bock?» frågade hon. Öjvind stirrade på henne. »Vem är du?» sade han slutligen.
»Jag är mors lilla Marit, fars flicka, dotterdotter till Olle i Nordgården och fyra år till hösten.»
»Är du det?» sade Öjvind och vågade draga andan, sedan flickan slutat tala.
»Är det din bock?» frågade flickan om igen. »Jaha», svarade han och såg upp.
»Jag vill så gärna ha den, vill du inte ge mig den?» »Nej, det vill jag inte», blev svaret.
Hon låg och såg ned på gossen, och så sade hon: »Men om du får en smörkringla för bocken, kan jag då få honom?» Öjvind hade bara en gång i sitt liv ätit en smörkringla, och det var, när morfar var på besök, och något så gott hade han aldrig smakat. Han såg upp på Marit och sade: »Låt mig se kringlan först!»
Hon visade honom en stor kringla, som hon höll i handen.
»Här är den», sade hon och kastade ned den till honom.
»Å, den gick sönder!» utropade gossen. Men han samlade upp alla bitarna, och den allra minsta smakade han på. Den var så god, att han måste smaka på en bit till, och innan han själv visste om det, hade han ätit upp hela kringlan.
»Nu är bocken min», sade flickan.
Gossen slutade att tugga. Flickan låg och skrattade åt honom, och
=33

Vid Svalbygget
En solig dag i juli fick Kerstin, Birgitta och Anders gå upp till Svalbygget för att plocka blåbär. Svalbygget var ett skogstorp vid Näcksjön. Där bodde farbror Johansson. På den lilla sjöns mörka yta simmade det stora, skärvita näckrosor, och i viken låg farbrors eka uppdragen. I backen ner mot sjön brukade det vara vitt av vitsippor på vårarna. Nu på sommaren var hela förstukvisten övervuxen av vildvin. På trappan låg Adolfina, katten, och sov med ett öga. Munter, farbrors hund, syntes inte till. Men inne i stian hörde barnen, att farbrors gris slog mot dörren och ville ut. Och långt inne i skogen hörde de en ensam bjällra pingla. Det var Hulda, kossan, som gick och betade i skogen.
»Jaså, ni är här nu, era små bytingar», sade farbror Johansson, när barnen öppnade köksdörren. »Jaså, ni har flickan ifrån stan med er?»
»Goddag», sade Birgitta och neg. Kerstin neg också. Så gick hon fram och ställde en kopparform, omknuten med en handduk, på bordet. »Jag skulle hälsa från mamma. Där är en kalvost. Kronblomman har kalvat», sade Kerstin.
»Det var då fint», sade farbror Johansson. »Hälsa mamma och tacka ! Jaa, då skall vi strax ge oss av till ett fint blåbärsställe. Kanske Birgitta skall följa med och titta sig omkring här vid Svalbygget, när hon inte varit här förut.»
Så stultade farbror Johansson ut, och barnen följde med.
»Här har vi Adolfina», sade gubben. »Det är en klok katt. Hon är stark med. Men häromdagen var jag ond på henne. Jag satt uppe i skogen och späntade tjärved, eftersom jag skall bränna tjära, när jag får tid. Då kom Adolfina på stigen. Och hon smög så sakta, så sakta. Jag undrade just, vad hon nu var på jakt efter, och satt alldeles
=53

hemfe med ljumt vatten, tvål och en svamp. När lillan fick se flickorna, skrattade hon, så att hon fick gropar i kinderna. Lillan hade ljust hår, som stod upp i en liten tott på hjässan, och när Birgitta kittlade henne på magen, skrattade hon ännu mera och viftade med armar och ben.
Mamma: Så där ja, nu skall jag bara pudra lillans stjärt, så skall vi lägga henne. Hon börjar redan se lite sömnig ut. Skämta nu inte med henne, så skall jag sjunga en vaggvisa för henne. Men det kanske ni vill göra i stället?
Kerstin och Birgitta: Jaadå, det ska vi visst det.
Och så sjöng de en liten vaggvisa, som de lärt sig i skolan.
Slumra, slumra, slumra sött, du lilla ! I din moders vård trygg du vilar än. Hennes kärlek genom världens villa skall dig följa som din bästa vän.
Men när lillan somnat och låg där så rosig och näpen i sin vagga, sprang flickorna ut till mamma.
Mor Beda höll på att sy på lillans dopklänning. Den blev verkligen mycket näpen. Hon hade nyss sytt sömmarna på maskin. Nu sydde hon för hand.
Mor B e d a : Nää, var klockarmor hemma?
Kerstin: Neej då, men farbror var hemma. Han gav oss jordgubbar,
och så spelade han för oss. Han övar varje dag med kyrkokören,
som skall sjunga i kyrkan, när biskopen kommer.
Birgitta: Tänk, att biskopen kommer. Är han mycket sträng? Mor B e d a : Inte alls. Det är en mycket snäll man. Men han är
mycket lärd.
Kerstin: Visste mamma, att biskopen skulle komma? Mamma, har kyrkoherden varit här?
=72


brödstycke, som hon hade i klänningsfickan. Rap, rap, där kom änderna simmande. De dök på huvudet under varandra, nöp till grannen för att komma åt en bit och förde ett förfärligt liv. Svanarna var så vackra och vita. Ibland reste de sig och flaxade med sina stora, vita vingar. Men flyga kunde de inte, eftersom de var vingklippta.
Birgitta följde ån och gick förbi bryggan, där den lilla färjan till Björkholmen låg, men inte såg hon till Björn, inte. Hon gick igenom stadsparken, där det var ett glam och stim vid sandhögarna och gungorna, medan småbarnen lekte och hade roligt.
»Hej, Birgitta !» ropade hennes små bekanta i gungorna. »Birgitta Birgitta, kom och gunga mig! Kom och bolla!»
»Nehej, jag har inte tid», sa Birgitta. »Har ni sett till Björn?»
»Nej, det har vi inte», svarade de.
»Joo, men det har jag», sa parktanten. »Han sitter på en brädstapel nere vid hamnen och läser.»
Birgitta kilade ner till hamnen. Joo, verkligen. Björn satt uppkrupen på en brädstapel och läste.
»Björn, Björn!» ropade Birgitta.
Då såg Björn upp.
»Är det du?» sa han. »Är du hemma?»
Birgitta klättrade upp på brädstapeln och satte sig bredvid Björn. Inte långt ifrån dem hade ett par ångare lagt till vid kajen. Nere på ån kom ännu en stor, vit båt sakta ångande förbi Björkholmen. Några hamnarbetare höll på att lossa lasten från den ena båten. De rullade stora tunnor över landgången och staplade dem på kajen. Birgitta: 0, vad du är brun!
B j örn: Jaa, jag är brunare än du.
Birgitta: Har du haft roligt i sommar?
Björn: Jaa, då. Jag har fiskat och simmat och badat och seglat. Vad har du gjort?


Trädens löv började gulna. Ett och annat löv låg på marken. Inga fåglar kvittrade längre i skogen, bara en och annan kråka eller skata kom flygande och satte sig på en gärdsgårdsstör och tittade förvånat på de tre vandrarna.
Pappa: Här finns kantareller, kom hit ! Björn och Birgitta, kom! Birgitta: A, titta så många ! Här är pappa Kantarell. Men hans hatt
ser lite skämd ut. Och så är han sur om fötterna.
B j örn: Tycker inte farbror, att Birgitta hittar på förfärligt mycket? P ap p a : Jaa, men de här kantarellerna är nog lite blöta av sig. Mossan
är alldeles våt av regn.
Birgitta: Här är Kalle Kantarell, som slog sin lilla syster. Jaha,
din lilla fuling, nu har du tappat näsan. Det var rätt åt dig. Nu
lägger jag dig i korgen, så ska vi steka dig och äta upp dig. Björn: Här är en flugsvamp. Den är vacker.
Birgitta: A, vad den är tjock om magen, och så röd väst den har.
Och vita knappar på västen. Men Tjockis Flugsvamp är så elak
och giftig.
Pappa: Tänk, så tyst det är i skogen. Nu har alla flyttfåglar farit
till varmare länder. Kom, så går vi ut på landsvägen. Ser ni, där
borta vid sjön ligger flera villor. Dit ska vi gå.
Och så gick alla tre bort mot den lilla sjön, där en liten ängssluttning gick ända ner till vattnet. Några björkar stod på sluttningen, men högst uppe var det stenigt. Där var en stor bergknalle, och några stora tallar sträckte kronorna mot himlen. Och deras rötter såg så vresiga ut, där de försvann i marken bland snår och stenar och hallonbuskar.
Pappa: Tycker du, här är vackert, Birgitta?
Birgitta: Här är väldigt näpet. Titta, en sådan liten äng ! Där växer
ännu en blåklocka. Nere vid stranden kan man bada på sommaren. Pappa: Skulle du vilja bo här?
=83

sagt, men vad skulle han koka den utav? Han tittade sig omkring. Gummans splitter nya ulltröja hängde på spiken vid kamrardörrn, och det var det enda, som lyste grönt i hela stugan. Må tro, det var den, hon menade? Ja, visst var det väl det, för vad skulle det annars vara för grönt? Han var inte i stånd att se något annat. Han ned med tröjan och till att hacka henne i små bitar, och dem lade han ner i grytan, så nu var det nog bra för den delen. Men han skulle ha vatten att koka den i, och det var en lång väg till källan, och så skulle han kärna smör också, och det led på tiden. »Bättre att vara brödlös än rådlös», tänkte han. »Om jag nu tar kärnan på ryggen och ruskar henne bra, medan jag går till källan, så har jag nog smör, när jag kommer hem.» Så gjorde han också. Han tog kärnan på ryggen och vattenhinken i näven, och så lade han i väg. »Det här har då käringen aldrig kunnat hitta på, om hon också hade levat i hundra år», sa han och var så belåten och självgod, när han gick utför backen och sprätte med benen och vaggade med kroppen, så kärnan slank hit och dit mellan axlarna på honom.
Men i hastigheten hade han glömt att lägga locket på kärnan.
När han nu kom till källan och skulle huka sig ner för att ta upp vatten med spannen, så föll kärnan över huvudet på honom och all grädden ner i källan. Hur skulle han nu bära sig åt? Inte kunde han riva sig i huvudet heller för att hitta på råd, för det var som att sticka näven i en filbunke. Sådan såg han ut. Lite vatten fick han väl upp ändå, men må tro, han sprätte så lagom med benen, när han gick hemåt, för nu var han riktigt misslynt och bedrövad.
Rätt som han gick, hörde han det böla i fähuset, och så kom han ihåg, att han skulle vakta kon också, och hur skulle det gå till? Inte kunde han stå i spisen och koka kål och gno i trädgården och vakta kon på en gång, det var då alldeles omöjligt. Men karl är karl, vända honom, hur man vill. Torvtaket på stugan lyste så grönt och rart i

=110

»Glada Jocke»
Björn och Karl-Erik var bekanta med en pojke, som bodde på Fabriksgatan i Furuköpings utkant. Där fanns det fullt med små låga hus, som låg vid kullriga gator och gränder. På kvällarna lyste gaslyktorna helt matt, så att det var mörkt i vinklar och vrår. Och här ute bodde en lumpsamlare, sona alla i staden kallade Glada Jocke. Han brukade ibland komma körande genom staden med en dragkärra, lastad med all möjlig gammal lump, som han köpt upp. Han steg in på gårdarna och skrek ined ljudlig stämma: »Jocke är på gården. Hit med lump och skrot och gammalt järn! Hit med gammalt järn!»
Pojkarna i staden brukade springa efter honom och göra hyss och hjälpa honom att ropa. Man smög sig efter honom in på gårdarna, och just som Glada Jocke ropat, ropade alla pojkarna: »Heja, heja, friska upp humöret ! Här är glada Jocke. Han är oppi smöret.»
Vad man menade med det, var inte gott att veta, men Glada Jocke, som nästan alltid var förfärligt sur och arg, trodde, att pojkarna menade något illa, och så tog lian antingen någon gammal kvast eller någon annan lump och kastade efter de små bytingarna.
En lördag var Glada Jocke som vanligt ute och köpte lump. Och Björn och
Karl-Erik sprang bland de andra pojkarna och gjorde ofog för Jocke, fast pappa strängeligen förbjudit det. Högst uppe på lasset stod ett gammalt plåtbadkar. Just när Jocke gick in på gamla rådman Lundins gård, smet pojkarna efter, fast de var rädda för rådmannen. Han såg sträng och bister ut. Han var dessutom mycket rik och hade en liten tax, som sprang på sned och kallades Slinken.
»Å, snälla Jocke, kan vi inte få badkaret, så ska vi hjälpa Jocke att ropa», bad Björn.
=121


»Nu tar han flygfotografier», sade Bolla.
»Tänk, om vi kommer med», sade Karna.
»Där kommer bilarna med filmsällskapet», sade Mårten Mårtenson. Och mycket riktigt, där koin fotograferna med kameror och
lampor.
En man i sportkostym kom fram till Mårten Mårtenson och började prata med honom. Det var regissören.
Regissören: Goddag, herr Mårtenson. Vi kommer just från slottet. Där fick vi fina bilder av dammen med de svarta svanorna, men här kommer vi nog också att få vackra bilder. Flickor, kom hit, ska ni få vara med ! Jaså, ni har träskorna på er? Det var bra. Men varför har du inga träskor? (Han ser på Björn.
M å r t e n M å r t e n s o n: Joo, han är j u inte någon skånsk påg, se.
Regissören: Han får i alla fall vara med, eftersom han ser så pigg och trevlig ut. Men träskor måste han ha på sig.
Och så fick Björn i all hast sätta på sig ett par träskor och föreställa en skånsk påg. Man skaffade Bolla och Karna och honom var sitt pilspö och skickade dem efter gässen. Under tiden hade det kommit mycket folk, som stod ute på vägen och såg nyfikna ut och undrade, vad det var som stod på vid Mårten Mårtensons gård.
Björn och Bolla och Karna klapprade i väg i sina träskor och hämtade gässen inne på gården. Den stora gåskarlen såg vresig ut och skrek förfärligt. Men barnen motade den ut på vägen.
Regissören : Det där blir bra. Vi tar bilden genast. Gå bara vägen fram och sjung och prata och var glada ! Men håll reda på gässen! Utmärkt! Det där blir bra.
Björn travade i väg så gott, han kunde. Han var inte van vid träskor. Men Bolla och Karna var ju vana. De klatschade på gässen med pilspöna, men det tyckte ju inte gässen om. En gås sprang upp i vetet,


=191

Tant Vetemjöl: Ingenting att fästa sig vid. De där två burkarna ska målarna bara blanda färg i. Usch, jag tycker, det luktar någonting.
(Fröken Terpentin och farbror Linolja kommer in, artigt talande med varandra.)
Farbror Linolja: Godmorgon, tant Vetemjöl! Hoppas sömnen varit god. På min ära, fröken Krita. Ni blir vackrare för var dag, som går. Jaså, det här är köket, som ska målas. Vad är det där för två slarviga ynglingar, som rullar omkring?
Fröken Terpentin: Jag tycker, att fröken Krita ser lite tillgjord ut. Det var någon, som sade, att köket skulle bli ljusblått.
Farbror L i n o l j a : Jag tycker, att ljusgrönt skulle vara vackrare. Vad fröken Terpentin doftar friskt och härligt. Det är, som hela skogen doftade här inne.
(Herrskapet Pensel kommer instruttande. De är förlovade med varandra.)
Herr Slätpensel: Nej, köket skall naturligtvis vara ljusblått. Förra stället, jag målade på, skulle köket vara brunmarmorerat, och det var gräsligt. Jag blev riktigt illamående. Men det hjälpte inte. Brunt skulle det vara. Jag blev så ledsen och förgrämd och nött, att jag började tappa stråna. Jag tappade tio strån. Men fem tappade jag med flit mitt i den värsta marmoreringen, och då sade mäster: »Den här penseln börjar bli lite gammal och sliten.»
T a n t V e t e m j ö l: Ja, men snälla herr Slätpensel, ni är j u i era bästa år. Men en sak måste jag säga, inte skulle jag vilja gå omkring och lukta som farbror Linolja. Då sprack jag hellre.
Pelle och Olle Burk (viskar med varandra) : Linoljan är härsken, det har tant Vetemjöl rätt i. Men mäster sade i förrgår: »Slätpenseln är omöjlig, den får vi kasta på sophögen.»
Fröken Rund: Vad är det Pelle och lilla Olle säger? (Gråter.) Uhuhuhu ! Jag kan väl aldrig tro, att de kastar min fästman på sophögen.
=196

tråkigt att gräva och räfsa och
rensa. »Jag vill göra något, som är roligare», sa nasse för sig själv.
Och så gav han sig i väg för att
söka annat arbete.

När han gått en stund, fick han se en katt, som spelade på fiol. »Du de lu di lej, du de lu di lej», lät det från fiolen. Det tyckte
grisen var vackert och såg trevligt ut. »Ha, ha, ha», skrattade han. »Det är annat det än att gräva och räfsa. Det här arbetet skulle passa mig.» Och så fick han låna fiolen. Men när han skulle spela, lät det bara: »fiiiir, liiir, riiir, errk !» - »Stopp, stopp!» ropade katten och höll sig för öronen. »Du spelar falskt. Du måste arbeta och öva.» Men det ville inte grisen. »Fy, så tråkigt !» sa han, och så sprang han vidare.
Då fick han se en stor, brun hund, som låg och sov framför sin koja. Hunden vaknade och skulle just till att skälla, men så hejdade han sig. »Goddag», sa grisen. »Ligger du här och sover?» - »Jag vaktar gården», sa hunden. - »Ha, ha, ha, det vore något för mig», sa grisen. »Kan jag få hjälpa dig?» - Och så enades de om att grisen skulle vakta på natten och hunden på dagen.
När kvällen kom, kröp hunden in i sin koja och lade sig att sova. Det blev natt, månen och stjärnorna lyste på himmelen. Snart märkte grisen, att han också blev sömnig, och så lade han sig att sova utanför hundkojan. »Snarrrk, snarrrk !» lät det, och han log i sömnen, som om han drömde något roligt.
Då kom mamma hare skuttande över staketet med alla sina barn. »Hsch, hsch, skutta tyst, barn!» snäste hon. »Jag ska se, om den stora, bruna hunden är ute.» Men hon kunde inte se någon hund. 
=156


Var Sven hungrig, sköt han en hare, som han stekte, och kom han in på obanade vägar, slog han sig fram med sitt svärd. Men om kvällarna spelade han till dans i bondstugorna och fick sig därför en kanna -öl och en plats på logen att sova över natten. Var han vandrade fram, gick han så lätt och raskt och med ett ansikte, som sken i kapp med vårsolen, så att folk, som mötte honom, vände sig om efter honom och sade: »Det var mig en glad gosse!»
Så kom han omsider till kungens gård, och där var på alla sidor uppslagna stora plakat med Obs.!, varpå det stod, att kungens förnämste tjänare var död och att vem som ville kunde anmäla sig för att söka platsen.
»Det bästa är gott nog», tänkte Sven. »Här måste jag försöka!»
Och så gick han rakt in i kungasalen.
Där satt kungen på sin tron, och han såg riktigt trött och svettig
ut efter alla de sökande, som han redan tagit emot. Bredvid honom
satt prinsessan på en hög, smal tron och dunglade med benen, medan
hon åt körsbär ur en silverkorg.
»God dag, kung!» sade Sven.
»God dag, Sven!» sade kungen. »Varför kommer du?»
»Jag kommer», sade Sven, »för att söka plats som kungens för
nämste tjänare. Vem som vill har ju lov att anmäla sig.»
»Passar du också till en så ansvarsfull plats?» frågade kungen och
strök sig om hakan.
»Det skalljag säga dig, närjag har försökt», sade Sven.
Kungen såg på prinsessan, och prinsessan såg på kungen, och så
spottade prinsessan ut körsbärskärnorna på mattan.
»Det skall du inte göra», sade Sven. »Det kunde bli fläckar.» »Det angår dig inte», sade prinsessan och åt vidare.
»Jag ser, att du är bågskytt», sade kungen. »Kan du alltid träffa
prick?»
=168


som skulle passa upp honom med mat och kläder och mycket annat. Men ämbetsmännen och tjänarna försökte bara ställa sig in hos honom. De vågade aldrig säga honom sanningen.
En dag kom det två bedragare till slottet. De inbillade kejsaren, att de var duktiga vävare, som kunde väva ett fint tyg, vars like inte fanns i något land. Av det tyget ville de göra kejsaren en dräkt, som skulle slå hans undersåtar med förvåning. Tyget var nämligen så beskaffat, att endast kloka och hederliga män kunde se, hur fint det var. De dumma och ohederliga kunde ingenting se.
En sådan dräkt ville kejsaren naturligtvis gärna ha, och därför bad han vävarna att genast börja med sitt arbete, och han lät inreda ett särskilt rum, så att de skulle få arbeta i ro. Vävarna satte strax upp en väv och begärde, att kejsaren skulle skaffa dem den finaste guld- och silvertråd, så att dräkten skulle bli riktigt dyrbar och förnämlig. Och kejsaren köpte guld- och silvertråd för många tusen riksdaler. Men allt detta stoppade de två bedragarna i sina egna fickor. De endast låtsades, som om de vävde.
Kejsaren tyckte nog, att det var en konstig väv, men han ville inte själv bli ansedd som dum och ohederlig. Därför låtsade han, att han såg tyget. Och han var så ivrig att prisa den vackra vävnaden. För säkerhets skull bad han dock sina ämbetsmän komma in och titta, :så vacker den var. Dessa, som inte ville falla i onåd hos kejsaren, höll god min och sade, att tyget var underbart. Och när kejsaren hörde, att hovmännen uppskattade och prisade väven, blev han ännu mera övertygad än förut, att det var ett verkligt fint tyg.
Och när väven var färdig, skulle dräkten sys. Vävarna mätte och provade, och kejsaren speglade sig både fram och bak. Och fastän intet tyg fanns, försäkrade alla, att det var den ståtligaste klädnad, de någonsin sett, och att den klädde hans majestät förträffligt. Alla litade på vad den andre sade, och ingen vågade mera tro på sig själv.
=180


vågor, och vid grannens brygga ligger en liten roddbåt och gungar.»
»0, ja, pappa», sade Birgitta. »Jag ser alltsammans för mig.»
>Jaa, gå då efter två små burkar, mammas vetemjölspåse, en rund och en slät pensel och två flaskor ! Du kan ta den lilla kritpåsen, som står bredvid burken med penslar, också.»
När Birgitta korn in ined allt detta, tog pappa en röd och en blå krita och ritade ansikten på påsarnas glatta papper och flaskornas etiketter.
»Här har vi personerna i pjäsen», sade pappa.
»Tant Vetemjöl är lite högfärdig av sig. Bevara mig väl, så hon
snörper på munnen och rynkar ögonbrynen!
Fröken Krita är så söt och näpen. Se bara, så vita kinder och en
sådan liten körsbärsmun !
Fröken Terpentin är mager och kokett, har en liten lock i pannan och örhängen och höghalsad klänning.
Farbror Linolja har pomada i håret, små svarta mustascher och runda, röda kinder.
Pelle och Olle Burk är två glada gynnare till färgpytsar.
Och så kommer till sist herr Slätpensel och fröken Stina Rund, den runda penseln, och vidare staren, åkerråttan, gullvivan och liljekonvaljen
Jaha, nu kan vi börja med första akten.»
=194